# ID: svediakorp-gov422027
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 794
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Randzio-Plath har riktat vår uppmärksamhet på finansmarknadernas betydelse, och kommissionen håller helhjärtat med henne i detta avseende.
Hon sade detta för att betona betydelsen av von Wogaus betänkande, och kommissionen håller även med Randzio-Plath i detta avseende.
Villiers satte på ett mycket koncist sätt fingret på den ömma punkten, genom att säga att det är nödvändigt med en kompromiss och det är detta vi diskuterar denna förmiddag, eftersom återkallelsealternativet inte är tillåtet enligt fördraget och kommittéförfarandet.
Detta är helt i sin ordning.
Villiers fortsatte sedan att säga att vi talar om fördelar för vanligt folk.
Kommissionen håller återigen helhjärtat med.
Lyckligtvis bor vi i Europeiska unionen där fler och fler äger aktier, och allt vi gör denna förmiddag är att tillhandahålla en rättslig ram som skall skydda medborgarnas intressen.
Det gläder mig verkligen att jag kan säga att vi håller på att göra goda framsteg i detta arbete.
Om jag har förstått Randzio-Plath korrekt, antyder hon att kommissionen inte kommer att gå emot enkel majoritet i parlamentet.
Utan att säga det, hänvisar hon till " aerosolförklaringen " som kommissionen bifogade till kommittéförfarandebeslutet från juni 1999.
Om hon menade detta - detta är inte första gången som Randzio-Plath och jag diskuterar saken - framstår inte detta som en möjlighet för kommissionen, eftersom, något som Villiers och övriga parlamentsledamöter vet, kommissionen inte godtar kommittéförfarandebeslutet eller artikel 202.
Jag vill också svara på Goebbels kommentarer.
Han sade att kommissionen måste ta hänsyn till parlamentets resolutioner.
Kommissionen tar hänsyn till parlamentets resolutioner.
För att förtydliga har kommissionen sagt att den kommer att ta fullständig hänsyn till parlamentets ståndpunkt.
Vad mer kan Goebbels begära?
Jag vill lägga till att kommissionen tar hänsyn till parlamentets resolutioner, men att den tar ännu större hänsyn till fördraget.
Den tar större hänsyn till det avtalade kommittéförfarandet.
Kommissionen tar hänsyn till allt, men den är bunden till fördragets bestämmelser och vill att dess ord tolkas på detta sätt.
Goebbels hänvisade också till ordet " likvärdighet ".
Kommissionen har mycket tydligt visat sin förståelse för parlamentets ståndpunkt när det gäller artikel 202.
Den har angett detta i svart på vitt i vitboken om kommittéförfarande.
Kommissionen kommer att fortsätta att arbeta på denna grundval - som nämndes av kommissionens ordförande Prodi, när han sade att kommissionen skulle fortsätta att göra det och, samtidigt som det tas fullständig hänsyn till den befintliga institutionella balansen, kommissionen kommer att behandla parlamentet och rådet som två likställda parter.
När det kommer till kritan strävar vi efter det som vi kan uppnå först i samband med nästa regeringskonferens, som förhoppningsvis kommer att inledas 2004.
Eftersom detta ligger parlamentsledamöterna varmt om hjärtat, kanske jag kan avsluta med att i sju punkter sammanfatta de skyddsbestämmelser som parlamentet har tillgång till.
För det första kommer omfattningen av delegerade befogenheter att fastställas genom medbeslutande.
För det andra kommer det att vara en fullt öppen och genomblickbar process, som omfattar en grupp av marknadsaktörer som knyts till Europeiska värdepapperstillsynskommittén.
För det tredje kommer det att finnas en klausul om tidsbegränsning - och denna är ett gensvar på en särskild begäran från Huhne, som är ledamot i parlamentet - som begränsar de delegerade befogenheternas varaktighet till fyra år efter antagandet av respektive rättsakt.
För det fjärde kommer kommissionen, som jag har nämnt några gånger denna förmiddag, att ta största möjliga hänsyn till parlamentets ståndpunkt och till alla resolutioner - herr Goebbels - som slår fast att kommissionen har överträtt sina befogenheter i sammanhanget.
För det femte kommer kommissionen att stödja en ändring av artikel 202 vid nästa regeringskonferens.
För det sjätte kommer det att ske en fullständig och öppen granskning under 2004, och vi hoppas också att man inrättar en interinstitutionell styrgrupp för att se till att alla utför sina åtaganden i anknytning till Lamfalussy-processen.
För det sjunde och slutligen, om kommissionen misslyckas med att leva upp till sina åtaganden, kommer parlamentet inte att bevilja några ytterligare delegerade befogenheter i framtiden.
Som ett resultat av detta kan parlamentet göra sin röst hörd på ett otvetydigt sätt, och kommissionen måste lyssna på vad det säger.
Jag vill tacka föredraganden och parlamentsledamöterna för deras konstruktiva inställning.
Randzio-Plath var vänlig nog att säga några vänliga ord om mig.
Låt mig återgälda detta och säga att jag alltid tyckt att diskussionerna med ordföranden i utskottet för ekonomi och valutafrågor varit mycket givande, vänliga och, i slutändan - hoppas jag - konstruktiva.
