# ID: svediakorp-gov422107
# author: Gollnisch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Palestinas tragiska situation illustrerar två politiska verkligheter, som bara är bitter för utopisterna.
För det första vill alla stater vara suveräna, dvs. fullständigt förfoga över ett eget territorium där de kan organisera sig som de vill.
För det andra är det alltså inte gränserna som skapar konflikter utan avsaknaden av säkra och erkända gränser.
Det är inte uppdelningen mellan länder som skapar krig utan sammanblandningen av dem.
Överallt i världen har mångetniska och mångkulturella samhällen gjort svidande misslyckanden, och ändå finns här ett stort antal utopister som skulle vilja omvandla våra europeiska samhällen till sådana experimentfält.
Jag beundrar mycket Cohn-Bendits realism när det gäller Mellanöstern, en realism som fullständigt motsäger infallen från hans vänner och hans egna, exempelvis när det gäller situationen i Frankrike.
De dramatiska men begränsade incidenterna - de blodiga attentaten, vapenhandeln, de ömsesidiga anklagelserna om mord, terrorism, de upprepade misslyckandena med vapenvilan, den oacceptabla förstörelsen - är sorgliga effekter, som ändå inte skall blandas ihop med situationens djupa orsaker.
Det grundläggande problemet är att det bara kommer att bli fred om israeler och palestinier förfogar över ett territorium som avgränsas av erkända gränser och inom detta territorium möjligheten att styra fritt, utan hot eller iblandning.
Den israeliska staten förfogar i dag över tre fjärdedelar av det gamla palestinska territoriet under brittiskt mandat.
Den bör låta palestinierna leva fria och i fred på den sista fjärdedelen.
Hur känsliga vissa platser som är av stor betydelse i den religiösa historien än är för den judiska själen och för andra troende måste koloniseringen av de områden som varit ockuperade sedan 1967 upphöra.
Resolutionerna från FN: s säkerhetsråd måste beaktas och den militära ockupation som pågått i nära 35 år, vilket är ett absolut rekord i historien, måste också upphöra.
Israel har förvisso rätt att få seriösa garantier i utbyte mot detta tillbakadragande.
Dessa garantier kan beviljas inom ramen för FN och särskilt av Amerikas förenta stater.
De bör vara seriösare än dem som inte kunde förhindra konflikten 1967.
Men vi skriver inte längre 1967.
Israel måste därför ha modet att höja sig över sina segrar och dra sig tillbaka från de ockuperade områdena.
Bara då kan freden återkomma till Mellanöstern.
