# ID: svediakorp-gov421940
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 329
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
I själva verket håller vi på att diskutera två frågor som visserligen hänger intimt samman, men som ändå är skilda.
Det som pågår är egentligen en gemensam debatt på två fronter som har med invandringen att göra: den första gäller om medborgare i tredjeland med regelrätt uppehållstillstånd skall tillerkännas status som varaktigt bosatta.
Den andra gäller bestämmelserna om vistelse och fri rörlighet under en begränsad tidsperiod och av särskilda skäl.
Det första förslaget verkar vara det klart viktigaste, eftersom det syftar till att fastställa under vilka villkor medborgare i tredjeland som i direktivets mening bor varaktigt inom unionen även kan vistas i en annan medlemsstat i unionen än den i vilken de är folkbokförda.
Granskningen av rådets krav i direktivet fortgår med uppenbara svårigheter, eftersom frågan är så omfattande och så känslig.
Många stater försöker fortfarande komma fram till ett ställningstagande till de olika bestämmelserna i direktivet, men man måste också vara medveten om att de befinner sig i olika situationer, har olika medvetenhet och för övrigt är berörda i olika grad.
Man behöver bara tänka på vissa geografiska lägen där invandringsproblemet är mer akut, mer allvarligt och mer pressande än på andra håll - så är det i Italien till exempel.
Det skall också sägas att det finns andra aspekter som hänger samman med huvudfrågan, som till exempel projekten om familjeåterförening och andra projekt om asylrätt, för att inte tala om den komplicerade flyktingsituationen.
Generellt sett verkar man kunna instämma i vad somliga regeringar gör, nämligen att försöka sätta direktivet i direktkontakt med - konfrontera det med skulle vi kunna säga - den nationella lagstiftningen.
Det är det vi gör i Italien för att just försöka driva igenom detta förslag.
Vi måste dock alltid överlåta till medlemsstaterna att tillämpa sina egna lagar, efter det att vi har fastställt vissa minimikriterier.
