# ID: svediakorp-gov422011
# author: Titford (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 254
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det som är intressant med detta betänkande, är den uttryckliga oron för parlamentets rättigheter.
Denna matchas genom påståendet att utskottet vill stärka den demokratiska kontrollen över detta föränderliga område.
Det jag inte kan se är att man uttrycker någon oro för dem som arbetar med finansiella tjänster, eller för deras kunder.
Utan att betona någon särskild aspekt av den lagstiftning för finansiella tjänster som detta betänkande behandlar, måste jag uppfylla mitt eget demokratiska ansvar och påpeka att sammanhopningen av gemenskapslagstiftning sakta, men obevekligt, stryper de finansiella aktörerna och gör det nästan omöjligt att handla.
I detta sammanhang påminns jag ständigt av mina väljare att de som drabbas värst är de små och oberoende ekonomiska rådgivarna, och nettoeffekten blir att affärerna i allt högre grad hamnar hos allt större företag.
Jag ser, å andra sidan, ingen minskning av de skandaler i finansvärlden som hamnar på löpsedlarna.
Det verkar t.o.m. vara så att motsatsen är fallet.
Eftersom jag kommer från en tradition där parlamentet är en garant för de enskildas skydd och rättigheter, tycker jag att detta betänkande är ytterligare en övning för att öka gemenskapsinstitutionernas makt, utan någon reflektion över vad lagstiftningen försöker att åstadkomma.
Kommittén är i färd med att räkna hur många änglar som ryms på ett knappnålshuvud, medan branschen gradvis håller på att falla samman.
För mig är detta ett typiskt exempel på vad gemenskapen går ut på.
