# ID: svediakorp-gov422117
# author: Wiersma (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 396
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tack så mycket, herr talman!
När man talar om konflikten i Mellanöstern så står man inför det avgörande dilemmat att hitta en jämvikt mellan rätten till säkra gränser för Israel och en livskraftig palestinsk stat.
Det verkar som om vi nu vore längre bort från det målet än någonsin.
Ingen känner sig längre säker, varken i Israel eller i den palestinska staten.
Ingen verkar vara i stånd att spela en objektiv roll för att få tillbaka fredsprocessen på spåret.
Extremisterna bestämmer dagordningen och amerikanerna verkar tolerera premiärminister Sharons hårda linje.
Hur man än definierar president / ordförande Arafats ställning så tycker jag att utan honom så skulle det uppstå kaos i de palestinska områdena.
Vad kan Europeiska unionen göra?
Först och främst fortsätta samtalen, tror jag.
Jag stöder de kolleger som säger att vi måste fortsätta samtala med båda parter och pressa Israel att acceptera den palestinska myndigheten som den enda relevanta förhandlingsparten och på det sättet hitta tillbaka till förhandlingarna.
Vi måste dock fortsätta uppmana Arafat att göra något åt terroristerna i det egna huset.
Europeiska unionen borde vara beredd att i det här sammanhanget skjuta upp ett visst slag av samarbete med Israel men inte heller utesluta det gentemot den palestinska myndigheten, om det skulle visa sig att kampen mot terrorismen inte tas på allvar.
Det för mig till en annan sak som jag gärna skulle vilja ta upp med Solana.
Konflikten i Mellanöstern handlar också om förhållandet mellan EU och Förenta staterna och den frågan är samtidigt viktig i kampen mot terrorismen.
Jag skulle också gärna vilja veta hur han reagerar på president Bushs uttalanden när han talar om djävulsaxeln och de tre länder han då avser.
Hur reagerar Europeiska unionen på det?
Leder det till ett nytt avståndstagande mellan Europeiska unionen och Förenta staterna?
Jag skulle särskilt vilja veta vilka konsekvenser de uttalandena av president Bush har för Europeiska unionens politik, särskilt med avseende på Iran.
Jag skulle vilja veta hur rådet bedömer Iran och andra länder som av amerikanerna beskylls för att ge statligt stöd till terrorismen.
Det tror jag kommer att bli en viktig sak i framtiden, även i samband med den nya debatten om Förenta staternas militära överlägsenhet och Europeiska unionens militära svaghet.
