# ID: svediakorp-gov421640
# author: Harbour (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 724
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tillåt även mig att gratulera er till att ni har valts till förste vice talman.
Jag skulle vilja bidra med ett annorlunda perspektiv på eftermiddagens debatt.
Under debatten har vi inte hört någonting om de människor som nu utför upphandlingskontrakt för offentliga myndigheter runtom i Europeiska unionen till följd av de enorma framsteg som gjorts i fråga om att öppna den offentliga upphandlingen över hela Europeiska unionen.
Hittills i eftermiddag har vi inte hört någonting om de människor som driver ekonomin framåt tack vare att de har fri tillgång till anbudsinfordringar billigt och enkelt på elektronisk väg.
Det gäller företag, organisationer, tjänsteleverantörer, tillverkare, entreprenörer över hela Europeiska unionen.
För några veckor sedan besökte jag ett av dessa företag i min valkrets.
Det sysselsätter 80 personer.
Varje morgon loggar man in på Europeiska gemenskapens officiella tidning.
Där redovisas fem eller sex anbudsinfordringar, alla avseende Förenade kungariket.
Detta företag har för närvarande inga exportambitioner, men Europeiska gemenskapernas officiella tidning ger det billig och bekväm tillgång till kunder i offentliga myndigheter i ett standardformat.
Företaget utför kontrakt och lämnar in anbud till dem varje vecka.
Ur detta perspektiv vill jag se på balansen mellan ekonomiska, miljömässiga och sociala frågor.
Företaget i Black Country (Englands viktigaste järn- och kolindustriområde) i Förenade kungariket sysselsätter 80 personer - det är 80 välbehövliga arbetstillfällen - och uppfyller vartenda socialt krav i Förenade kungarikets lagstiftning.
Det följer alla miljöregler i Förenade kungarikets lagstiftning.
Det har full rätt att ansöka om ett kontrakt.
Varför skulle det inte vara så?
Varför skulle det behöva göra någonting mer?
Detta är först och främst ett ekonomiskt instrument.
Det var vad det först utformades som.
Vi kan tänkas vilja skärpa dess sociala bestämmelser - många kolleger där borta skulle vilja göra det.
Vi kommer att ha många fler diskussioner med Thorning-Schmidt och andra kolleger om höjda krav för att förbättra säkerheten och hälsan för företagens arbetstagare.
Gott och väl, om företagen följer direktivet bör de ha rätt att ansöka om kontrakt.
Jag vill säga några ord om MacCormicks punkter, för jag tycker att han klagar för mycket.
När det gäller frågan om busskontraktet i Helsingfors var det väl ändå upp till myndigheterna i Helsingfors att bestämma, innan de infordrade anbud på kontraktet, vilken buss de ansåg vara bäst och miljövänligast och vilken buss de ville ha.
Det ingår inte i en offentlig upphandling att kräva att busstillverkarna skall göra en miljöbedömning av Helsingfors innan de lämnar in anbudet.
Om myndigheterna i Helsingfors hade sagt att de ville ha 100 naturgasbussar och det är kontraktet, utmärkt, om det var vad de vill ha.
Men detta bör ske på ett öppet och konsekvent sätt.
Jag vill slutligen ta upp frågan om tröskelvärden.
Det här är en högst märkvärdig debatt.
Jag tänker särskilt på ett av yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, i vilket vår kollega, som tyvärr inte är här, säger att han ville förenkla saker och ting genom att höja tröskelvärden, men han vill samtidigt reservera 15 procent av kontrakten för små och medelstora företag.
Tror han att han kommer att förbättra situationen för små och medelstora företag genom att undanta ett betydande antal kontrakt från systemet för offentlig upphandling, genom att höja tröskelvärden?
Vad är det för värld vi lever i?
Det här är ett område där vi vill att små och medelstora företag skall konkurrera.
Vi vill att lokala myndigheter skall infordra anbud på ett konsekvent och öppet sätt som ger våra medborgare valuta för pengarna.
Vi vill tvinga dem att göra det.
Just för att de tycker att det är besvärligt, för att de anser att det kostar dem pengar - sannolikt för att de inte vill uppfylla alla krav - vill de ha större frihet att tilldela kontrakt på ett mindre öppet sätt.
Det är vad frågan om att höja detta offentliga tröskelvärde handlar om.
Vi bör inte göra det.
Det skulle undergräva ett väl fungerande system.
Vi bör inrikta oss på att förbättra, inte på att förstöra.
