# ID: svediakorp-gov421709
# author: van Dam (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 687
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den föreslagna förordningen angående införandet av ett förartillstånd innebär att alla förare som kör för transportföretag i Europeiska unionen har ett enhetligt dokument med sig.
På det sättet kan inspektionstjänster i hela EU enkelt se om den berörda föraren är anställd på ett riktigt sätt, det vill säga i överensstämmelse med gällande nationella regler med avseende på den sociala lagstiftningen.
Just nu är det svårt att utföra den kontrollen på grund av olikartade bestämmelser och handlingar utanför de egna landsgränserna.
Parlamentet stödde det här initiativet i sin förstabehandling.
Det framgick dock att man inte kan förvänta sig att det här förslaget skulle lösa alla befintliga problem.
Det finns nämligen även bilaterala, internationella och CEMT-tillstånd, varigenom förare från länder utanför Europeiska unionen under vissa förhållanden kan arbeta lagligt inom Europeiska unionen.
Skillnaden mellan ett lagligt och olagligt utnyttjande av de här förarna verkar inte vara tillräckligt tydlig för vissa företag.
Därför gäller det här förslaget endast förare som arbetar för EU-företag och som kör dessa företags lastbilar.
Parlamentet ansåg dock vid förstabehandlingen att tillämpningen skulle delas upp på förare från tredjeländer å ena sidan och EU-förare å den andra på grund av de administrativa åtgärder som medlemsstaterna måste vidta.
Därmed visade parlamentet att den känner till situationen inom sektorn där förare från tredjeländer är det viktigaste problemet, åtminstone om man får tro antalet klagomål angående sådan verksamhet.
Därför valde parlamentet att skjuta upp tillämpningen av förordningen på EU-förare med två år.
Dessutom ansåg parlamentet att de uppgifter som skall ingå i tillståndet även skall omfatta körkorts- och socialförsäkringsnummer.
I sin gemensamma ståndpunkt har rådet till stor del instämt med parlamentet.
Det erkänner den beskrivna problematiken och ser tillståndet åtminstone som ett konstruktivt element för att lösa de nuvarande konkurrensstörningarna i den internationella landsvägstransporten.
Av parlamentets ändringsförslag så är det bara ändringsförslaget angående körkorts- och socialförsäkringsnummer som rådet direkt antagit.
Ändringsförslagen om uppdelningen av tillämpningen mellan förare från tredjeland och EU-förare har rådet inte direkt antagit.
Rådet godtar dock en uppdelning men vill ännu inte fastställa ett slutgiltigt datum för tillämpning på förare från Europeiska unionen - på grundval av de uppgifter som nu är tillgängliga.
Tillämpningen på EU-förare skulle då först ske om det av en utvärdering av den gällande förordningen skulle framgå att detta verkligen skulle innebära ett mervärde.
Dessutom har rådet gjort en tolkning av inspektionsandelen (20 procent) av antalet utfärdade tillstånd.
Som föredragande kom jag till slutsatsen att rådets och parlamentets ståndpunkter inte ligger så långt ifrån varandra.
Båda erkänner kärnan och det brådskande i problemet: förarna från tredjeländer.
Förordningen måste därför också så snabbt som möjligt gälla även den gruppen.
I det avseendet har rådet och parlamentet inga skilda uppfattningar.
När det gäller EU-förarna vill jag påpeka att - på grundval av tillgängliga uppgifter - det inte är lika brådskande.
Den utvärdering som rådet angivit tycker jag är bra för att få fram mer uppgifter.
Jag anser dock att det är mycket önskvärt att fastställa ett slutdatum för den utvärderingen.
Därför är jag mycket glad åt kommissionär de Palacios skriftliga löfte till utskottet för regionalpolitik, transport och turism att hon skall låta genomföra den utvärderingen inom tre år.
Jag räknar med att hon muntligt kommer att bekräfta det meddelandet under sammanträdet i dag.
Sammantaget, herr talman, tror jag att parlamentet kan nöja sig med den här texten.
Därför vill jag rekommendera att den med kommissionärens löfte antas utan ändringar.
Slutligen, herr talman, vill jag göra en enda kommentar angående betänkandet av kollega Grosch.
Jag kan instämma i det, men det är av stor vikt att kandidaterna efter varje utbildning testas på lämpligt sätt och att den dagliga verksamheten ingår i vidareutbildningen.
Om vi fastställer att varje förare måste utbildas, men att det bör ske enligt nationella normer så främjar det den så kallade " utbildningsturismen " och det är precis det vi inte vill.
