# ID: svediakorp-gov421937
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 443
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De båda förslagen till direktiv som lagts fram av kommissionen vad gäller villkoren för vistelse och frihet att förflytta sig inom Europeiska unionen för tredjelandsmedborgare förefaller oss minst sagt överspelade med tanke på den situation som gäller för ögonblicket.
De har utgått ur en sinnesstämning som vi ansåg vara inaktuell efter attentaten den 11 september och som bland annat innebar att vi skulle prioritera öppnandet av våra gränser och möjligheten att resa fritt utan kontroll framför våra medborgares säkerhet.
Tyvärr måste vi konstatera att denna farliga inställning fortfarande är livskraftig.
Vad exempelvis gäller villkoren för fri rörlighet för tredjelandsmedborgare har man i direktivförslaget strukit det anmälningstvång som i dag åligger dem med tillämpning av artikel 22 i Schengenkonventionen, när de passerar från ett land i unionen till ett annat.
Medlemsstaterna har fortfarande möjlighet att vart och ett för sig behålla detta tvång, men i mildrad form och med utsträckt anstånd att anmäla sig.
Enligt vår mening hade man behövt göra precis tvärtom.
Man hade behövt undersöka hur man skulle kunna göra denna närvaroanmälan mer rationell och mer effektiv.
I själva verket är ingen av de här närvarande okunnig om att Europa efter den 11 september anklagats för att utgöra en alltför lättåtkomlig operationsbas för terroristerna, därför att dess inre gränser är alltför genomsläppliga.
Men här befinner vi oss uppenbarligen inför ett förslag som skulle öka denna genomsläpplighet.
Likaså är vi emot införandet av ett särskilt resetillstånd på sex månader som inte ingår i fördraget och som skulle förvanska dess innebörd, eftersom det innebär att den gemensamma viseringspolitiken endast gäller viseringar för mindre än tre månader.
Slutligen, vad gäller det andra förslaget till direktiv för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare anser vi att gemenskapen inte har någon befogenhet att ens enhälligt införa ett gemensamt regelverk som innefattar likriktade principer.
Artikel 63 i EG-fördraget föreskriver endast att rådet skall vidta " åtgärder " som hänför sig till invandringspolitiken vad gäller villkoren för inresa och vistelse, men det kan inte gälla, det bör inte gälla ett fullständigt regelverk för införandet av en centraliserad lösning som skulle vara lika och orubblig för alla medlemsstater.
I synnerhet anser vi det inte vara lämpligt att åt tredjelandsmedborgare, som skulle åtnjuta dessa föregivna bestämmelser, ge rättigheter som suddar ut skillnaderna i jämförelse med inhemska medborgare och som innebär att de nästan automatiskt får rätt att vistas i de andra medlemsländerna.
De av våra kolleger som anser att vi framför allt är här för att försvara våra respektive landsmäns intressen kommer att rösta emot båda dessa planer.
