# ID: svediakorp-gov421636
# author: Gebhardt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 551
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill gratulera er till att ha blivit vald.
Herr ordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Med många lagar förhåller det sig på samma sätt som med våra älsklingskläder.
Om vi inte sköter dem, blir de snabbt fula och till slut obrukbara.
De fyller inte längre sin funktion.
Därför är det bara bra att kommissionen tagit itu med den rätt som gäller tilldelning av offentliga uppdrag, vilken härstammar från 70-talet, och att vi nu med hjälp av två direktiv tar hänsyn till dagens krav och kraven från den inre marknaden.
Det har redan sagts en hel del om moderniseringen av direktiven som rör tilldelning; jag behöver inte tillägga någonting.
Men jag vill uttryckligen varna för att vi visserligen förbättrar tilldelningsrätten tekniskt och gör den lättare att hantera, men att vi ändå samtidigt försämrar dess substans.
Det vill man nämligen i kommissionens förslag.
Där tar konkurrensen och en friktionsfritt fungerande inre marknad överhand över allt annat.
Människornas berättigade önskemål och intressen negligeras.
Det får vi som parlament inte tillåta.
Vi har inga plikter gentemot några som helst mekanismer eller ekonomiska ideologier.
Vi har plikter gentemot medborgarna i EU, och skall dessutom se till att deras skattepengar inte slösas bort.
Här hjälper oss en väl fungerande inre marknad, om den innehåller normer som är anpassade till människorna.
Därför kan offentliga uppdrag inte helt enkelt ges till den som lämnar det lägsta anbudet.
Avgörande kriterier måste också utgöras av sociala krav, liksom hänsyn till människornas hälsa och en varsam hantering av miljön.
Detta finns det ändringsförslag om från min grupp, och om dessa förslag inte antas anser jag att direktivet om tilldelning inte kan godkännas.
Ett exempel: Det är ändå faktiskt självklart att uppdragsgivarna måste iaktta föreskrifter om arbetarskydd och arbetsvillkor, liksom alla arbetsrättsliga åtaganden av kollektiv och individuell art.
Hit hör också att iaktta de kollektivavtal som gäller lokalt.
Annars hamnar vi lätt i en spiral med diskriminering och lönedumpning på bekostnad av många arbetstagares familjer.
Så får konkurrensen på den inre marknaden inte se ut.
Denna konkurrens får inte heller ske på bekostnad av miljön.
Därför är det helt klart att offentliga uppdragsgivare måste kräva att det iakttas höga miljönormer.
Låt mig slutligen säga ännu ett ord om tröskelvärdena för den europeiska upphandlingen.
Efter att hittillsvarande tröskelvärden bevisligen inte har medfört något ökat gränsöverskridande utbyte när det gäller offentlig upphandling, kan vi lugnt höja dem.
Personligen ser jag inte heller något problem med en fördubbling.
Högre tröskelvärden förhindrar en orättfärdigt hög förvaltningsinsats vid mindre projekt.
De bidrar till mer flexibilitet vid planeringen och utförandet av överskådliga projekt och till en sparsam hantering av skattepengarna.
Medborgarna kommer att vara tacksamma mot oss om vi inte tvingar deras kommunstyrelseordförande att med båda händerna kasta pengarna i sjön.
Jag vill be både herr Zappalà och kommissionären om ursäkt för att jag tyvärr inte kan stanna till slutet, eftersom en besöksgrupp har väntat på mig sedan kl.
16.00, och jag äntligen borde gå till den, men egentligen skulle jag gärna ha velat höra kommissionärens svar.
