# ID: svediakorp-gov422035
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,165
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, herr rådsföreträdare, värderade kolleger!
Fördraget föreskriver i artikel 93 att man måste eftersträva en harmonisering av punktskatterna, att parlamentet har en rådgivande roll i denna process och att fördragets mål är att harmoniseringen av skatterna skall fortsätta, eftersom harmoniseringen är nödvändig för förverkligandet av den inre marknaden i enlighet med artikel 14.
Artikel 14 har sedan länge, sedan december 1992, upphört att gälla, men eftersom den inre marknaden inte är helt genomförd, syftade kommissionens första förslag till att tjäna målen i artikel 93, som vi naturligtvis alla ställer oss bakom, eftersom de följer direkt av fördraget.
Eftersom parlamentet i det här fallet har en rådgivande roll, har rådet tryckt på för att vi skyndsamt skall formulera vår uppfattning.
Även kommissionen har utövat påtryckningar på parlamentet genom att framhålla att rådet uppnått politisk enighet i frågan, varför vi alltså bara behöver godkänna vad som beslutats i kommissionen och rådet och skriva under det.
Den här metoden för förlikning med parlamentet har enligt min mening varit olycklig, framför allt från kommissionens sida, för den innebär att man kräver av parlamentet att helt enkelt bara skriva under ett färdigt beslut utan att ges den minsta möjlighet att påverka beslutets utformning.
Vi är inte här för att skriva under checkar in blanco, herr kommissionär.
Jag vill också rikta mig till rådet och uttrycka en förhoppning om att dess iver att kräva brådskande förfarande inte innebär att man gör det bara för formens skull.
Jag hoppas att rådet kommer att ta parlamentets uppfattning på allvar, för jag kan försäkra er om att det ligger mycket tankearbete bakom den uppfattning vi nu ger uttryck för.
Herr talman, parlamentet har redan med stor majoritet förkastat ett tidigare förslag från kommissionen.
Innebörden i det förslaget var införande av en minimiskatt på ett fast belopp av 70 euro per 1 000 cigarretter, som skulle gälla parallellt med motsvarande minimiskatt på 57 procent, som beräknas utifrån priset på marknadens mest populära cigarrettmärke.
Jag vill inte här gå in på detaljer kring framräkningen av denna skatt.
Parlamentet avvisade förslaget med stöd av följande argument: för det första, att införandet av en minimiskatt med ett fast belopp leder till en synnerligen ogynnsam situation för de små och medelstora tobaksindustrierna.
Om vi antar att en liten tobaksindustri lyckas få ut sitt mest populära märke på marknaden, genom att sänka priset, kommer den faktiskt omedelbart att drabbas av en tung skatt på ett fast belopp oavsett produktionskostnaden, vilket ger denna lilla industri ett sämre läge i förhållande till de stora tobaksindustrierna.
För det andra, kommissionens förslag fick som direkt resultat en prisstegring i länderna i Sydeuropa, dvs. i de länder där inkomsten per capita är lägre än i länderna i Nordeuropa, i unionens centrala del.
I den mån man lyckas med en harmonisering av skatterna, har det skett uppåt, genom prisökning.
Parlamentet har faktiskt tidigare begärt en sådan harmonisering, men parlamentets senaste omröstning visade att det nya parlamentet efter det senaste parlamentsvalet har en annan uppfattning, och dessutom, herr kommissionär, röstade föredragandena från 1996 och 1999 emot kommissionens förslag.
Jag tror parlamentet har insett att den ständiga prisökningen på cigarretter inte leder till det eftersträvade målet, vilket jag stöder, dvs. en minskning av rökningen.
Det enda man uppnår är en minskning av den legala rökningen, men samtidigt uppmuntrar man cigarrettsmugglingen, som i några länder har fått en oroväckande stor omfattning.
Prisökningarna i kandidatländerna, i enlighet med kommissionens förslag, skulle dessutom leda till helt orealistiska nivåer på 200 till 400 procent.
Kommissionens gamla förslag, som i själva verket är utgångspunkten för den politiska överenskommelsen i rådet, uppfyller inte målet i artikel 93, eftersom det tenderar att bryta sönder den inre marknaden i stället för att stärka den.
Eftersom emellertid kommissionen och rådet utan rimliga skäl håller fast vid sin ursprungliga ståndpunkt, har utskottet för ekonomi och valutafrågor bett mig att lägga fram ett kompromissförslag.
Detta förslag innebär följande: rådet kan anamma kommissionens ursprungliga idéer.
Parlamentet kommer inte längre att motsätta sig detta.
Parlamentet kräver emellertid att det skall skapas en parallell möjlighet till harmonisering av skatterna.
Denna möjlighet skall bygga på en kombination av en minimipunktskatt på 57 procent med en mervärdesskatt på minst 15 procent, så att vi, efter de matematiska beräkningar som krävs, kan få en harmoniserad sammanlagd skatt på nivån 71 procent.
Jag föreslår således att man skall införa två typer av skatt och att avvägningen mellan dessa båda typer skall beslutas av den berörda medlemsstaten.
Fördelarna med denna lösning är följande: för det första, den leder inte till prisökningar som kan skada industrin i vissa medlemsstater i södra Europa.
Som jag sagt, är detta särskilt betydelsefullt även för kandidatländerna.
För det andra, denna lösning främjar en harmonisering av priserna, eftersom redan minimiskatten på 57 procent har lett till en utjämning av priserna, medan prisvariationerna har berott på mervärdesskatten.
Genom vårt nya förslag kommer således harmoniseringen att stärkas mera än genom kommissionens förslag.
För det tredje, denna lösning ger medlemsstaterna en möjlighet att skydda de små och medelstora företagen mot den snedvridning av konkurrensen som uppstår genom införandet av en särskild minimiskatt på ett fast belopp.
Alla dessa åtgärder, som inte innebär någon kraftig prisökning på cigarretter, innebär att cigarrettsmugglingen blir mindre lockande.
Jag anser att rådet måste visa mod och fantasi och acceptera att det kommer att finnas två typer av skatt och överlåta det slutliga valet till medlemsstaterna.
Jag är säker på att det nya förslaget, som jag på goda grunder hoppas kommer att antas av mina kolleger, har så många fördelar att det kommer att slå igenom vid medlemsstaternas val av beskattning, så att vi snart får bara ett system för harmoniserad beskattning.
Herr kommissionär, värderade rådsföreträdare!
Låt mig avslutningsvis säga att även jag anser det önskvärt med en begränsning av rökningen.
Jag tror emellertid inte att man uppnår detta mål genom ständiga prishöjningar.
Cigarretterna är redan mycket dyra i Europa, och rökningen visar ingen tendens att minska.
Därför motsätter jag mig ändringsförslagen från de kolleger som vill bygga antirökkampanjen på prishöjningar.
Jag tror inte att prismekanismen kan lyckas med allt.
Den kan lyckas med mycket, men den kan inte lyckas med allt, och därför motsätter jag mig dessa förslag.
Detta är parlamentets kompromissförslag, och jag ber kommissionen och rådet att ta förslaget under allvarligt övervägande och inte betrakta det som en ren formsak, för ett sådant agerande skulle vara en förolämpning mot parlamentet.
