# ID: svediakorp-gov421764
# author: Lisi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 400
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som redan flera av mina kolleger har påpekat är vi Miguélez Ramos stort tack skyldiga för hennes krävande, mycket viktiga, komplicerade och mångsidiga arbete, ett arbete som hon har genomfört på bästa sätt och där hon försökt att få med så många av sina kollegers synpunkter som möjligt.
Många har sagt sig vara nöjda med förslaget.
Men vi kan inte vara helt nöjda, och kanske är det oundvikligt.
Det finns ett antal frågor som fortfarande är olösta.
De frågorna måste vi arbeta med, vi och kommissionen, under de kommande åren och de kommande månaderna.
Vi vet alla vilka de olösta frågorna är.
Låt mig, ur mitt perspektiv, redogöra för tre kriterier som, om de tillämpas, skulle kunna göra det möjligt för oss att hitta rimliga lösningar på de enskilda frågorna.
För det första: Vi måste undvika att inta en fördömande hållning.
Även i den här texten har till exempel en överdrivet pedagogisk attityd lett till att vi förklarar för fiskarna att om det inte finns någon fisk, så blir det svårt för dem att klara sig ekonomiskt.
Men detta är självklart, det är sunt förnuft.
Operatörerna vet att skyddet av de marina resurserna är en nödvändig förutsättning för deras utkomst och därför står de alltså på vår sida.
För det andra: Det krävs större fantasi när det gäller lösningar.
Låt mig ta som exempel de minskade uttagen.
I flera år har vi nu försökt komma fram den vägen och vi vet att den inte leder till några resultat.
Låt oss alltså försöka hitta på något nytt.
För det tredje: Vi måste vara medvetna om att utan institutionernas, operatörernas och de olika enskilda ländernas medverkan så går det inte att skapa en gemensam och allmänt accepterad politik.
Och det är detta som regionaliseringen handlar om.
Jag tror att om vi tillämpar dessa tre kriterier så kommer vi att finna en rimlig lösning på alla de delproblem som lagts fram och som vi är väl medvetna om, och jag tror dessutom att de skulle kunna leda fram till ett balanserat förslag som förenar en gemensam politik med respekt för mångfalden och för det som är unikt i vart och ett av våra olika länder.
