# ID: svediakorp-gov421685
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 353
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I detta betänkande försöker man hitta vägar att förena den nödvändiga ökningen av produktionen av konsumtionsvaror och tjänster med behovet av att skydda miljön.
Jag uppskattar kommissionens förslag och att föredraganden är så konkret och har behandlat frågan med stränghet och objektivitet.
Varje produkt har sin livscykel som startar när den ställs till konsumentens förfogande, konsumenten som när han använder produkten omedelbart jämför den med dess miljömässiga hållbarhet, en litet svår term som dock alla förstår i dag.
Det är ett ömtåligt förhållande som inte slutar i och med användningen och att varans livscykel, så att säga, tar slut.
Ofta inträder tvärtom de allvarligaste problemen när produkten inte längre fyller sin funktion och skall avyttras, pensioneras - kort sagt elimineras från den värld i vilken den har fyllt sin funktion.
Det är nu de mest besvärliga konsekvenserna ur miljösynpunkt uppstår, eftersom inte alla produkter kan elimineras med samma teknik eller har samma farlighetsgrad eller är lika nedbrytningsbara.
Och i det läget lägger kommissionen fram ett initiativ som, som vi säger, sopar frågan under mattan: för att en vara lätt skall kunna elimineras när dess livscykel är slut måste man ha planerat detta redan när den var på projekteringsstadiet och det är detta som är det mest förtjänstfulla med detta betänkande.
Härav förslaget att skapa incitament för att genomföra preliminära studier av bättre information från tillverkarna om använd teknik och val av råmaterial för detta ändamål.
I förslaget glömmer man inte bort en aspekt som skulle kunna bli till ett hinder när man närmar sig industrin: kostnaderna.
I texten sägs det på ett ganska konkret sätt att man förutom att ge incitament till stöd till tillverkare som får högre kostnader för att tillhandahålla dessa biologiskt nedbrytbara produkter även måste ha en prispolitik som innebär att de kan differentiera sina priser på marknaden och än en gång, varför inte, också differentiera skattebördan.
Kort sagt, litet hänsyn till dem som åtar sig att hjälpa miljön, att hjälpa oss.
