# ID: svediakorp-gov421929
# author: Keßler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 544
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De gemensamma bestämmelserna om villkoren för att medborgare i tredje land skall ha frihet att resa inom medlemsstaternas territorium är mycket välkomna.
Inom ramen för utskottets arbete stötte de fragmentariska försöken att fastställa reglerna på upprepad kritik på grund av ett franskt och ett portugisiskt initiativ.
Det krävdes ett mer globalt initiativ för rörelsefriheten inom Schengenområdet.
Detta krav uppfylls genom föreliggande förslag till direktiv från kommissionen.
För det första skall man reglera och harmonisera de förutsättningar under vilka medborgare i tredje land skall ha frihet att resa under högst tre månader.
Därigenom tillmötesgår man Amsterdamfördraget, som ålägger rådet att fastställa villkoren inom fem år efter ikraftträdandet.
För det andra skall ett helt nytt instrument införas - det särskilda resetillståndet.
Detta tillåter att friheten att resa förlängs till sex månader under särskilda omständigheter.
Till att börja med förstår jag inte varför man som rättsligt instrument valde ett direktiv och inte en förordning.
Texten är tillräckligt konkret.
Eftersom ett direktiv måste överföras till nationell nivå, kommer tillämpningen av rättsakten att försenas på obestämd tid.
Dessutom kommer föreliggande rättsakt bland annat att ersätta förordning 1091 / 2001, vilken redan har trätt i kraft.
Därför är även av den anledningen en förordning ett mera adekvat medel som rättsligt instrument.
Friheten att resa har inte ändrats till innehållet för medborgare i tredjeland som inte är underkastade viseringstvång eller för innehavare av ett uppehållstillstånd med längre giltighetstid.
Nya regler kommer emellertid att gälla för innehavare av nationella visum som utfärdats av medlemsstaterna för uppehåll under den längre tidsfristen och som ännu inte har uppehållstillstånd.
Tvärtemot kommissionens förslag skall det enligt min uppfattning även i fortsättningen vara möjligt för sådana tredjelandsmedborgare att resa inom medlemsstaternas territorium även innan en ansökan om detta uppehållstillstånd har lämnats in.
Att nu plötsligt medge frihet att resa först sedan ansökan lämnats in skulle innebära en tillbakagång till nuvarande rättsläge efter överenskommelsen om genomförande i Schengenavtalet.
Detta skulle ingen av de berörda förstå.
Dessutom finns det ingen synbar orsak till varför denna kategori skulle behandlas annorlunda och sämre gentemot övriga tredjelandsmedborgare som direktivet behandlar i fråga om när frihet att resa skall inträda.
Visserligen måste tredjelandsmedborgare som reser med ett nationellt visum då också uppfylla samma kriterier som tredjelandsmedborgare som reser med en enhetlig Schengenvisering.
Detta följer av att visering jämställs när det gäller frihet att resa.
Det innebär att de rådfrågningsförfaranden mellan medlemsstaterna som instruktionen för den konsulära verksamheten ger besked om beträffande de konfidentiella listorna 5A och 5B måste gälla även för nationella visum.
De medlemsstater som har förbehåll gentemot tredjelandsmedborgare från vissa länder skulle annars i de fall då ett nationellt visum erhållits i en annan medlemsstat inte ha någon möjlighet att få kännedom om eller kontrollera detta.
Därigenom skulle det uppstå ett glapp i säkerheten, som efter händelserna den 11 september inte kan accepteras.
Om denna punkt ägde en livlig diskussion rum i utskottet.
Likväl stödde utskottet mitt förslag med stor majoritet.
Detta resultat bekräftar utskottets styrka, att på grund av förändrade förutsättningar fatta ett nytt beslut i en sakfråga om vilken omröstning redan har ägt rum.
