# ID: svediakorp-gov422004
# author: von Wogau (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 748
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar, kära kolleger!
Det vi upplever i dag är en utomordentligt viktig debatt.
Den är viktig för bankerna, för försäkringsbolagen och för investeringsfonderna, ty i denna debatt kommer det tydligt att märkas att vi utan dröjsmål fortsätter på vägen mot en europeisk gemensam marknad för finansiella tjänster.
Men debatten är också viktig för medborgarna i Europeiska unionen, ty vi undanröjer hindren för en gränsöverskridande konkurrens när det gäller finansiella tjänster, beviljande av krediter och upphandling av försäkringsavtal.
Denna konkurrens stärker medborgarnas ställning och vår europeiska konkurrensförmåga.
Vad handlar denna debatt om?
Alexandre Lamfalussy har med sin expertgrupp lagt fram förslag för hur man kan påskynda det stora lagstiftningspaket som är nödvändigt för att förverkliga denna gemensamma marknad för finansiella tjänster.
Han kom med det kloka förslaget att lagstiftaren, alltså parlamentet och rådet, skulle inskränka sig till de väsentliga uppgifterna, medan det finstilta, genomförandebestämmelserna, sedan skulle överlåtas på kommissionen i samarbete med specialister.
Det är ett mycket bra förslag.
Men var ligger problemet?
Problemet består i att vi som parlamentariker alltid har gjort den erfarenheten att medborgare och företag kommer till oss och besvärar sig över byråkrati inom Europeiska unionen.
Och dessa klagomål rör inte bara lagen, direktivet eller förordningen, som vi har varit med och beslutat om, utan också genomförandebestämmelserna.
Därför har vi som Europaparlament insisterat på att vi tillsammans med rådet också skall kunna genomföra ett slags slutlig kontroll av huruvida de genomförandebestämmelser, som sedan utfärdas, också faktiskt motsvarar det som åsyftas av lagstiftaren.
Vad har vi nu uppnått under förhandlingarna med kommissionen och rådet?
Här vill jag tacka ordförande Prodi så hjärtligt för hans uttalande, men även kommissionär Bolkestein, John Mogg och många andra, liksom sekretariatet i utskottet för konstitutionella frågor.
Jag måste säga att juristernas diskussioner på detta område ibland har påmint mig om diskussionerna i det gamla Bysans om vilket kön änglarna hade.
Jag vill hjärtligt tacka alla som hjälpt mig att finna en förnuftig väg genom denna labyrint.
Vad har vi uppnått?
Öppenhet, till att börja med.
Det är viktigt, ty vi informeras om allt som sker inom kommissionen.
Vi får också se preliminära förslag.
För det andra den tidsmässiga begränsningen av mandatet till fyra år.
Efter fyra år måste parlamentets och rådets mandat förnyas.
Vidare har vi åstadkommit en slutlig kontroll.
Här var ordförande Prodis uttalande utomordentligt viktigt.
Vi har, liksom rådet, tre månader på oss för denna slutliga kontroll.
I det avseendet finns det en likvärdighet med rådet.
Ordförande Prodi har ju också talat om paritet, om likvärdighet, ytterligare en försäkran också här.
För det tredje måste vi också vara på det klara med de faktiska styrkeförhållandena.
Vi har ett stort antal lagstiftningsakter som måste utfärdas.
Varje gång måste parlamentet tillsammans med rådet ge kommissionen ett mandat, och om man inom kommissionen inte skulle ta hänsyn till berättigade intressen och invändningar från Europaparlamentets sida, måste man ju befara att man vid nästa lagstiftningstillfälle inte längre skulle få detta mandat.
Det betyder att vi som Europaparlament i varje fall i detta sammanhang i dag har en mycket stark ställning.
Därför anser jag att det tack vare detta sammanhang respektive tack vare ordförande Prodis uttalande finns denna likvärdighet, som vi har krävt.
Men jag anser också att den rådgivande kommittén för marknadsaktörer, som man här har beslutat om, är mycket viktig.
Ty den är ett första steg i riktning mot en modernare lagstiftning inom Europeiska unionen.
Vi måste komma dithän att man rent allmänt, så som Alexandre Lamfalussy har föreslagit, i lagstiftningen klart skiljer mellan det som parlamentet och rådet som lagstiftare kommer med, och det finstilta, de tekniska detaljerna.
Här bör exempelvis tillsynsmyndigheterna och specialisterna delta, men samtidigt bör också marknadens aktörer involveras strukturellt, ty det handlar ju om rent praktiska frågor.
Därför tror jag att det som vi i dag beslutar om också skulle kunna vara en modell med tanke på konventet, med tanke på regeringskonferensen och på en förbättring av Europeiska unionens lagstiftningsförfarande.
Därför vill jag be er att rösta för mitt betänkande.
(Applåder)
