# ID: svediakorp-gov421921
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 337
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Oostlander konstaterar besviket att detta förslag från kommissionen inte duger mycket till.
Det är enligt honom endast en sammanställning av den minsta gemensamma nämnaren för medlemsstaternas lagstiftning.
Ärligt talat är jag nöjd med kommissionens försiktiga tillvägagångssätt.
Straffrätten är ett område som i stor utsträckning präglas av den nationella kulturen och historien.
Här är det enligt min mening viktigast att man är återhållsam med att överföra befogenheter till europeisk nivå.
Europeisk lagstiftning skapar ett mervärde endast på de områden där det uppenbart är fråga om gränsöverskridande problem.
Det verkar inte vara många i parlamentet som delar denna åsikt.
Döm om min förvåning då mina kollegor i de socialistiska och gröna partigrupperna denna gång yttrar åsikter som ligger till höger om mina egna.
I sina ändringsförslag fäster de stort värde vid begrepp som subsidiaritetsprincipen, kulturella skillnader och nationell lagstiftning, trots att det utan tvivel handlar om ett gränsöverskridande problem som kräver lagstiftning på europeisk nivå, nämligen den olagliga narkotikahandeln.
Mina kollegor vill lägga till orden gränsöverskridande och organiserad i definitionen.
Själv anser jag att dessa begrepp är nära förbundna med olaglig narkotikahandel och att sådana tillägg därför är överflödiga.
I värsta fall kan det försvåra tillämpningen av beslutet.
Slutligen ogillade föredraganden den enkla sammanställningen av den minsta gemensamma nämnaren för medlemsstaternas lagstiftning.
De som inkommit med ändringsförslag tycks ogilla själva tanken på en minsta gemensamma nämnare.
Detta visar att subsidiaritetsprincipen inte är något annat än ett nödargument för att skydda den internationellt sett avvikande nederländska narkotikapolitiken.
Jag stöder det förslag där man på ett ansvarigt sätt inleder bekämpningen av den olagliga narkotikahandeln, ett gränsöverskridande problem som direkt påverkar säkerheten för Europas medborgare.
Att det kan uppstå problem för Nederländerna, på grund av att landets lagstiftning inte tillämpas på det sätt som lagen föreskriver, anser jag vara ett resultat av en inkonsekvent politik som bör anpassas till internationell och europeisk lagstiftning och inte tvärtom.
