# ID: svediakorp-gov421771
# author: Sudre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 448
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den gemensamma fiskeripolitiken räknas till EU: s känsliga politikområden.
Den är utmärkande för den kraftiga krocken mellan de allmänna intressena med en gemensam politik - som ägnas åt att kontrollera en resurs som är på väg att försvinna och samtidigt rationalisera en traditionell ekonomisk verksamhet - och målen om en utveckling i de yttersta randområdena, där fisket utgör en av de få verksamhetssektorer som utlovar arbetstillfällen på medellång och lång sikt.
Kommissionens grönbok om den gemensamma fiskeripolitiken tecknar en mycket dyster bild, och allmänt sett beklagar jag att det fiske som bedrivs i territorialvattnen i de yttersta randområdena inom Europeiska unionen inte nämns i grönboken.
De idéer som framförs i grönboken, och framför allt de lösningar som förordas, har uppenbart utformats för att de utmaningar som kontinentalfisket ställs inför skall kunna antas.
De är inte särskilt väl anpassade till de yttersta randområdena.
Dessa regioner har slagits för att få sin särart att respekteras i enlighet med artikel 299.2 i Amsterdamfördraget och för att deras specifika karaktär skall beaktas inom Europeiska unionens alla politikområden och - med så mycket starkare skäl - inom den gemensamma fiskeripolitiken.
Omfattningen av denna sektor i de yttersta randområdena, och framför allt dess påverkan på hela fiskeverksamheten i Europa, borde trots allt göra det mycket enklare att motivera konkreta åtgärder som är anpassade till de yttersta randområdena, framför allt när det gäller kvoter för resurserna och för flottan, stöd till kustfisket och vattenbruket och tak för offentliga investeringar, som fiskerisektorn i de här regionerna är beroende av.
En lämplig andel i det avseendet skulle hjälpa dem att utvecklas, modernisera sin flotta och se till att de åtgärder som föreslås av Europeiska kommissionen blir mer samstämmiga, genom att förena syftena med det ekonomiska stödet till berednings- och saluföringsföretagen med kravet på att dessa företag skall garanteras en regelbunden tillförsel av råvaror med kvalitet.
Jag skulle till sist vilja tillägga att det finns anledning att vara försiktig när internationella fiskeavtal skall undertecknas och att se till att man när det finns anledning till det i dessa avtal tar hänsyn till närheten till de yttersta randområdena.
De fiskelicenser som tredjeland beviljar fartyg från gemenskapen bör i första hand gå till fartyg från närmaste yttersta randområde och inte uppfattas som ett sätt att omlokalisera den europeiska flottan.
Jag vill inte avsluta mitt inlägg utan att hedra det anmärkningsvärda och besvärliga arbete som föredraganden, Miguélez Ramos, har utfört för att vi skulle kunna nå fram till en tillfredsställande text som alla är ense om, en uppgift som nästan tycktes oöverstiglig.
