# ID: svediakorp-gov421943
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,554
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära ledamöter!
I kommissionens namn skulle jag vilka tacka de föredragande ledamöterna Ludford och Margot Kessler för det noggranna arbete som de har lagt fram för Europaparlamentet i dag.
Som vi ser saken är bestämmelserna om tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta i någon medlemsstat mycket viktiga vid utformningen av en gemensam invandringspolitik.
Bestämmelserna om långvarigt bosatta ger anslutningspolitiken ett långvarigt perspektiv och erbjuder tredjelandsmedborgare som så önskar garantier om att kunna bosätta sig varaktigt i den stat som tagit emot dem.
Dessa bestämmelser ger dem, så som kommissionen föreslagit, den nödvändiga rättsliga säkerheten för att kunna integrera sig väl i de europeiska samhällena.
Det mål som fastslogs i Tammerfors och ratificerades i Laeken handlar om att behandla lagliga invandrare jämlikt och erbjuda dem sådana rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med dem som Europeiska unionens medborgare har.
Kommissionens förslag fastställde målet att få de långvarigt bosattas rättigheter att närma sig med unionsmedborgarnas rättigheter.
Vi definierade exakta och objektiva villkor som tredjelandsmedborgare måste uppfylla för att anses vara varaktigt bosatta.
De villkor vi föreslog hade i huvudsak formulerats pro forma för att kunna bedöma om tredjelandsmedborgaren verkligen hade bosatt sig varaktigt i medlemsstaten i fråga och om denne avsåg att integrera sig i den.
Denne bör ha varit bosatt i denna medlemsstat under en tillräckligt lång period (fem år) och kunna styrka sin ekonomiska integrering med hjälp av inkomst eller sjukförsäkring.
Förutom detta får personen i fråga inte utgöra ett hot för den allmänna ordningen.
Betänkandet som ledamöterna nu diskuterar hänvisar till ytterligare ett villkor för att kunna åtnjuta denna status: Att behärska språket i bosättningslandet.
Kommissionen anser att språket är ett kriterium för integration och därför måste språkinlärning stå i centrum för den nya integrationspolitiken, om vilken kommissionen nu håller på att avsluta ett arbete med sina tankar som följer kommissionens meddelande från november 2000, och där vi avser att lägga fram ett initiativ för parlamentet och rådet under 2003.
Därav min beredvillighet att ta hänsyn till språkfrågan, som är föreslagen i ett ändringsförslag undertecknad av ledamoten Eva Klamt, framför allt i dess objektiva del, nämligen då mottagarlandet ger invandrarna gynnsamma villkor för att kunna lära sig språket.
Eftersom det inte handlar om att lägga till något nytt villkor till ålderspensionen, tycker jag att det inte tjänar något till att mångdubbla villkoren för att få status som varaktigt bosatt.
Lagstiftningen i de flesta medlemsstaterna ger redan i dag denna ställning automatiskt utan att kontrollera om ett sådant villkor om ålderspension är uppfyllt eller inte.
Denna fråga bör integreras i en större och mer komplex fråga som har att göra med förhållandet mellan arbetskraftinvandrare och de sociala förmånernas regler i allmänhet.
Och därför arbetar kommissionen nu för att låta tredjelandsmedborgarna täckas av förordning 1408 / 71 om samordning av socialförsäkringssystemen.
Vi anser att det är i detta sammanhang som denna fråga borde ses.
Angående några ändringsförslag som har gjorts anser kommissionen att det endast är när ställning som långvarigt bosatt beviljas som dess innehavare bör få åtnjuta jämlikhet i förhållande till medborgare i medlemsstaterna på praktiskt taget alla samhällsekonomiska områden.
Vi är ändå mottagliga för de ändringsförslag som gjorts för jämlikhet redan innan denna status beviljas i frågor som rör rättsliga förfaranden och överklaganden så som det står i de ändringsförslag som ledamot Ludford lagt fram, därför kommer vi att ta med dem i vår text.
När det gäller deltagande i det politiska livet uttalar sig inte kommissionen eftersom den anser att det inte finns någon rättslig grund i fördragen som låter oss ägna oss åt denna fråga.
Några av de framlagda ändringsförslagen avspeglar ett särskilt intresse för frågor som rör den allmänna ordningen, en oro som är fullt förståelig efter händelserna den 11 september.
Jag delar den uppfattningen som uttalats under debatten i dag enligt vilken vi måste undvika misstaget att göra den farliga sammanblandningen av invandring och terrorism, ett misstag som skulle medföra något slags allmän misstänksamhet mot alla tredjelandsmedborgare.
Kommissionen har utarbetat ett arbetsdokument om förhållandet mellan ett bevarande av den inre säkerheten och respekten för de internationella skyldigheterna och instrumenten i frågor som rör skydd.
Med stöd av detta dokument har vi granskat alla klausuler om bevarande av den allmänna ordningen som finns i våra förslag.
Detta arbete syftade till att se till att medlemsstaterna fick möjlighet att effektivt bevara sin allmänna ordning i händelse av terroristhot.
