# ID: svediakorp-gov421770
# author: Nicholson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 413
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att välkomna betänkandet och gratulera föredraganden.
Jag tror att vi alla inser vilka oerhörda svårigheter som är förknippade med framläggandet av detta betänkande.
Det finns förmodligen saker i det som inte välkomnas av alla.
Under rådande omständigheter är detta förmodligen det bästa vi kunde åstadkomma i våra försök att reformera den gemensamma fiskeripolitiken.
Vi måste fråga oss själva vad Europeiska unionen vill uppnå med reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken.
En sak som vi kan säga med säkerhet, är att den nuvarande gemensamma fiskeripolitiken inte tillhör de politikområden inom unionen som är mest omtyckta, och det finns förvisso ingen garanti att de framtida ändringarna av politiken kommer att mottas på ett bättre sätt av näringen, särskilt med tanke på trycket på fiskebestånden och forskarnas och yrkesfiskarnas motstridiga ståndpunkter.
Möjligheten finns emellertid där, och vi måste fråga oss själva om vi kan få till det på rätt sätt denna gång.
Kan vi uppnå en lämplig balans?
Har vi möjlighet att svara på näringens behov och att detta sker i rätt tid?
Näringens problem har skapat en stor förbittring.
Vi har i dag hört att det finns de som skulle älska att skrota den gemensamma fiskeripolitiken och återigen låta den skötas av statliga och regionala myndigheter.
Detta skulle inte ge mer fisk i havet eller lösa några fler problem.
Fisk flyttar på sig: De stannar inte på samma plats hela tiden, år efter år.
Samtidigt som en sådan åtgärd låter enkel att genomföra - och för vissa låter det mycket bra - måste vi ställa en rad frågor.
Skulle en åternationalisering innebära mer fisk?
Jag tror inte det.
Skulle den innebära ett större ekonomiskt stöd?
Jag påstår att den skulle resultera i ännu mindre ekonomiskt stöd till näringen, och marknaderna skulle inte förbättras.
Vi måste alltså hitta en godtagbar balans.
Jag måste säga rent ut till kommissionen, att om den inte kan få ordning på politiken under de kommande 4-5 åren, kommer den att tvingas att återlämna den till medlemsstaterna.
Vi har nu en möjlighet att få rätsida på saker och ting.
Kommissionen måste låta lokala yrkesfiskare, lokala samhällen och lokalbefolkningen delta i besluten, om den vill att politiken skall fungera.
Jag skulle verkligen stödja detta - men samrådet måste ske på ett meningsfullt sätt.
