# ID: svediakorp-gov421679
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,535
# sentences: 73
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, ärade ledamöter!
Det är en spännande resa man gör med ett förslag till ett nytt handlingsprogram för miljön.
Det har varit väldigt lärorikt.
Det är klart att det ibland har varit till viss tröst att ni i alla fall har haft vänliga och snälla saker att säga om både mig och om den skickliga föredraganden.
Möjligen skulle vi ha talat lite mer om förväntningarna på det sjätte miljöhandlingsprogrammet redan vid tidpunkten för utfrågningen av mig.
Vi skulle kanske ha rett ut detta på ett tidigare skede.
Jag kan nämligen se att denna debatt rymmer många motstridiga och lite motsägelsefulla önskemål.
Vi förstår att det kan behövas ett program som sträcker sig över en längre tid, därför att miljöproblemen ofta uppstår efter ett visst antal år.
Vi behöver också längre planeringstid för att vidta rätt åtgärder.
Å andra sidan vill vi förstås väldigt gärna upprätta konkreta mål och åtgärder, därför att det är det sätt på vilket vi kan sätta tryck på medlemsländerna.
Vi kan dock inte bara hitta på trovärdiga mål för en tioårsperiod.
De övergripande målen finns där, och det är förstås väldigt viktigt att vi vet att det är i denna riktning som vi skall röra oss.
Samtidigt rör det sig om ett åtgärdsprogram, ett handlingsprogram, och det är det vi har inriktat oss på.
Vi skall ange hur vi tänker ta oss till målen, medan de konkreta målen och tidsgränserna skall komma i respektive tematisk strategi och i de olika lagförslag och andra förslag som vi lägger fram under denna tioårsperiod.
Tanken bakom programmet var således inte bara att fortsätta med samma sak, inte bara att lägga till en lång lista med lagstiftningsförslag till dem som redan fanns i det femte handlingsprogrammet som dessutom, som Jackson mycket riktigt sade, faktiskt brister många gånger i genomförandet.
Detta måste vi ta itu med.
Det är emellertid också viktigt att understryka vad vi faktiskt är överens om.
Det gäller den övergripande strukturen och prioriteringarna.
Det handlar om att våga säga att dessa fyra frågor är de viktigaste.
Det handlar också om de underliggande principerna för miljöpolitiken under denna tioårsperiod och om nödvändigheten av att konsultera på bred basis och ha ett brett deltagande i beslutsfattandet om miljöfrågorna.
Vi är överens om vilka frågeställningar som skall lyftas fram.
Det gäller klimatförändringen, naturen och den biologiska mångfalden, miljö- och hälsoåtgärder, frågan om hur vi använder våra naturresurser samt avfallsfrågan.
Vi är också överens om att gällande lagstiftning skall genomföras praktiskt till fullo, att miljöhänsyn skall integreras i alla övriga politikområden och att lagstiftare, beslutsfattare och allmänheten skall ha tillgång till adekvat information.
Strategin för de kommande tio åren bygger faktiskt på det femte miljöhandlingsprogrammet, som har utvecklats genom en beskrivning av hur miljöpolitiken och utmaningarna har förändrats.
Dagens livsmönster, konsumtionsmönster, sättet att producera varor och det sätt på vilket vi privatpersoner lever och verkar påverkar miljöproblemen.
Miljöhandlingsprogrammet är utmanande.
Jag är medveten om det och tar ansvar för det.
Även om kritiken har varit hård tror jag att det är rätt att våga sig på någonting nytt och att försöka hitta en ny struktur.
För mig var det viktigt att utforma ett miljöhandlingsprogram som alla, och inte bara experterna, kan följa och utvärdera när nya förslag väcks och initiativ presenteras, såsom var fallet t.ex. med klimatpaketet nyligen.
Därför håller jag självfallet inte med om att rådets gemensamma ståndpunkt skall avvisas.
Har vi nu utfört allt detta arbete, skall vi väl ändå försöka fullfölja det och hjälpas åt så gott det går!
Miljöutskottet ger i princip sitt odelade stöd till det allmänna tillvägagångssättet för att utveckla den framtida miljöpolitik som ingår i rådets gemensamma ståndpunkt.
Hit hör också kraven på att politiken skall baseras på deltagande och dialog och på bästa möjliga, tillgängliga, vetenskapliga rön.
Det innebär att vi skall analysera de problem vi står inför och eventuella lösningar mycket grundligt, samtidigt som vi skall ta del av aktuell forskning, använda oss av indikatorer osv.
Därigenom skapar vi politik genom gediget arbete, och det överensstämmer med den strategiska inriktningen i detta program.
Det betyder också, som jag sade, att det är meningslöst att mer eller mindre godtyckligt föra in mål och tidsgränser i programmet.
Samtidigt vill jag undvika eventuella missuppfattningar och tydligt klarlägga att jag självfallet stöder användandet av tydliga mål och tidsgränser.
