# ID: svediakorp-gov422020
# author: García-Margallo y Marfil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 404
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag kommer kort att ta upp fem punkter.
Vid den här punkten i debatten har för det första faktum fastställts väl.
Historien om de stormiga förbindelserna mellan parlamentet, rådet och kommissionen har beskrivits utförligt.
Som Lenin sade är det bara dumma personer som diskuterar det som redan har hänt, jag vill inte falla för den frestelsen och kommer därför inte att tillägga mer när det gäller den punkten.
För det andra, om ni tillåter mig nämna en självbiografisk not, tillhör jag den generation spanjorer som väl känner till hur viktigt ett parlament är för en demokrati.
Jag ingick dessutom i den konstituerande församlingen.
Därför har jag med stor sympati lyssnat till Randzio-Plaths försvarstal för parlamentets rättigheter.
För det tredje, och detta är också en personlig anmärkning, är jag en övertygad europé och jag är fullständigt övertygad om att de strukturella reformerna är absolut nödvändiga i dagens läge, precis som euron var i går.
Om vi vill att den europeiska ekonomin skall vara konkurrenskraftig bör reformen av de finansiella tjänsterna betonas särskilt bland strukturfonderna.
Att jämka samman - och detta är den fjärde punkten - dessa två mål: att å ena sidan göra saker bra eller snabbt och påskynda processen och att respektera parlamentets rättigheter å andra sidan måste som Huhne sade ske inom smala gränser, de gränser som markeras av artikel 202.
Denna artikel är för övrigt bristfälligt utformad och vi föreslår därför att den reformeras.
Slutligen har den nya riddaren av hederslegionen, Karl von Wogau med stöd från parlamentet funnit en bra lösning på detta dilemma.
Jag hoppas att kommissionen förstår att uppskatta parlamentets förtroendegest gentemot kommissionen och rådet, att den aldrig faller för frestelsen - Bolkestein tycker ju om latin - att ändra par conditio, eftersom en förorättad älskares reaktion är oförutsägbar.
Parlamentet har befogenheter för att se till att nivå 1 detaljeras maximalt, vilket skulle försena processen.
Parlamentet skulle bli förorättat och kanske dröja med att ta upp förslagen till diskussion, vilket innebär att vi skulle göra tvärtemot vad vi skall göra.
Jag anser att denna dag är en stor dag för oss alla.
Jag gratulerar Karl von Wogau, kommissionen och rådet och hoppas att vi i Barcelona förmår skörda det vi i dag började så.
