# ID: svediakorp-gov421876
# author: Korakas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 495
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I betänkandet erkänns den dramatiska minskningen av sjöfolk inom EU samt bristen på välutbildad personal och befäl.
Om vi tar i beaktande att det i dag på EU-nivå finns 120 000 sjömän medan det 1978 fanns 320 000 kan vi verkligen tala om en uppenbar katastrof beträffande arbetskraften inom sjöfarten bland EU: s medlemsstater.
Situationen tillskrivs i betänkandet orsaker av underordnad betydelse och man undviker att beröra problemets grundorsak.
Orsaken till denna katastrof är EU: s egen sjöfartspolitik som grundar sig på den omtalade konkurrensen bland företagen inom sjöfartssektorn och deras flottor, detta till gagn för redarkapitalet och med smärtsamma följder för sjöfolkens familjer.
Med denna konkurrens som föregiven anledning erkändes genom EU: s gemensamma sjöfartspolitik redan i mitten av 1980-talet bekvämlighetsflagg vilket ledde till att omfattande (genomgripande) förändringar på bekostnad av sjöfolket och enorma övervinster för storfinansen.
På grundval av gällande lagstiftning och EU: s förslag exploaterar redarkapitalet såväl sjöfolken från tredjeland och deras arbete som sjöfolk från EU: s egna medlemsstater med lägre löner eller sämre sociala förmåner och skadar på så vis grunderna för det arbetstagarna har uppnått (kollektivavtal, 7-timmars arbetsdag, sammanhängande arbetsperioder avbrutna av viloperioder etc.).
Att utbildningen och fortbildningen för sjöfolk har försämrats samt att den omfattande sakkunskap som fanns har försvunnit är en följd av EU: s egna politik som drev fram en ändring från examensbevis till behörighetscertifikat för att få utöva sjömansyrket och en upplösning av sambandet mellan examensbevis och yrke.
Betänkandet tar inte alls upp dessa mycket stora problem utan upprepar allmänt fromma förhoppningar eller, ännu värre, föreslår tillämpning av de välkända programmen för en försämrad, uppdelad och till rederimarknaden anpassad yrkesutbildning och hoplänkande av utbildningsinstitutionerna med företagen.
Liknande bedömningar och förslag leder objektivt sett till dels att folkopinionen blir lugn när det gäller det mycket stora sociala problemet med arbetslösheten, sjöolyckorna (som sjöfartsbrott betecknas de av sjöfolk) och de ekologiska katastroferna, och dels till att redarnas och deras politiska språkrörs ansvar skyls över.
Att sjöfolkets kamp utvecklas på nationell och internationell nivå, att kampen förs gemensamt med kolleger i tredjeland med målsättning att på grundval av principen " lika lön för lika arbete " kullkasta den gällande politiken och att sjöfolk anställs med strukturerade rättigheter till socialförsäkring, kollektivavtal för anställda och offentlig obligatorisk försäkring samt slutligen att en förbättring sker av den offentliga utbildningen och fortbildningen för sjöfolk (även genom att den offentliga sjöfartsutbildningen läggs på högskolenivå) kan enligt vår uppfattning effektivt bidra till att möta problemen med sysselsättning och kompetenshöjning för yrken inom sjöfarten.
Genom en sådan politik är det möjligt att garantera behoven för det moderna sjöfolkets familj, säkerheten för människors liv och hälsa till sjöss samt skyddet av miljön.
Av de ovannämnda skälen kommer Greklands kommunistiska partis ledamöter av Europaparlamentet att rösta nej till betänkandet.
