# ID: svediakorp-gov421935
# author: Schröder, Ilka (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 413
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade damer och herrar!
Jag talar nu om betänkande Ludford, i vilket det först och främst handlar om att genom fler rättigheter garantera bättre villkor för de människor som redan sedan länge lever här legalt.
Det är ju ett gott initiativ.
Problemet är dock, att man framställer tredjelandsmedborgarna inom EU som en slags tredje klassens medborgare, nämligen efter respektive lands medborgare och sedan, på andra plats, medborgarna i övriga EU-länder.
Denna särbehandling bekräftas i betänkandet som därmed även ger legitimitet åt en fortsatt diskriminering som man aldrig slutgiltigt behöver göra sig av med.
För den som verkligen vill se till att det finns lika rättigheter för alla, den måste också utjämna dessa skillnader.
En andra punkt tycker jag emellertid är ännu viktigare.
Än en gång, det handlar om att förbättra rättigheterna för de människor som har levt länge i EU.
Här talar man emellertid bara om en alldeles särskild grupp, nämligen den vars uppehållsstatus här är legal.
Därmed bortfaller alla som har förklarats uppehålla sig olagligen.
Nu skulle man kunna säga, okej, de som anses uppehålla sig olagligen tas nu inte upp i betänkandet och därför vill vi nu inte heller prata om dem i dag, men det är just det som är problemet: Det handlar här alltid bara om de människor som har laglig uppehållsstatus, och vid nästan alla andra åtgärder på det rättsliga området - till och med vid initiativbetänkanden - avslås gång på gång ändringsförslag som just handlar om att stärka rättigheterna för dem som anses uppehålla sig olagligen i EU.
Härtill måste man säga, att dessa olagliga invandrare just precis är den logiska konsekvensen av EU: s avspärrningspolitik.
Därför hyser jag absolut inte heller någon förhoppning om att det på kort sikt kommer att ske några stora förändringar på denna punkt inom parlamentet, kommissionen eller rådet.
Men då bör man också vara så ärlig att man säger, att det här verkligen bara handlar om de människor som har turen att över huvud taget kunna resa in i EU under mycket ovärdiga betingelser - ofta olagligen, och som sedan vinner högsta vinsten och får asyl, av vilket EU-land det än må vara, eller som kan utnyttjas kapitalistiskt.
För alla människor som faller utanför detta mönster skall det inte finnas några förbättrade rättigheter.
