# ID: svediakorp-gov421728
# author: Miranda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 414
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja tacka och lyckönska vår kollega Didier Rod för det utmärkta arbete som han åstadkommit i detta ämne och samtidigt understryka att jag i huvudsak delar de överväganden han tar upp i sin motivering och de slutsatser som han lade fram för oss i utskottet för utveckling och samarbete och som vi godkände.
Därför tänker jag begränsa mig till några korta överväganden.
Och då först och främst säga att jag anser att det bästa med den nya konventionen är det faktum att vi lyckats åstadkomma den.
Det fanns så många, långa och svåra hinder att överbrygga för att kunna göra det.
Svårigheter och hinder som uppstod då man började tala om att samarbetet med AVS-staterna borde upphöra och som kulminerade i de sena och föga lämpliga problemen med migrationen, i förhandlingarnas slutfas.
Att de till slut avslutades, dessutom med en ny konvention för en tjugoårsperiod, innebär därför och för mig något mycket positivt som vi inte får glömma.
Men det finns ytterligare några ganska väsentliga skäl.
Det gäller de krav på det civila samhällets delaktighet, särskilt om det innebär samhället i stort och om det inte strider mot det samarbete och stöd som AVS-staternas centrala förvaltningar förtjänar, vilka ofta är strukturellt mycket svaga.
Det gäller också den planerade regionaliseringen, om den genomförs försiktigt, om den inte tvingas fram och om den inte innebär en oönskad splittring av AVS-staterna.
Men det är viktigt att framhålla att det även förekommer sådant i den nya konventionen som väcker en viss oro.
För det första det ständiga ställandet av villkor och uppsättandet av unilaterala mål, som förutom att det kan försämra ett samarbete mellan likvärdiga, också kan medföra att AVS-ländernas eget val av sin respektive utvecklingspolitik riskeras.
Och för det andra, den snabba utvecklingen mot ett godkännande av den gemensamma marknadens liberaliseringstankar, vilket som vi vet har visat sig vara särskilt negativt för de sämst utvecklade länderna.
Samtidigt som Europeiska unionen tydligt vänder sig österut - jag vill minnas att ingen av AVS-länderna längre finns på listan över de tio länder som får mest EU-stöd - är det här något som vi inte kan komma undan och som kan förstöra ett samarbete som vi vill skall vara nyttigt, ömsesidigt fördelaktigt och med förmåga att bryta cirkeln med den svaga utvecklingen och enorma fattigdomen som drabbar dessa länder.
