# ID: svediakorp-gov421623
# author: Rapkay (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Låt mig från mitt utskotts synvinkel kasta en blick på de ekonomiska och konkurrenspolitiska aspekterna när det gäller offentlig upphandling.
Kollegan Zappalà har ju just påpekat att 14-15 procent - det är åtminstone kommissionens uppskattning - av unionens bruttonationalprodukt hänför sig till uppdrag som rör byggnation, leveranser och tjänster från staten och från företag som skall tillhandahålla tjänster för allmänheten.
15 procent - om man ser på det i absoluta tal, vid en bruttonationalprodukt om cirka 900 miljarder euro per år i unionen, ligger det i storleksordningen 125-130 miljarder euro.
Det är verkligen inte något litet belopp.
Men just när det gäller offentlig upphandling har den inre marknaden ännu inte gjort sig särskilt gällande.
Här måste en förändring komma till stånd.
Upphandling över gränserna hör fortfarande till undantagen.
Föreskrifterna är komplicerade, okoncentrerade, osmidiga, segdragna, byråkratiska, och integrationen av sociala frågor och miljöhänsyn i anskaffningspraxisen är inte heller klarlagd.
Detta är åtminstone de krav som parlamentet självt har formulerat i sina diskussioner om grönboken och om kommissionens meddelanden 1996 och 1998.
Därför måste vi här kasta en blick på de ekonomiska och konkurrenspolitiska målen.
Målet är alltså att på detta område hjälpa den inre marknaden till ett genombrott.
Det krävs klara, öppna regler, som inte diskriminerar någon leverantör av dessa uppdrag.
Men å andra sidan måste det också garanteras att ingen leverantör kan skaffa sig orättmätiga fördelar.
Därför måste det klarläggas att föreskrifter som gäller arbetsrätt, löneavtal och miljöhänsyn också iakttas.
Därför är kollegan Zappalàs argument i det sista påpekandet inte helt korrekt, när han säger att vi bör skilja de ekonomiska och de andra sakerna åt.
Man får naturligtvis inte heller, för att uppnå en ekonomisk fördel, dra sig undan från de andra normerna.
Det hör till de gemensamma spelreglerna, och de måste då också iakttas.
