# ID: svediakorp-gov421656
# author:  Davies (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 846
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har inte följt det sista betänkandet i detalj, men om kommissionär Wallström är på samma humör som kommissionär Bolkestein, är jag glad över att jag inte lägger fram några ändringsförslag i dag.
För att byta tonfall helt, för några veckor sedan läste jag för min dotter, Kate, ur A Christmas Carol av den brittiske 1800-talsförfattaren Charles Dickens.
Scrooge sitter på sitt kontor.
Dickens skriver: " Stadens klockor hade nyss slagit.
Klockan var bara tre, men det var redan ganska mörkt.
Ljus fladdrade i de närliggande kontorens fönster som rödaktiga smutsfläckar i den bruna luften, som nästan gick att ta på. "
Det måste i dag vara en stor anledning till glädje i Europas städer att vi inte längre behöver andas den " bruna luften, som nästan gick att ta på ".
Det är ett tecken på framsteg och resultat på miljöområdet att luftkvaliteten nu är bättre än på århundraden.
Men det finns fortfarande mer att göra, och i sitt program Ren luft i Europa har kommissionen fastställt åtgärder mot partikelämnen och ozon som två prioriteringar.
Ozonföroreningar bidrar till att tiotusentals människor dör i förtid varje år; de orsakar andningssvårigheter, hosta, huvudvärk och ögonirritation.
Världshälsoorganisationen har inte kunnat fastställa ett tröskelvärde under vilket ingen påverkan sker.
De kan även skada växtligheten, minska skördarna, hämma skogarnas tillväxt och, i likhet med surt regn, angripa och förstöra byggnader och konstverk.
Detta förslag till direktiv syftar alltså till att angripa problemet.
Det började som ett anmärkningsvärt svagt förslag, vars främsta inslag vara att fastställa mål för 2010 i fråga om högsta antal överskridanden av WTO: s riktlinjer; dessa mål skulle dock inte ha varit bindande för medlemsstaterna.
I förslaget begärde man också att kortsiktiga handlingsplaner skulle utarbetas i avsikt att ta itu med akuta problem, liksom mer information till allmänheten och hälsovarningar.
Under de senaste två åren har parlamentet kunnat använda sina medbeslutandebefogenheter till att skärpa denna lagstiftning.
Vi har stärkt allmänhetens rätt till information.
Vi har gjort det lättare att peka ut och ställa motsträviga länder i skamvrån i avsikt att få dem att öka sina ansträngningar.
Vi har sett till att skador på material finns med bland de kriterier som skall beaktas.
Vi har på nytt betonat vår önskan att se långsiktiga minskningar av ozonkoncentrationerna uppnås senast 2020 i linje med förslagen i direktivet om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar.
Men framför allt har vi arbetat med frågan om icke-bindande kortsiktiga mål.
I stället för att medlemsstaterna skall vara tvungna att arbeta för att nå dessa " i största möjliga mån ", som var det ursprungliga förslaget, har vi krävt att effektiva åtgärder skall vidtas utom i de fall målen inte kan nås genom " rimliga åtgärder ".
Jag vill betona att vi enades om denna ordalydelse på grund av att både kommissionen och våra egna rättstjänster förklarade att det skulle göra bestämmelserna i direktivet tvingande och att medlemsstaterna skulle kunna tas till EG-domstolen om de inte vidtar sådana åtgärder.
Vi har med andra ord använt våra medbeslutandebefogenheter till att omvandla en förklaring om goda avsikter till ett rättsligt bindande åtagande.
Likväl har Europeiska miljöbyrån kritiserat oss och frågat: " Varför behöver vi ett direktiv över huvud taget om målen för 2010 inte är fullt bindande? "
Om man frågar så har man missförstått ozonföroreningarnas natur.
De är enormt gränsöverskridande.
På samma gång som de högsta överskridandena sjunker över hela Europa fortsätter den genomsnittliga nivån att stiga, nästan säkert till följd av föroreningar som härrör från långt utanför våra gränser.
Jag tycker inte att Spanien, Italien eller Tyskland, eller någon annan av oss, bör ställas inför utsikten att drabbas av rättsliga sanktioner på grund av föroreningar som kommer från Kina.
Det skulle inte vara vare sig rättvist eller realistiskt.
Jag vill att det skall krävas av våra medlemsstater att de gör allt de realistiskt sett kan göra för att nå målen, varken mer eller mindre.
Jag anser att " den bruna luften, som nästan gick att ta på " i hög grad bidrar till stämningen i berättelsen om Scrooge.
Luften är dock en annan i dag.
Kanske kommer jag att fråga min dotter, Kate, om hon har lust att skriva en version för 2000-talet, i vilken luften är ren.
Med kommissionens och det nyligen avslutade belgiska ordförandeskapets hjälp har parlamentet i alla händelser under mellantiden kunnat använda sina förhandlingsbefogenheter till att göra en enkel önskelista till en skyldighet för våra olika regeringar att vidta åtgärder som kommer att förbättra luftkvaliteten runtom i Europa avsevärt.
Vi har åstadkommit större förändringar och ett ambitiösare direktiv än vi rimligen kunde ha förväntat oss när förslaget först lades fram.
Vi kan vara stolta över vad vi har uppnått.