Denna granskning gjorde att kommissionen fick se över några av sina förslag, bland vilka detta förslag fanns, särskilt på två punkter: Vi har tagit bort kravet att hotet måste ha skett innan ställning beviljas, därmed tar vi hänsyn till de potentiella riskerna så som de redan skulle kunna tolkas med Genèvekonventionens nuvarande skrivning från 1951.
Vi har också tagit bort förbudet mot att tillämpa åtgärder om akut utvisning då vissa antaganden har styrkts.
Jag tror att dessa två ändringsförslag besvarar den oro för den inre säkerhetens garantier och kampen mot terrorismen, därför bör de framlagda ändringsförslagen inte beaktas.
Slutligen är det nya med detta förslag och dess viktiga mervärde att rättigheten för de som innehar ställning som varaktigt bosatta även gäller bosättning i annan medlemsstat.
Därmed sker inte integrationen bara på nationell nivå utan också på EU-nivå.
De personer som har bott en viss tid i en medlemsstat får en fördelaktig ställning i förhållande till dem som kommer direkt från sina respektive ursprungsländer om de önskar bosätta sig i någon annan medlemsstat.
Jag tycker att denna aspekt är mycket viktig, och den bör inte bortses ifrån.
När det gäller förslaget om fri rörlighet och förflyttning av tredjelandsmedborgare, vars föredragande är ledamoten Kessler, skulle jag för det första vilja understryka att förslaget inkluderar viktiga frågor som skapande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Det är ett faktum att Schengenavtalet redan har vissa regler som rör tredjelandsmedborgares rörlighet.
Ändå är de villkor som är knutna till utövandet av denna frihet att resa inte alltid så tydliga och de är utspridda på flera instrument.
Kommissionen delar Europaparlamentets uppfattning om att det är nödvändigt att samla alla utspridda beståndsdelar som definierar denna resefrihet i samma rättsliga instrument.
Förslaget fastslår även villkoren för tredjelandsmedborgarna att cirkulera fritt, antingen som föremål för eventuella viseringskrav eller innehavare av uppehållstillstånd eller en visering för längre vistelse, i väntan på utfärdande av ett uppehållstillstånd.
Detta förslag syftar för övrigt också till att reglera förflyttningen av olika kategorier personer som har ett legitimt intresse att vistas under en period mellan tre och sex månader inom det gränslösa området utan att deras situation är jämförbar med invandring i egentlig mening.
Till exempel turister, forskare, gästspelande musiker, personer som besöker släktingar, fall med inläggning på sjukhus och konvalescenthem.
För dessa personer planeras införandet av ett särskilt resetillstånd som tillåter förflyttning under en tid om högst sex månader, utan vistelse längre än tre månader i samma medlemsstat, vilket överensstämmer fullständigt med fördragets lydelse.
De flesta ändringsförslagen som finns i ledamoten Kessler betänkande syftar till att precisera och förtydliga innehållet i förslaget.
När det gäller frågan om det rättsliga instrumentet har en förordning föreslagits i stället för ett direktiv.
När det gäller alla dessa ändringsförslag kommer kommissionen att stödja alla lösningar i rådet som tagit hänsyn till kommissionens förslag.
Den enda punkt där vi har en uppfattning som skiljer sig från ledamoten Kesslers förslag gäller ändringsförslag 5 om rörlighet i ett gränslöst område med en visering för längre vistelse som, vilket ledamoten Deprez redan påpekat, bör analyseras noggrant.
Vi ber parlamentet att inte anta det.
En visering för längre vistelse är en nationell visering, som skall utfärdas enligt nationella regler och inte enligt reglerna i kapitel 3, avsnitt I, i konventionen om Schengenavtalets tillämpning.
Ur denna synvinkel tycker jag det är svårt att tillämpa de regler som gäller för viseringar för kortare vistelse på viseringar för längre vistelse, dvs. föregått av samråd.
Under debatten om det franska initiativet om viseringar för längre vistelse har denna typ av förslag redan förkastats av parlamentet, som särskilt ifrågasatte den rättsliga grunden men framför allt det splittrade angreppssättet.
I samma anda som parlamentet redan gjort ett antagande tidigare ifrågasatte kommissionen också den rättsliga grunden och tillkännagav att den på något sätt tänkte lägga fram ett förslag som också inkluderade innehavarna av viseringar för längre vistelse för att därmed fånga upp det franska initiativets synsätt, genom att skriva in det i en mer allmän ram.
Jag håller med om det underliggande syftet med ändringsförslag 5, dvs. att ge en tredjelandsmedborgare möjlighet att röra sig fritt inom det gränslösa området.
Men denna möjlighet finns redan i dag eftersom en tredjelandsmedborgare alltid kan söka en enhetlig visering, den s.k. visering " C ", och röra sig fritt med det.
Som avslutning skulle jag vilja tacka de föredragande ledamöterna och jag hoppas att förslagen som kommissionen lagt fram vinner stöd across the border i parlamentet.
