# ID: svediakorp-gov421928
# author: Ludford (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 953
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
I detta förslag genomförs ett av de viktigaste åtagandena från toppmötet om rättsliga och inrikes frågor i Tammerfors i oktober 1999.
Vid detta toppmöte krävde man att den rättsliga statusen för varaktigt och lagligt bosatta tredjelandsmedborgare bör tillnärmas den som medlemsstaternas medborgare åtnjuter, så att de kan få en uppsättning enhetliga rättigheter som ligger så nära de rättigheter som EU-medborgare åtnjuter som möjligt.
Förslagets målsättning är alltså att invandrare eller flyktingar som har varit lagligt bosatta i ett land i minst fem år skall ges ställning som varaktigt bosatta i EU.
Detta förslag omfattar självfallet inte människor som olagligt uppehåller sig i Europeiska unionen.
Det gäller inte heller för personer som är tillfälligt bosatta i ett land, som till exempel studenter, eller personer som har beviljats tillfälligt skydd.
Med tanke på betänkligheterna på vissa håll, inte minst inom vissa delar av rådet, är det viktigt att betona att EU enbart förlänger följdriktigheten av medlemsstater som har gett vissa invandrare en juridisk rätt att stanna varaktigt.
Det handlar bara om att lägga till en EU-dimension.
Denna EU-dimension består av en social och juridisk rättvisa som inspirerats av de grundläggande bestämmelserna i EU-fördragen, och av ett beräknande egenintresse för den europeiska ekonomin och det europeiska samhället.
Det finns uppskattningsvis upp till 20 miljoner människor som lever lagligt inom Europeiska unionen som inte har ansökt om, eller inte har beviljats medborgarskap i den medlemsstat där de bor.
Man tänker på turkiska medborgare i Tyskland och på nordafrikaner i Frankrike som två stora gemenskaper.
Men det finns berättigade gemenskaper med en mängd nationaliteter i alla medlemsstater.
I min egen medlemsstat, Förenade kungariket, uppskattade The Economist förra veckan att hälften av de två miljoner muslimer som bor där är utländska medborgare.
Merparten av dessa har troligen invandrat från samväldet under 1950- och 60-talen.
Jag skall återkomma till läget i Förenade kungariket senare.
Min önskan om att vara föredragande för detta betänkande beror delvis på mitt engagemang för att bekämpa rasismen.
En rättvis behandling och aktiv integration av tredjelandsmedborgare, tillsammans med åtgärder för att förhindra diskriminering, kommer att hjälpa till i kampen mot rasism och främlingsfientlighet.
Detta blir hela tiden alltmer, och inte mindre, viktigt.
Det ligger djupt i EU: s sociala och ekonomiska intresse att integrera sådana människor, och mot bakgrund av övrig EU-politik vore det att hyckla att inte göra detta.
Det finns en stor oro när det gäller vissa invandrargemenskapers utanförskap och deras sociala och ekonomiska underläge.
Det finns också oroande rapporter om allt fler incidenter med rasistiskt motiverade trakasserier och rasistiskt motiverad fientlighet, särskilt sedan den 11 september.
Det bästa sättet att bekämpa alla dessa faktorer är att se till att invandrarnas oerhörda bidrag underlättas, erkänns och betonas.
Rättigheter som är likvärdiga EU-medborgarnas inom områden som till exempel sysselsättning, utbildning och social trygghet kommer att öka invandrarnas ekonomiska bidrag.
Andra åtgärder skulle dessutom öka den sociala integrationen.
Jag vill fästa uppmärksamheten på ändringsförslag 33 till 35, som jag har författat, om lika tillgång till rättsliga åtgärder, deltagande i det lokala livet och rösträtt.
Jag skulle dock omedelbart vilja tala om att det nya ändringsförslaget 56 från ELDR är avsett att ersätta ändringsförslag 34, i syfte att klargöra att det innebär deltagande i det lokala samhällslivet, till exempel inom grannskapsforum, och att man i ändringsförslag 35 endast strävar efter att uppmuntra medlemsstaterna att ge en lokal och europeisk rösträtt.
Gruppen De Gröna har åter lagt fram flera av mina ursprungliga ändringsförslag som röstades ned i utskottet.
För att vara konsekvent kommer ELDR att rösta för dessa.
Låt mig ta upp den vanskliga uppgiften med att försöka få en jämvikt i omröstningen om ändringsförslagen, så att alla delar av denna kammare kan stödja detta betänkande.
Jag skulle vilja vädja till högersidan att acceptera att en rimlig lösning skulle bestå i att man antog några av deras punkter, men inte alla.
Sålunda är en hänvisning till rådets anti-terrorismåtgärder för att bedöma säkerhetshot godtagbar, men några av dessa sträcker sig för långt.
Ur praktiskt synvinkel är ändringsförslag 82 godtagbart, men inte ändringsförslag 9.
Samtidigt som det är godtagbart att nämna tillägnande av kunskaper i medlemsstatens språk som grundläggande för den sociala integrationen, är det att sträcka sig för långt att insistera på att detta är ett kriterium för att bevilja ställning som bosatt inom EG.
Jag vädjar till vänstersidan att inte låta invändningar när det gäller detaljer dölja det stora sammanhanget, så att vi kan fullfölja parlamentets åtagande sedan länge när det gäller juridiska rättigheter för tredjelandsmedborgare.
Det är beklagligt att Förenade kungariket väljer att inte ställa sig bakom denna åtgärd.
Inte enbart kommer detta att vara socialt orättvist för personer som är bosatta i Förenade kungariket, utan det kommer också att göra Förenade kungariket mindre attraktivt för begåvade yrkesmänniskor, något som affärsvärlden påpekat.
Jag vill uppmana parlamentet att samla ett samförstånd om detta väl avvägda och förnuftiga förslag.
Jag vill också uppmana det spanska ordförandeskapet att uppnå en enighet i rådet för att visa hur allvarligt den tar sitt åtagande när det gäller den sociala integrationen, och också när det gäller rörlighet för arbetskraften, vilket återigen kommer att krävas vid toppmötet i Barcelona.
Vi har 20 miljoner människor, som definitionsmässigt är rörliga.
Vi vore hycklare om vi förnekade dem rättigheten att röra sig fritt inom Europeiska unionen.
