# ID: svediakorp-gov421950
# author: Van den Bos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 292
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kommissionen är bra på att göra analyser, men saknar ofta den förvaltningsmässiga förmågan att faktiskt genomföra de politiska slutsatserna.
Den interna organisationen är fortfarande allt för hierarkisk, byråkratisk och centralistisk, och medlemsstaterna ger kommissionen för lite medel och otillräckligt politiskt utrymme för att kunna uppträda handlingskraftigt.
Dessa strukturella brister lägger hinder i vägen för en lösning av problemet med gråzonen.
Övergången från katastrofhjälp till återuppbyggnad och utveckling kräver flexibilitet i beslutsfattandet.
Tröghet och allt för omfattande inblandning kan få ännu mer negativa konsekvenser för de avsedda resultaten än de tekniska risker som kan vara förenade med snabba förfaranden.
Det första kravet är naturligtvis en optimal förebyggande politik när det gäller naturkatastrofer och våldsamma konflikter.
Så mycket som möjligt måste göras innan en kris bryter ut.
Beredskapen måste vara optimal, planeringen måste vara fullbordad, samordningssystem måste vara avtalade och alla genomförandepartner skall i största möjligaste mån vara kända.
Landprogrammen bör innehålla detaljerade och flexibla katastrofplaner.
ECHO skall koncentrera sig på katastrofhjälp, men det är önskvärt att man ändå knyter till sig experter på återuppbyggnad för att göra övergången smidigare.
Kontrollen av genomförandet skall ske i efterhand i stället för på förhand.
Den interna samordningen fungerar bra endast om man på ett tidigt stadium börjar arbeta med en sektorsövergripande grupp.
När kan vi vänta oss konkreta förslag från kommissionen angående förenklade förfaranden?
Rapporten från Van den Berg innehåller utmärkta förslag.
Hela givarsamfundet är ansvarigt för att en förbättring kommer till stånd.
Problemet med gråzoner är ytterligare ett skäl att handla skyndsamt när det gäller kommissionens interna omorganisation.
Det är hög tid att omsätta de goda analyserna i ännu bättre politiska åtgärder.
