# ID: svediakorp-gov422010
# author: Huhne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 585
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under längre tid än ett år har vi i parlamentets förhandlingsgrupper, tillsammans med kommissionen och ministerrådet, kämpat med ett problem.
Vi håller alla med baron Lamfalussy och hans grupp av vise män, om att en effektiv reglering av de finansiella marknaderna och skapandet av en gemensam finansiell marknad kräver att vi delegerar befogenheter till kommissionen och till en mer flexibel officiell kommitté.
Men det har funnits ett viktigt problem.
Trots att denna kammare fick medbeslutandebefogenheter gentemot sådan lagstiftning genom Maastrichtfördraget 1992, fick den inte befogenheter att på ett effektivt sätt övervaka kommittéernas roll.
Det vi har sett av sådana kommittéer tidigare, har vi inte tyckt om; de har varit slutna, byråkratiska och Kafkaliknande.
Ett villkor som min grupp propsade på, var att denna slutna kultur måste förändras i grunden, och öppna upp sitt beslutsfattande, inte bara för oss i parlamentet, utan för hela omvärlden.
Vi behövde garantier för insyn, öppenhet och samråd.
Här finns de i ordförandens uttalande och i brevet som kommissionär Bolkestein adresserade till ordföranden i utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Men hur skulle vi se till att man till sist höll dessa löften om en förändrad kultur, som man så ofta har brutit?
Det framstod som tydligt att ingen egentlig förändring kunde ske innan man hade slutfört konventet och regeringskonferensen 2004.
Artikel 202 kan bara ändras efter en regeringskonferens, vilket i princip ger ensamrätt till ministerrådet när det gäller kommittétillsyn - man ignorerar därmed parlamentets nya roll.
Vi behövde ett löfte om att man skulle ta hänsyn till våra intressen, som man ignorerat under en rad fördragsrevideringar.
Vi behövde en tillfällig lösning som innebar att Europeiska unionens sparare och investerare inte behövde vänta ännu längre på att den gemensamma marknaden för finansiella tjänster blev verklighet - en marknad som inleddes 1973.
Hälsoläget i den europeiska ekonomin är beroende av denna lagstiftning.
En livskraftig och dynamisk ekonomi är beroende av ett effektivt finansiellt system för tillvaratagande av sparade medel och en kanalisering av dessa till låga kostnader till de mest produktiva användningsområdena.
Det framstod länge som klart för den liberala gruppen att den enda tillfälliga lösningen skulle vara att ange en tidsfrist för de delegerade befogenheterna.
För första gången i gemenskapslagstiftningens historia, kommer vi att ha en klausul om tidsbegränsning som kommer att avlägsna kommissionens och kommitténs befogenheter efter fyra år, om man inte använt dessa på ett klokt och bra sätt.
Lyckligtvis kunde vi övervinna det inledande motståndet från PSE-gruppen och EPP-DE-gruppen, tillsammans med frågorna om den rättsliga osäkerheten.
Alla förordningar som antas av kommittén kommer att finnas kvar i lagboken även om man upphäver dess befogenheter, men parlamentet kan agera kraftfullt om det behöver göra det.
Detta är ett viktigt ögonblick för avregleringen av den europeiska ekonomin.
Avtalet kommer att understödja euron - för vad är en gemensam valuta om de marknader på vilken den handlas fortfarande splittras genom nationella handelshinder?
Det kommer att inge förtroende att Europeiska unionen kan, vilka hinder som Ekonomiska och monetära unionen än står inför, övervinna dessa - och det visar att parlamentet är en seriös och ansvarsfull lagstiftare och partner i samband med ekonomiska reformer.
Lissabonreformsprocessen är tillbaka på rätt spår.
Jag gratulerar varmt von Wogau, vår föredragande, och rekommenderar att kammaren stöder detta betänkande.
