# ID: svediakorp-gov421870
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 464
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Med all respekt för er internationella språkliga inställning, herr kommissionär, kommer jag att avhålla mig från att tala mitt modersmål och använda vår tids lingua franca, dvs. engelska.
Jag vill berömma ert djärva framförande, inte bara av det engelska språket - som ni inte har några problem med - utan också av den finansiella världens speciella terminologi, som förmodligen orsakade mer halsont än språket i sig.
Ni berömde initiativen till modernisering av programmet för finansiella tjänster.
Det är i sanning ett anmärkningsvärt program, som måste lyckas om vi skall kunna få en enhetlig och integrerad kapitalmarknad i Europa - en stor konkurrensfördel för en ekonomi.
Ordet " modernisera " kan dock på samma gång vara ett väldigt svävande ord.
Det finns mycket som kan karakteriseras som modernt.
I detta specifika fall finns en översida, i den mån man stöder integrationen av kapitalmarknaderna; på samma gång har emellertid bl.a. de finansiella institutens inflytande redan gett upphov till olika risker, och kommer även att göra det framöver.
Det har funnits sätt att öka kontrollen över de riskhanteringsmodeller som bankerna kommer att använda för att få kontroll.
Sådana modeller är mycket kostsamma och svåra att kontrollera.
När jag säger " kontroll " menar jag inte kontroll i ordets gamla, byråkratiska mening.
Man måste utveckla nya metoder för övervakning av dessa modeller, så att de fungerar på ett sätt som kanske hjälper bankerna att få mer inflytande, samtidigt som man utövar tillsyn över deras verksamhet.
Om man inte gör det, kan riskerna öka högst avsevärt.
Den andra risken på detta område är att vi skapar en uppdelning av riskhanteringen, där stora banker och stora finansiella institut kommer att ha tillgång till alla medel för modern riskhantering.
Små banker kommer samtidigt att bli allt mer marginaliserade i detta avseende, och tyngas allt mer av kostnader som de stora bankerna har lyckats att göra sig av med.
Om man söker en utväg genom partiell tillämpning på mindre banker, kan detta förvärra bristen på öppenhet inom hela området.
Det nyligen inträffade Enron-sammanbrottet ger en nyttig lektion i vad en brist på öppenhet kan föra med sig.
Vårt råd är därför att besinna entusiasmen något, när det gäller att överlämna kontrollen till marknaden, samtidigt som man bygger upp den offentliga kontrollen litet mer och tillämpar den på ett modernt sätt genom att använda moderna metoder.
Sådana metoder kan, på kort sikt, begränsa lönsamheten, men om de kan bespara oss ett par Enron-liknande katastrofer på lång sikt, kommer de mer än väl att kompensera en sämre lönsamhet på kort sikt.
