# ID: svediakorp-gov422023
# author: Karas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 633
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag vill i sju delavsnitt ta ställning till denna fråga.
För det första: Jag vill gratulera och tacka föredraganden, gratulera till detta betänkande och till de tecken på alliansvilja som han gett till olika utskott och institutioner, för att åter göra det möjligt att arbeta för ett gemensamt mål.
I detta fall kan frågan vilket kön änglarna har besvaras: Här var den parlamentariske ängeln manlig, nämligen Karl von Wogau.
Jag vill för det andra i dag än en gång tacka honom för hans utmärkta och gemenskapsinriktade verksamhet i utskottet för ekonomi och valutafrågor, som han efter flera årtionden har lämnat, där han - och som visas i detta betänkande, även i alla andra utskott där han verkar - i mycket stor utsträckning har delat med sig av sin erfarenhet och sina näringspolitiska kunskaper.
Tack så mycket, Karl!
Min andra punkt är att vi - och det råder det väl inget tvivel om - måste påskynda Lissabonprocessen, och därför, men inte bara därför, måste vi så snabbt som möjligt skapa en inre marknad för värdepapper.
Den som vill detta - det är min tredje punkt - måste ta alla nödvändiga mått och steg för att öka effektiviteten i beslutsfattandet och påskynda lagstiftningsförfarandet.
Därför har vi ju detta betänkande, och därför finns ju Lamfalussys betänkande.
Jag vill bara ta upp en motsägelse.
Det finns inte någon motsägelse mellan ett påskyndande av förfarandet och mer effektivitet och medbeslutande för Europaparlamentet.
Det finns en motsägelse mellan artikel 202 och parlamentets medbeslutandeförfarande; därför bör den ändras.
Jag förväntar mig därför inte bara att medbeslutande, information och öppenhet respekteras, så som detta formulerats i de flesta översättningar i kommissionens rapporter, utan jag förväntar mig att vi aktivt gör allt för att denna grundläggande rättighet inom parlamentarismen och denna förutsättning för öppenhet och information skall accepteras.
Detta betänkande är ett viktigt steg för att möjliggöra detta.
Jag vill i detta sammanhang också hänvisa till punkt 5 i betänkandet - jag behöver nu inte förklara den - och till två anledningar till att vi är så skeptiska.
Jag vill erinra om att kommissionen i oktober 2000 lade fram en rapport om tjänstepensionen, att parlamentet i juli godkände den med 460 röster, men att rådet hittills inte lagt fram någon gemensam ståndpunkt.
Jag vill erinra om Europabolaget, där vi är ense om innehållet, men överhuvud taget inte om formen, eftersom vi agerar på grundval av artikel 95 och rådet i Nice helt enkelt fråntog oss den rättsliga grunden för medbeslutandet.
Därför är vi så skeptiska.
Min sista punkt: Herr kommissionsordförande!
Jag vill i detta sammanhang hänvisa till ert yttrande att detta betänkande är så viktigt därför att euron införts och att vi med detta betänkande bidrar till en stark och solid kapitalmarknad.
Jag förstår därför överhuvud taget inte hur en ledamot i er kommission i en tidning i Tyskland kan kritisera ert beslut när det gäller det blå brevet till Förbundsrepubliken Tyskland, och inombords egentligen distansera sig från det.
Jag skulle vilja ha en förklaring på det, ty stabilitetspakten och iakttagandet av stabilitetspakten är en fråga om eurons trovärdighet och en förutsättning för medborgarnas förtroende för euron.
Jag anser därför att brevet var nödvändigt, eftersom vi inte får göra någon åtskillnad mellan olika stater, utan måste satsa allt på att stabilitetspakten skall förverkligas gentemot alla på samma sätt och med fullständigt innehåll.
Den som distanserar sig från detta, äventyrar stabilitetspaktens trovärdighet och därmed förtroendet för euron!
(Applåder)
