# ID: svediakorp-gov422190
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 327
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Genom förordning 1408 / 71 och förordning 574 / 72 skyddas arbetstagarnas rättigheter när det rör social trygghet, genom att man samordnar de olika nationella systemen för social trygghet i medlemsstaterna.
Det finns två huvudsakliga rättigheter som arbetstagarna får genom dessa förordningar.
För det första har de rätt till arbetslöshetsersättning; för det andra att söka arbete i en annan medlemsstat och fortsätta att få arbetslöshetsersättning under högst tre månader.
Denna förordning är emellertid tillämplig på arbetstagare som är gemenskapsmedborgare.
1997 lade kommissionen fram ett förslag till rådet om att utvidga räckvidden för denna förordning till att omfatta arbetstagare från tredjeland.
Samma utvidgning hade inkluderats i den större satsningen genom förslaget från 1998 att modernisera och förenkla förordning 1408 / 71.
Det ägde rum många diskussioner under många år.
Man förde en mycket komplicerad diskussion i ministerrådet.
Det fanns mycket som medlemsstaterna inte kunde komma överens om.
Det huvudsakliga hindret för framsteg, har varit bristen på enighet om den rättsliga grunden.
Det är inget rättsligt eller tekniskt problem, det är ett politiskt problem.
Men meningskiljaktigheterna om den rättsliga grunden rörde först och främst kommissionens förslag, vilket grundades på tillämpningen av artiklarna 42 och 308, och vissa medlemsstater som ansåg att grunden för detta förslag kunde vara artikel 63.
De politiska meningskiljaktigheterna består i att det enligt den sista artikeln finns vissa medlemsstater som har rätt att välja bort genomförandet av förordningen.
Under det belgiska ordförandeskapet kom rådet den 3 december 2001 enhälligt fram till att den grund som måste användas är artikel 63.
Kommissionen kommer alltså inom kort att lägga fram ett nytt förslag till utvidgning av förordning 1408 / 71 till att omfatta medborgare från tredjeland, med stöd av denna nya rättsliga grund, dvs. artikel 63.
När det gäller innehållet, måste jag betona att kommissionen stöder er idé.