Våra förslag kommer också att innehålla sådana och de skall diskuteras i såväl parlamentet som rådet.
De få övergripande mål som programmet nu innehåller är allmänt erkända och så skall det också vara.
Jag kan naturligtvis också godkänna de extra mål kommissionen föreslog i sitt meddelande om hållbar utveckling inför toppmötet i Göteborg, dvs. ändringsförslagen 11, 15, 16 och 27.
Detta dock under förutsättning att de troget återspeglar vårt meddelande.
Jag kan inte godta att man infogar andra mål i programmet såsom gjorts i ändringsförslagen 17, 24, 25, 26, 34 och 42.
Det är vidare glädjande att utskottet stöder idén och förslaget om tematiska strategier och också det föreslagna innehållet.
Utskottet har lagt till ett förslag om stadsmiljön.
Det finns i ändringsförslagen 32 och 33, vilka är i stort sett godtagbara.
Vi har därmed en stabil plattform för framtida arbete och samarbete.
Problemet är att förslaget att strategierna skulle vara klara att genomföra inom tre år kolliderar med kravet på bästa vetenskapliga rön, samråd och deltagande på bred basis.
Vi får också komma ihåg att vi har sju temastrategier att röra oss med.
Tillsammans med ändringsförslag 12, som innehåller krav på att samtliga tematiska strategier skall genomgå medbeslutandeförfarande, skulle det innebära att kommissionen måste presentera samtliga tematiska strategier senast vid årsskiftet för att det skall finnas tid för medbeslutandeförfarande.
Vi kanske kan klara tidsgränsen för någon enstaka tematisk strategi men knappast för alla.
Därför vill jag uppmana Europaparlamentet att inte driva denna fråga för hårt.
Ge oss en möjlighet att utveckla strategierna och lägga fram ett åtgärdspaket som är optimalt avpassat för de aktuella problemen.
Vi kan alltså inte godta ändringsförslagen 12, 13 och 41, men jag kommer att hålla Europaparlamentet informerat om vårt arbete med de tematiska strategierna, och vi skall lämna muntliga rapporter varje år för att uppfylla kravet i ändringsförslag 14.
Jag måste meddela parlamentet att jag motsätter mig de flesta av ändringsförslagen som rör kemikalier.
Problemet med dessa är att det inte finns någon överenskommen definition av ersättningsprincipen.
Vi bör därför granska den noggrant innan vi gör den rättsligt bindande.
Självfallet anser jag att den fyller sin funktion, men innan vi gör den rättsligt bindande måste vi komma fram till en definition som är hållbar.
När det gäller förslaget om att Reach-registret skulle omfatta samtliga befintliga ämnen, och att alla produkter till skillnad från ämnen och beredningar skall förses med etikett, kan jag bara säga att det är praktiskt omöjligt.
Vi kan dock i princip godkänna ändringsförslag 31 om samordning av arbetet med kemikalier och bekämpningsmedel även om samordningen redan pågår.
När det gäller frågan om frivilliga åtaganden och avtal ser vi dem som en del av en gynnsam blandning av olika politiska instrument som bl.a. omfattar rättsliga och ekonomiska instrument.
Enligt OECD finns det mer än 300 avtal i gemenskapens medlemsstater.
De skiljer sig kraftigt åt beroende på att de är flexibelt anpassade till olika situationer och mål.
Kommissionen planerar att lägga fram ett meddelande som undersöker möjligheterna för detta instrument.
Det är för tidigt att fastställa hur avtalen i programmet skall se ut, och därför kan vi inte godta ändringsförslagen 9 och 40.
När det gäller flera andra frågor, exempelvis hållbar utveckling och integration, åtgärder som rör skattenivåer på gemenskapsnivå, miljöbrott osv. finns det ett allmänt stöd från kommissionens sida.
Förutom dem jag nämnt tidigare kan kommissionen stödja ändringsförslagen 2, 3, 4, 5, 6, 8, 18, 19, 21, 39 och 45 samt delar av ändringsförslagen 43, 46 och 47.
Jag kan dock inte acceptera de övriga ändringsförslag som hade lagts fram.
Herr talman, vi närmar oss en uppgörelse om miljöhandlingsprogrammet för de kommande tio åren.
Parlamentsledamot Myllers insatser som föredragande vid denna andra behandling har varit mycket uppskattade.
Det krävs ingen upprepning av debatten, eftersom hennes ändringsförslag är noggrant utvalda, vilket bådar gott för nästa steg i förfarandet.
Jag hoppas att rådet, på basis av de ändringsförslag som kommissionen stöder, kommer att ha en positiv inställning till parlamentets yttrande, så att vi tillsammans, kommissionen, rådet, parlamentet och övriga intressenter, kan fortsätta arbetet med att bevara och förbättra vår miljö.
Tack för en intressant debatt!
