# ID: svediakorp-gov421964
# author: Schmid, Herman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är två principiellt mycket viktiga direktivförslag som vi diskuterar och som får ett mycket starkt stöd från GUE / NGL-gruppen.
När det gäller direktivet om lastbilschaufförerna, kommer denna yrkesgrupp därmed att omfattas av den allmänna arbetstidslagen.
Det är självklart ett viktigt löntagarintresse, men det är också ett viktigt intresse för trafikanterna.
Under förlikningsförhandlingarna framhöll jag vid flera tillfällen just trafiksäkerhetssynpunkten, som jag tycker är viktig för de regeringar som nu skall förvalta denna lagstiftning framöver.
Det var också viktigt att egenföretagarna nu behandlas på samma sätt som andra förare.
Sett ur trafikanternas synpunkt spelar det nämligen ingen roll om man blir överkörd av en anställd chaufför eller av en chaufför som är egen företagare.
Det bekymmersamma med detta direktiv kan vara att övergångstiderna är så långa.
Det tar faktiskt sju år innan det, i bästa fall, blir genomfört.
Vi vet att det sedan även vid den tidpunkten kommer att bli svårt att kontrollera och följa upp hur lagstiftningen fungerar i praktiken.
När det gäller det andra direktivet om information och samråd rör det sig om ett slags ramavtal som ger en rättslig grund, som är viktig för de arbetande när det gäller att kunna kräva information och samråd.
Vi får dock inte glömma att det också ger rättsliga möjligheter att avvisa de arbetandes krav i vissa fall, t.ex. punkterna 25 och 26 i förslaget till direktiv, vilka ger utrymme för en mer eller mindre bred tolkning.
Avgörande för hur detta direktiv kommer att fungera i praktiken blir därför hur det tas emot ute på arbetsplatsen och hur starka fackföreningarna är när det gäller att driva de krav som kan drivas med hjälp av direktivet.
Jag tror att detta gäller generellt för denna typ av lagstiftning.
Vi kan anta direktiv som är välmenande och bra på många sätt, men när de sedan skall genomföras i verkligheten vet vi att vi i denna kammare inte kan göra särskilt mycket.
Jag tror inte heller att medlemsländernas regeringar kan göra särskilt mycket.
Jag delar inte Smets tro på att man kan göra system för täta kontroller.
Det är svårt att veta vad som försiggår ute på vägarna, inte minst på nätterna.
Det är svårt att veta vad som händer bakom fabriksportarnas stängda dörrar.
Det är bara de anställda själva som kan göra någonting åt detta.
Jag vill därför sluta detta anförande med en stark uppmaning till de arbetande på arbetsplatserna: Lita inte på att problemen löses i Europaparlamentet eller i rådet, utan räkna med att de måste lösas av er själva och att ni i de sammanhangen kan ha hjälp av den direktivlagstiftning som kommit.
