# ID: svediakorp-gov422013
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,100
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Som olika ledamöter har sagt, har kommissionen haft frekventa diskussioner med dem som sysslat mycket med denna fråga i parlamentet, och den betydelse som kommissionen tillmäter denna fråga återspeglas också genom att kommissionens ordförande var närvarande i förmiddags.
Olika ledamöter har denna förmiddag hänvisat till änglar - antingen till vilket kön änglar har eller till hur många som ryms på ett knappnålshuvud.
Får jag säga att det är ofta i detaljerna som djävulen finns.
Låt oss hoppas att djävulen och änglarna väger upp varandra, och att vi kan nå en balanserad kompromiss denna förmiddag.
Enligt vissa ledamöter som har talat denna förmiddag, t.ex.
Méndez de Vigo, är detta förvisso fallet.
Han sade att detta är en bra dag för integration och gratulerade föredraganden - gratulationer som jag skulle vilja upprepa på kommissionens vägnar.
Jag vill tacka von Wogau och utskottet för konstitutionella frågor för att man har utarbetat denna kompromiss.
Det är bara rätt och riktigt att kommissionen uttrycker dessa känslor.
von Wogau inledde med att hänvisa till Europeiska unionens ambition, så som den uttrycks genom Europeiska rådet i Lissabon, att Europeiska unionen skall bli den mest konkurrenskraftiga platsen i världen.
Lamfalussy-rapporten bör bedömas i detta sammanhang.
Berès hänvisade också till ambitionerna som uttrycktes i Lissabon.
De utgör förvisso en helhet, och jag behöver inte betona vår önskan om att vi vill ge så mycket kraft och stimulans som möjligt till våra åtgärder för att nå en större konkurrenskraft.
Återigen: Denna debatt och det resultat som jag hoppas att den får, är av betydelse för unionens ekonomiska välstånd.
Jag behöver inte förklara vad rapporten som utarbetades av Lamfalussys kommitté handlar om, och det sätt på vilket man i rapporten hänvisar till kommittéförfarandet för genomförandeåtgärder eller verkställande förslag. von Wogau nämnde vad som hade åstadkommits i sitt betänkande.
Det gjorde även Corbett.
Han hänvisade till det faktum att enligt kommissionen bör artikel 202 i fördraget ändras i samband med nästa regeringskonferens - detta är det centrala i frågan.
Parlamentet har ofta för mig och andra påpekat behovet av att uppnå likställdhet med rådet när det gäller den tillsyn som både parlamentet och rådet har beviljats för bedömning av verkställande förslag.
Kommissionen instämmer och kan också se behovet av likställdhet mellan parlamentet och rådet under hela kommittéförfarandet.
Olyckligtvis, ur parlamentets synvinkel - och kommissionen förstår dess känslor och ståndpunkter - är detta inte möjligt för tillfället.
Artikel 202 är tydlig: Det kommittéförfarande man kom fram till i juni 1999 är också tydligt, och trots att kommissionen förstår parlamentets situation, och har nämnt detta i sin vitbok om styrelseformer, kan den för närvarande inte tillgodose parlamentets önskemål.
Kommissionens åsikt, som uttrycks i vitboken om styrelseformer, är att man bör ändra artikel 202.
Detta kan emellertid inte kommissionen själv göra; alla ändringar måste ske i samband med nästa regeringskonferens.
Corbett nämnde att parlamentet nu har tre månader på sig att bedöma de förslag till verkställande åtgärder som lagts fram av kommissionen.
Det råder fullständig likställdhet med rådet här, och det är bra.
Han fortsatte med att säga att parlamentet nu har möjlighet att komma med invändningar på alla väsentliga punkter.
Detta är förvisso något som rör oss alla, och parlamentet har den inneboende rätten att lägga fram sina ståndpunkter och argument.
Kommissionen har sagt att den kommer att ta största möjliga hänsyn till parlamentets ståndpunkt.
Detta är också vad parlamentet vill att kommissionen skall göra.
Corbett talade om likvärdighet - ett vackert ord - men likvärdighet med vem?
Det handlar tydligen om likvärdighet med rådet.
Detta är vad hela diskussionen handlar om, och man kan inte förneka det som är uppenbart för alla.
Parlamentet vill uppnå likvärdighet med rådet; kommissionen är beredd att bevilja den, har samma åsikt, och har sagt detta i sin förklaring och under diskussioner.
Corbett nämnde en klausul om tidsbegränsning, som är ett annat exempel på ett verktyg som parlamentet kan använda för att se till att kommissionen verkligen tar hänsyn till parlamentets önskemål.
Klausulen innebär att delegationen av verkställande befogenheter till kommissionen har en varaktighet på fyra år.
Den kan förlängas på kommissionens initiativ, men den driver verkligen på kommissionen och är ett kraftfullt verktyg för parlamentet.
Samma sak är också tillämplig på en annan faktor, som nämndes av von Wogau.
Han sade inledningsvis att om kommissionen inte håller sina löften - som ordförande Prodi gav i sin förklaring - vet parlamentet att det kan hålla kommissionen i strama tyglar nästa gång det är dags för ett direktiv.
Kommissionen är mycket medveten om detta.
Detta är ett annat sätt på vilket parlamentet kan uttrycka sin åsikt på ett kraftfullt sätt och med övertygelse.
Det är därför bäst att kommissionen lyssnar noga och tar största möjliga hänsyn till denna åsikt.
Corbetts sista kommentar - förutom önskemålet att få förklaringen lagd till protokollet - handlade om öppenhet och insyn.
Kommissionen har - i förmiddags och i det brev jag skickade den 2 oktober till Randzio-Plath, ordförande i utskottet för ekonomi och valutafrågor - nämnt att den verkligen är beredd att tillämpa denna öppenhet och insyn.
Titford sade att branschen skulle falla samman.
Det synes mig vara en poetisk överdrift.
Jag har inte fått intrycket att branschen håller på att falla samman.
Ja, det sker skandaler - kanske mindre ofta i Europeiska unionen än i andra delar av världen - men så ser den bistra verkligheten ut.
Jag tror inte att ordförande Prodis förslag i förmiddags kommer att ge upphov till fler skandaler.
De kommer faktiskt att göra mycket för att man skall kunna undvika dem, och därför kan jag inte hålla med Titford.
Jag återkommer slutligen till Méndez de Vigo som sade att det var en bra dag för integration.
Han gratulerade von Wogau, och det vill jag också göra.
Jag vill personligen gratulera von Wogau, därför att han i dag kl.
11.00 kommer att få ta emot en hög, fransk orden, dvs.
Légion d ' Honneur.
Kommissionen gratulerar honom.
(Applåder)
Jag kommer att få möjlighet att svara på fler frågor senare under debatten, så jag låter saken bero för tillfället.
