# ID: svediakorp-gov422096
# author: Wurtz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 631
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr höge representant!
Jag gläder mig åt ett antal ståndpunkter som ni tydligt erinrat om, herr Solana, särskilt när det gäller den palestinska myndigheten och dess president.
Jag vet också att ni genomför kreativa och nyttiga åtgärder med era många samarbetspartner för att bidra till bättre framtidsutsikter.
Jag tackar också Patten för hans starka och rättvisa ord när det gäller förstörelse av den infrastruktur som symboliserar embryot till den palestinska staten.
Jag tror emellertid att medlemsstaternas attityd i allmänhet skiljer sig alltför mycket från den extremt allvarliga situationen i Mellanöstern.
Jag tror det finns en stor risk att majoriteten palestinier förlorar sitt sista hopp om en värdig fred.
Ett folk som utsatts för så mycket förödmjukelse dagligen från den ockuperande makten skall inte i något fall ha intrycket av att hela världen låter detta fortgå.
Vi måste alltså göra oss hörda.
Poettering tog med rätta upp det faktum att det inte hör till vanligheten att en regeringschef säger sig beklaga att han för tjugo år sedan inte dödat en man som hela det internationella samfundet erkänner som ledare för ett folk och en nation.
Vad tycker vi om det?
Hur reagerar Europa på den farliga klarsignalen från George Bush till Ariel Sharons värsta politik?
En medbrottslighet som i sig innehåller våld, på samma sätt som ovädersmolnet innehåller åska.
Och omvänt: hur bedömer vi de ökande tecknen bland den israeliska befolkningen på att man tar avstånd från Sharons politik på grundval av detta grundläggande krav: den militära ockupationen av de palestinska områdena måste upphöra?
Jag tänker på de modiga uttalandena från Knessets talman Avraham Burg, för vilken, jag citerar, " ett ockuperande folk till slut förändras av den belastning ockupationen innebär ".
Jag tänker på de 300 kvinnor och män som i helgen kom från Israel till Ramallah för att lämna ett fredsbudskap till Arafat.
Jag tänker på uppropet från 52 israeliska officerare och soldater att inte längre, jag citerar: " acceptera att kämpa med uppdraget att ockupera, deportera, förstöra, blockera, döda, svälta ut och förödmjuka ett helt folk ".
De senaste opinionsmätningarna visar en djup misstro mot Sharons politik när det gäller säkerhet och en i stort sett total majoritet är för fred med palestinierna.
Ger inte sådana fakta mer marginal än dem som vi använder för att avsevärt höja tonen mot det bristande ansvaret hos den nuvarande israeliska regeringschefen?
Vad tänker ni göra, herr höge representant, i det hänseendet, för att stödja fredsstyrkorna i Israel?
Hur viktiga än de rätta orden är inom diplomatin så är det när allt kommer omkring konkreta handlingar man för närvarande förväntar sig av Europa.
Ett av dessa stora initiativ skulle, som jag föreslog i ett öppet brev till er förra veckan, och vars idéer Daniel Cohn-Bendit delvis övertagit, kunna vara att bjuda in president Arafat, eventuellt tillsammans med Shimon Peres, till Europeiska rådet och till vårt parlament, och om Sharon skulle våga utmana unionen genom att med tvång hindra vår gäst från att komma hit, skulle vi kunna arrangera ett gemensamt besök för de femton utrikesministrarna i Ramallah, där de tydligt kan uttala sig om vilka villkor Europa har för en återgång till freden.
Jag tycker att vi snarast på det ena eller andra sättet måste erbjuda dem på båda sidor som tror på dialog och fred den framtidsutsikt de verkligen behöver.
Det innebär att ni samtidigt tar itu med en uppgift som är nivå med deras högsta ambitioner och jag vet att det är just vad ni vill.
(Applåder)
