# ID: svediakorp-gov422103
# author: Galeote Quecedo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 425
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har känslan av att vi under den senaste har upprepat ungefär samma saker i varje debatt om Mellanöstern.
Det enda som förändras är krisnivån och jag har en känsla av att krisen tyvärr alltmer förvärras alltmer i regionen för varje dag.
Sedan den senaste resolutionen vi antog i Europaparlamentet som stöddes av de flesta av de parlamentariska grupperna har den civila befolkningen i Israel utsatts för ännu fler terroristattacker.
Jag tror att det är fem under de senaste 10 dagarna.
Men vi har även sett hur Israels armé har trängt in den palestinska befolkningen och de palestinska institutionerna i en allt snävare cirkel med mycket stora personliga och materiella skador som följd, något jag anser vara fullständigt oförsvarligt.
Inom detta våldspanorama, en mycket kontroversiell fråga i och utanför området och även här i Europaparlamentet, måste vi kunna komma överens om några punkter.
För det första anser jag att det inte finns någonting som rättfärdigar terrorhandlingar, vilka leder till att freden blir än mer avlägsen och bara orsakar smärta och indignation.
För det andra förefaller det uppenbart att den palestinska nationella myndigheten inte är i stånd att bromsa denna terrorvåg.
För det tredje är inte alla medel tillåtna i kampen mot terrorismen: i en rättsstat måste man alltid agera inom lagens riktmärken och man måste samvetsgrant respektera de mänskliga rättigheterna.
För det fjärde måste parterna i konflikten inse att våldshandlingar inte kommer att förbättra deras ställning.
För det femte kan vi inte stå bredvid med korslagda armar, tvärtom, Europeiska unionen måste vidhålla sitt politiska tryck och ständigt vara närvarande i regionen.
De ansträngningar rådet och kommissionen gör är välkomna, men jag gläder mig ännu mer över att höra att en ljusglimt kan skymtas i horisonten.
Jag instämmer i det som sägs i rådets förklaring om att vårt främsta syfte måste vara att få ett slut på båda folkens lidande.
Jag anser att det är fullständigt meningslöst att försöka leta efter skyldiga.
Tvärtom anser jag att vi måste försöka finna lösningar och Europaparlamentet skulle till exempel kunna främja och sponsra en internationell konferens för fred i Mellanöstern, en andra version av den konferens som hölls i Madrid för tio år sedan.
Solana skulle utan tvivel kunna bidra med sin stora erfarenhet.
Jag hoppas att vi tillsammans kan bidra till att det blir fred, vilket enligt min mening är det enda som verkligen är viktigt för närvarande.
