# ID: svediakorp-gov421765
# author: Poignant (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 325
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi satte upp två mål: att garantera fiskeverksamheten längs våra kuster och samtidigt bevara fiskens reproduktion.
Detta tvåsidiga mål delades av alla.
Vi var tvungna att göra ett val, precis som föredraganden: antingen att ändra på allt, med risk för att destabilisera allt, eller också anpassa det som kan anpassas.
Valet föll på det andra förslaget i alternativet, som också får mitt gillande.
Man behövde således följa två principer: dels tillträde till farvattnen - jag tänker på bandet på sex till tolv sjömil - och detta är gjort, dels den relativa stabiliteten, som också har beaktats.
Dessa två val är grundläggande, och jag hoppas att parlamentet kommer att bekräfta dem.
Bland de anpassningar som är nödvändiga skall jag ta fasta på tre, som man måste engagera sig för.
Jag är övertygad om att det vore bra att göra de tillåtna totalfångsterna och kvoterna till den gemensamma fiskeripolitikens centrala del, eftersom de erbjuder flest garantier, framför allt om de är fleråriga.
Den andra anpassningen: om man behåller de fleråriga utvecklingsprogrammen, vilket man bör göra, krävs det en bedömning av konsekvenserna för sjömännens säkerhet.
Bara i min region, Bretagne i Frankrike, har man under 2001 beklagat 25 dödsfall till havs.
Jag föreställer mig att situationen är liknande i era regioner.
Detta är ansenligt, ja nästan uppenbarligen omöjligt att godta!
Sjösäkerheten måste förstärkas och våra sjömän måste få möjlighet att kontinuerligt bygga nya båtar.
Vi får inte låta flottorna föråldras, eftersom det ökar riskerna ute till havs.
Till sist sanktionerna.
En bra förordning förutsätter att den tillämpas lika för alla.
Sjömännens intryck är att sanktionerna är olika, även när två fel är identiska.
Jag anser att kommissionen måste visa särskilt stor omsorg om dessa tre anpassningar.
