# ID: svediakorp-gov421673
# author: Jackson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 530
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag hoppas att vi kan enas om det sjätte miljöhandlingsprogrammet, helst utan förlikning.
Jag skulle, för utskottets räkning, vilja tacka Müller för det enorma arbete hon har lagt ned på betänkandet.
Jag betonar mitt stöd för hennes arbete, eftersom jag i själva verket inte instämmer i många av de slutsatser hon har kommit fram till.
Vi har i alla händelser behandlat denna fråga så utförligt att vi sannolikt inte skulle vinna något på att utvidga processen till att omfatta de lockelser som förlikning sent på natten i Bryssel innebär.
De ändringsförslag som lagts fram av utskottet och föredraganden bidrar faktiskt inte med något väsentligt, och när de gör det skulle följden sannolikt bli att utsikterna till att miljöhandlingsprogrammet blir framgångsrikt minskar.
Jag fäster er uppmärksamhet på ändringsförslag 11, som redan är otidsenligt.
Jag skulle, i likhet med Bernié, vilja kritisera att föredraganden i betydande utsträckning sätter sin tillit till jargong.
Gamla krigshästar rids ut igen och drivs utmattade ytterligare ett varv runt banan.
Kemiindustrin ses som den stora boven i dramat, och ersättningsprincipen återkommer välförtjänt genom de ändringsförslag som utskottet har bett kammaren överväga.
Åtminstone ändringsförslag 1 - och i viss mån ändringsförslag 30 - förutsätter att ersättningsprincipen finns som ett fullt utvecklat begrepp.
Det gör den inte.
Den är en blandning av antaganden och misstankar som rörs ihop av den gröna rörelsen som ett universalmedel.
I ändringsförslagen talas om detta som en fullt utvecklad linje, men vi bör åtminstone vara konsekventa.
I Schörlings betänkande, som vi röstade om för några månader sedan, uppmanas kommissionen att utarbeta en definition av substitutionsprincipen, så vi kan nu inte gärna uppträda som om den verkligen fanns.
Behövs det ett sjätte miljöhandlingsprogram?
Jag delar inte den cynism och misströstan som somliga i ELDR-gruppen ger uttryck för.
Något slags färdplan eller avprickningslista är användbart och önskvärt.
Kommissionen har sannolikt byggt på tidigare misstag genom att fästa så mycket vikt vid idén om ett program.
Den stackars kommissionären ville ha ett smalt program och står nu här med ett som är väldigt omfångsrikt!
Jag beklagar också - och hon beklagar kanske - att programmet har varit föremål för fullt medbeslutande, eftersom det med säkerhet har förlängt processen utan att innehållet har förbättrats.
Den aspekt av miljöhandlingsprogrammet som i mina ögon är bäst är inriktningen på bättre genomförande.
Tidigare har vi velat ha ett handlingsprogram för att sätta tryck på rådet att samtycka till lagstiftning.
Nu är problemet att rådet förvisso samtycker till lagstiftning, men sedan gör mycket lite åt saken.
Utan bättre genomförande lurar vi Europas folk att tro att saker och ting blir bättre och bättre, för att anspela på den gamla reklamen för Labourpartiet.
På samma sätt som saker och ting hemma i Förenade kungariket inte blir bättre och bättre, fortsätter det att vara lätt att säga orden, men de följs ofta inte av handling.
Det är upp till oss att se till att de gör det.
