# ID: svediakorp-gov422074
# author: Lang (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Vilken njutning, vilken lycka, att finna vår kollega baroness Sarah Ludford i full aktion.
Eftersom hon upphöjts till stor specialist i Europaparlamentet när det gäller mänskliga rättigheter kan vi bara minnas det emblematiska betänkande som röstades igenom i mars förra året och som handlade om kampen mot rasism och människofientlighet.
Hon hade där lagt ned hela sin övertygelse, hela sin envishet, för att påtvinga oss sin patologiska hänförelse över " antirasismen ".
Tack vare sin beundransvärda uthållighet gör hon oss inte besvikna i dag: en aktiv integration av medborgare från tredjeland skall genomföras så snabbt och omfattande som möjligt och skall vara en hävstång i kampen mot rasism och främlingsfientlighet.
När hon nu lugnat oss känner sig baronessan lättad.
Hennes betänkande har formen av en uppräkning av skyldigheter.
Skyldigheter som självfallet är förbehållna enbart europeiska befolkningar.
En medborgare från tredjeland som sedan mer än fem år är bosatt i ett av unionens länder förvärvar de facto ställningen som långvarigt bosatt.
Administrationen har tillhörande befogenhet att utfärda detta uppehållstillstånd.
Det är giltigt i tio år och kan förlängas enligt lag (artikel 8 och 9 i direktivet).
När tillståndet väl beviljats kan medlemsstaterna bara dra tillbaka det under mycket begränsade och avgränsade villkor.
Den rättsliga säkerheten skall vara " maximal " för innehavaren.
Han kan därför vara borta i mer än två år utan att hans ställning som varaktigt bosatt tid dras in.
Inom ramen för rätten till familjeåterförening måste värdlandet bevilja dessa medborgare från tredjeland och deras familjer samma rättigheter som de nationella medborgarna, vare sig det gäller utbildning, yrkesutbildning, social trygghet, socialhjälp, beskattning ...
De kan bl. a. åtnjuta extra sociala rättigheter, såsom bidrag av ekonomiskt eller kulturellt slag, för att främja integrationen så mycket som möjligt.
För att sluta cirkeln skall erhållandet av denna ställning kunna vara det första steget för att beviljas medborgarskap i den medlemsstat där de bor.
Detta för att bemöta den önskan som så många gånger upprepats av parlamentet att inom gemenskapen få se ett mångkulturellt samhälle med många raser utvecklas, där ingen diskriminering grundad på ras, etniskt ursprung, religion, etc., kan finnas.
Vi väntar mycket otåligt på att baronessan skyndar sig att på sin mark ta emot de tusentals flyktingar i Sangatte som vill slå sig ned i England.
Home, sweet home!
