# ID: svediakorp-gov422022
# author: Gasòliba i Böhm (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 249
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger, herr kommissionsordförande, herr kommissionär!
Jag vill först och främst gratulera vår kollega von Wogau till det utmärkta arbete han har genomfört med detta betänkande.
Betänkandet och de förklaringar som kommissionens ordförande Prodi samt kommissionär Bolkestein har gjort med anledning av detta kommer att leda till att vi kan komma till rätta med de hinder som har gjort att behandlingen av förslagen om en inre marknad för finanssektorn inte har kunnat behandlas så snabbt som vi skulle ha velat.
Under den korta tid jag har kvar att tala vill jag kortfattat betona två aspekter.
För det första måste vi nu börja arbeta när vi väl kommit till rätta med problemen och kommit överens, vilket framgår av debatten.
Det vill säga, vi måste göra verklighet av de 42 planerade direktiven för år 2003 om kapitalmarknaden och för år 2005 om finansiella tjänster.
För det andra vill jag erinra om att Europaparlamentet aldrig har satt hinder i vägen när man har begärt att det skall agera snabbt och brådskande och samarbeta när så viktiga projekt och frågor som genomförandet av euron eller inre marknaden skulle genomföras, två mycket betydelsefulla framgångar i det europeiska bygget.
Kommissionen har normalt sett inte heller lagt hinder i vägen, och inte heller parlamentet och om vi någon gång har stött på hinder har det varit från rådet.
Det vill säga, var och en axlar sitt ansvar.
