# ID: svediakorp-gov421759
# author: Varela Suanzes-Carpegna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 430
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Jag vill, precis som andra kolleger, börja detta inlägg med att erkänna det arbete vår föredragande Miguélez Ramos lagt ned på en fråga som, som vi alla vet, är mycket svår på grund av inneboende krockar mellan ståndpunkter och intressen.
Trots det måste jag dock beklaga slutresultatet eftersom jag anser att det inte är så tillfredsställande som man kunde förvänta sig.
Därför röstade jag emot betänkandet i utskottet, vilket, som ni minns, nådde ett resultat på 12 röster för, 6 emot och 3 som avstod, bland dessa även föredragandens.
Varför anser jag att betänkandet inte är tillfredsställande?
Jo, jag anser att man borde ha kommit längre i att införliva denna politik i gemenskapens behörighetsområde, efter 20 år av så kallad gemensam fiskeripolitik, som bara har ordet gemensam gemensamt, och efter 17 år av övergångsperiod för två medlemsstater, Spanien och Portugal.
Vi borde gå mycket längre än vad som föreslås i Miguélez Ramos betänkande, som väljer att bibehålla nuvarande status quo.
Jag syftar på två nyckelfrågor.
Dessa två frågor är enligt min uppfattning följande: För det första fördelningen av fiskemöjligheter i gemenskapsvatten mellan medlemsstaterna, med upprätthållande av den relativa stabiliteten, som inte är en princip utan en klart och tydligt diskriminerande mekanism.
För det andra den klara vägran att även i experimentell form pröva nya förvaltningssystem, som ger magnifika resultat i världen och i stora fiskenationer, som Norge och Island, genom överlåtbara fiskerättigheter.
Det vägrar vi här att ens försöka med.
Jag anser uppriktigt sagt att det inte är lämpligt med undantag från de förmåner Europeiska unionen ger oss, med en gemensam marknad och med en gemensam valuta.
Förmåner som finns i fördragen, för en hel ekonomisk sektor, fiskerisektorn, som är en ekonomisk sektor som de andra och som kommer att spela en strategisk roll i framtiden, och av vilken många regioner är beroende.
Många av dessa finns i mål 1-områden.
Jag anser uppriktigt sagt att man kan och bör uppnå ett större samförstånd utan att skada andra fiskegemenskaper - alla måste förstås och försvaras - i syfte att aktualisera frågan, eller åtminstone öppna nya möjligheter, även om det är sakta och gradvis.
Jag tror att vi måste fortsätta att prata och föra mycket dialog under de kommande månaderna i vårt utskott för att finna formler för kompromisser som är verkligt europeiska.
