# ID: svediakorp-gov421752
# author: Stihler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 358
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Översynen av den gemensamma fiskeripolitiken ger oss en möjlighet att styra fiskets framtid i Europeiska unionen under de kommande tio åren, och vi måste se till att detta sker på ett lämpligt sätt.
Den gemensamma fiskeripolitiken har ännu inte skapat det som den planerades att skapa, dvs. en hållbar fiskesektor.
I stället har vi en situation där våra fiskebestånd har utarmats och våra hav har förorenats, samtidigt som vår tekniska fiskekapacitet har ökat explosionsartat.
Hörnstenen i den nya gemensamma fiskeripolitiken måste vara miljömässig och ekonomisk hållbarhet.
Ett sätt att uppnå denna, är att ta hänsyn till den gemensamma fiskeripolitikens regionala aspekter.
Vi bör öka branschens engagemang i fiskeförvaltningen och bevarandet, och skapa en förbättrad dialog mellan yrkesfiskare och forskare.
Hållbarhet innebär att vi på att allvarligt sätt måste ta hänsyn till fiskeförvaltningens miljöaspekter.
Detta måste emellertid ske tillsammans med tydligare förfaranden för snabba insatser i akuta fall som rör bevarande.
Vi bör behålla principen om relativ stabilitet, men också se till att få en större effektivitet och enhetlighet i samband med kontrollen och genomförandet av EU-kraven, samtidigt som vi försöker att förenkla kontrollbördan gentemot yrkesfiskarna.
Vi känner till att det fortfarande finns svagheter när det rör inspektionen och kontrollen, och inspektionsstrukturen och den samordnade metoden måste välkomnas.
Användningen av enhetliga strafförfaranden kommer emellertid att kräva en noggrann undersökning.
De fiskeavtal som Lannoye talade om måste också ses över.
Viktiga frågor handlar om utveckling, fattigdomsminskning och miljökonsekvenser.
Det har funnits många exempel då lokala yrkesfiskare i vissa av världens fattigaste områden inte längre kunnat fiska.
När de inte kan fiska, har de ingenting att äta.
Det är nödvändigt med reformer.
Det är mycket som behöver göras under mycket kort tid, men det står för mycket på spel för att det skall misslyckas.
Jag hoppas att vi vid denna tid nästa år - när vi återvänder till den första sammanträdesperioden 2003 - kommer att få se en ny, reformerad gemensam fiskeripolitik som är lämplig för framtida bruk.
