# ID: svediakorp-gov421723
# author: Rod (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 937
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Även om jag i motiveringen i mitt betänkande anslagit en ganska kritisk ton måste vi vara konstruktiva, och trots den sena timmen skulle jag vilja rekommendera att Europaparlamentet samtycker till ratificeringen av AVS / EU-avtalet.
Undertecknandet av Cotonouavtalet var inte givet från början.
Även om AVS-länderna alltid varit intresserade av att fortsätta samarbetet med Europeiska unionen planerade man från europeisk sida andra scenarier.
EU: s intressen på den internationella scenen har förändrats och Afrika har blivit en marginell kontinent.
Inget av AVS-länderna hör till de tio länder som får mest EU-stöd.
Det har aldrig gjorts någon riktig politisk sammanfattning av Lomé men vi har samma utgångsläge för Cotonou.
Vi är emellertid tveksamma till om Cotonouavtalet kan åstadkomma en dynamik för hållbar utveckling utan att en mer balanserad internationell ekonomisk ordning utarbetas, där utvecklingsländerna äntligen får rättigheter.
De strukturella orsakerna till att Lomékonventionen inte lyckats finns där fortfarande: pressen med återbetalning av skulden som kväver AVS-ländernas budget och deras möjligheter att investera i en hållbar utveckling, den fortsatta försämringen av villkoren för handeln, på bekostnad av AVS-länderna, avsaknaden av ett internationellt system för reglering av handeln med basprodukter, en politik för strukturanpassning som ger AVS-länderna budgetrestriktioner och slutligen en inkonsekvent europeisk politik som, parallellt med utvecklingspolitiken, inte bara subventionerar jordbruksproduktionen och exporterar överskottet till utvecklingsländerna och därmed förstör de lokala marknaderna, utan även tillåter industriella fiskefartyg att utnyttja AVS-ländernas territorialvatten, vilket skadar befolkningens försörjning och inverkar menligt på skyddet av den biologiska mångfalden.
Låt oss inte heller underskatta de interna funktionsproblemen i AVS-gruppen, de demokratiska bristerna i vissa länder och korrumperade regimers improduktiva utnyttjande av medel.
Cotonouavtalet är inte nyskapande.
Det vidmakthåller och förstärker svängningen mot avreglering som inleddes med Lomé IV och förlängdes av de internationella institutionerna: avreglering av handeln, där handelsordningen utan reciprocitet, liksom Stabex och Sysmin, övergavs till förmån för den framtida handelsordningen som sannolikt kommer att utformas som regionala avtal om ekonomiskt partnerskap, vilket är förenligt med WTO: s regler.
Men kan AVS-länderna stå emot världskonkurrensen?
Riskerar inte den annorlunda behandlingen, jämfört med de minst utvecklade länderna som får del av initiativet " Allt utom vapen ", att skada sammanhållningen i AVS-länderna?
Ekonomisk avreglering också inom ramen för det allmänna avtalet om försäljning av tjänster.
Privatiseringen av denna bransch är en mycket farlig process i AVS-länderna där de grundläggande allmänna tjänsterna - utbildning, hälsa, rättvisa - redan är ömtåliga eller obefintliga.
Hänvisningen till TRIPs-avtalen är också en fara för befolkningen i söder som riskerar att inte få tillgång till sina naturresurser.
Den biologiska mångfalden är i fara.
I Cotonouavtalet förpassas för övrigt miljön till en undanskymd plats.
Man försöker bara att begränsa utvecklingspolitikens miljöpåverkan, i strid mot en strategi för hållbar utveckling.
Cotonouavtalet innehåller emellertid intressanta beståndsdelar som skall användas förnuftigt.
Att det civila samhället erkänns som delaktig aktör är en stor nyhet.
Dess företrädare skall på ett tidigt stadium ta del i dialogen om utvecklingsstrategier och utvecklingspolitik, anslutas till genomförandet av programmen och direkt åtnjuta medel.
Detta civila samhälle måste definieras och vi måste se till att det inte görs till ett instrument av den ena eller den andra parten.
Respektive AVS-lands civila samhälle måste alltså organiseras på nationell nivå, men även regionalt, för att aktivt delta i utvecklingen av sitt land.
Processen pågår i och med inrättandet av ett forum för det civila samhället i AVS-länderna.
Europeiska unionen måste stödja denna process såsom det belgiska ordförandeskapet gjorde.
Den gemensamma församlingen får en starkare roll på denna nivå eftersom den bl. a. skall se till att det civila samhället deltar och att demokratiska processer genomförs.
Men den har inga tvingande instrument för att göra det.
Den politiska dialogen är en annan grundläggande beståndsdel.
Men den måste också vara ömsesidig och genomföras effektivt.
Initiativet " Allt utom vapen " togs utan att AVS-länderna rådfrågades och sanktionerna har alltid flera nivåer.
Eftersom Europeiska gemenskapen vill göra betydande investeringar inom några nyckelsektorer borde de nationella vägledande programmen prioritera förstärkningen av den offentliga servicen och den administrativa och institutionella kapaciteten.
I verkligheten är det i tillämpningen av Cotonouavtalet som allt kommer att ske.
I det nya Cotonouavtalet föreskrivs exempelvis en gradvis planering av stödet, bl. a. beroende på respektive lands resultat.
Men vem skall definiera dessa resultatkriterier?
Skall man bedöma ländernas förmåga att återupprätta sin stora makroekonomiska balans eller effekten av stödet på den minskade fattigdomen?
Den nya fördelningen av behörighet mellan kommissionens enheter förefaller mindre gynnsam när det gäller att göra utvecklingspolitiken mer konsekvent.
I vilken utsträckning kan generaldirektoratet för handel främja en modell för handel som är mer gynnsam för AVS-länderna och samtidigt försvara EU: s handelsintressen?
Det faktum att generaldirektoratet för bistånd får allt mindre företrädesrätt på området bådar slutligen inte gott.
När det gäller oss ledamöter i Europaparlamentet, och det blir min slutsats herr talman, kommer vårt uppdrag att teoretiskt vara avslutat efter omröstningen i morgon.
Eftersom EUF inte budgeterats har vi inte längre behörighet när det gäller att följa genomförandet av målsättningarna i AVS / EU-samarbetet.
Det är oacceptabelt och vi bör gemensamt arbeta för att avtalet genomförs, så att stödet verkligen bidrar till att öka välbefinnandet för befolkningen i AVS-länderna utifrån deras behov när det gäller livsmedel, hälsa och utbildning.
