# ID: svediakorp-gov422068
# author: Boumediene-Thiery (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 432
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Vi välkomnar självfallet rådets förslag till direktiv som är helt i linje med Amsterdamfördraget och slutsatserna från Tammerfors, där betydelsen av att äntligen inrätta en integrationspolitik för medborgare från tredjeland betonas.
Vi kunde emellertid inte stödja detta betänkande: Vi beklagar att förslaget begränsas till att fastställa villkor för hur tredjelandsmedborgare kan uppehålla sig i ett land och att det inte på något sätt skapar en verklig europeisk ställning för medborgare från tredjeland, som är jämförbar med unionsmedborgarnas.
Enligt samma synsätt skall familjemedlemmarna åtnjuta samma rättigheter som den person de återförenats med.
Men som det ser ut nu verkar man när det gäller rätten att leva i en familj, en rättighet som är internationellt erkänd, inte vilja kännas vid vissa grundläggande rättigheter.
Även om rösträtten i princip delvis accepterats tas inte villkoren för tillämpning upp.
De politiska rättigheterna är ändå en fullständig del av varje integrationspolitik.
De grundläggande rättigheterna är universella och om denna universalitet när det gäller rättigheter skall tillämpas utan undantag, borde den också tillämpas på alla, oavsett om de är medborgare i unionen eller ej.
Skulle det inte, när det gäller kriterierna för resurser och bedömning av stabiliteten, vara bättre att låta alla bosatta få tillträde till arbetsmarknaden, snarare än att döma några till utslagning?
Det finns heller inga motiv för att studenter eller personer som har tillstånd att uppehålla sig i landet med subsidiärt skydd skall uteslutas från förslagets tillämpningsområde.
Begreppen allmän ordning och säkerhet, som används som motiv för att utesluta någon från att permanent förvärva ställningen, kräver dessutom en gemensam definition till att börja med.
Men dessa begrepp beror i dag på staternas eller de behöriga myndigheternas goda vilja, vilket avslöjar allvarliga diskriminerande tillämpningar, bl.a. gentemot medborgare från tredje land.
När det slutligen gäller förfarandet kräver granskningen en tidsfrist på sex månader, vilket är alltför långt.
Om begäran avslås behövs ett förfarande för överklagande - en tidsfrist tillsammans med en suspensiv effekt som gör det möjligt att blockera alla utvisningar på grund av rätten till försvar - som inte finns.
Direktivet gäller slutligen inte de miljoner medborgare från tredjeland som är olagliga invandrare och för vilka en europeisk politisk lösning snarast krävs.
Unionen måste alltså ta sitt ansvar.
Avslutningsvis möjliggör betänkandet inte jämlikhet mellan medborgare från unionen och medborgare från tredjeland.
En europeisk ställning som varaktigt bosatt finns inte.
Vi skall därför inte stödja ett sådant politiskt synsätt.
