# ID: svediakorp-gov421622
# author: Zappalà (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,520
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst vill jag framföra mina lyckönskningar till er som nyvald talman för denna församling: jag önskar er och hela församlingen lycka till under de kommande två och ett halvt åren.
Herr talman, ärade kolleger!
Såväl direktivet om upphandling av varor och tjänster som direktivet om specialsektorerna, det vill säga vatten, energi och transporter, har nu kommit till plenum för omröstning.
De kommer efter att kommissionen har arbetat med dem under loppet av fyra år, och under den tiden har det genomförts olika utfrågningar, studier och beräkningar.
De kommer hit efter ytterligare två års arbete inom parlamentet, efter en mycket välbesökt offentlig utfrågning och efter hörande av Regionkommittén, branschföreningar och yrkesverksamma i hela Europa.
Att så mycket arbete har lagts ned är inte förvånande med tanke på att den offentliga upphandlingen i unionen varje år uppgår till cirka 15 procent av den totala BNP, vilket motsvarar över 1 500 miljarder euro.
Man uppskattar att endast 20 procent av denna summa faller under bestämmelserna i gällande direktiv, eftersom tröskelvärdet över vilket de måste tillämpas är relativt högt och hur som helst mer eller mindre lika med gränserna i avtalen om tredjelands medverkan.
Nu gällande direktiv härstammar från förgångna tider och behöver ses över och anpassas till ny teknik, liksom till de nya marknadsförutsättningarna.
Det var just behovet att alltmer genomföra den inre marknaden som fick kommissionen att ta fram dessa förslag till nya direktiv.
Ämnet är mycket viktigt och kunde och kan inte hanteras lättvindigt.
Texterna har granskats och ändringsförslag framförts av enskilda kolleger, av fyra parlamentsutskott som har avgivit yttranden och av utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden inom vars behörighet de faller.
Praktiskt taget hälften av ledamöterna har haft tillfälle att studera dem, diskutera dem och modifiera dem.
Det är lätt att sammanfatta innehållet: översyn och uppdatering av gällande direktiv, införande av mekanismer för elektronisk handel, förtydligande av reglerna om tekniska specifikationer, precisering av reglerna för urvalskriterier, förenkling av tröskelvärdena och införande av en gemensam upphandlingsordlista.
Sammantagna är förslagen lätta att instämma i och vi är överens: alla är vi medvetna om hur viktiga de är och alla vill vi att de skall komma tryggt i hamn.
Trots detta måste man visa på de största problem som har funnits och finns, och som har orsakat diskussioner inom de politiska grupperna, mellan de politiska krafterna och mellan de nationella företrädarna.
Tröskelvärdena, det vill säga de värden under vilka direktiven inte behöver följas.
Som jag nämnde motsvarar detta värde, trots att det är relativt högt, i kommissionens förslag det värde som ingår i avtalen med tredje land.
Det har föreslagits en höjning av detta värde.
Detta medför ett dubbelt problem: en minskning av den upphandling för vilken det är obligatoriskt att följa direktiven och en möjlig fördel för de tredjeländer för vilka befintliga avtal inte kan ses över.
Dessutom innebär det att de enheter som inbjuder till anbudsgivning kan verka vid sidan om de gemensamma reglerna, med de risker som detta medför.
Somliga påpekar att upphandlingen på EU-nivå inte kommer att minska trots att tröskelvärdena höjs, eftersom företagen inte har något ekonomiskt intresse av att förflytta sig utanför sin region och än mindre sin nation under ett visst värde.
Dessutom skall man betänka möjligheten för varje medlemsstat och varje regional regering att tillämpa lokala regler som ligger under tröskelvärdena.
Därav följer att ju högre tröskelvärdena är, desto mer differentierade kommer bestämmelserna inom unionen att bli och därmed blir reglerna inom unionen desto mindre enhetliga.
Jag anser att man, oavsett vilket tröskelvärdet är, inte skall tillåta att det finns olika lagstiftning inom unionen.
Detta skulle innebära att den inre marknaden minskas, inte utvidgas.
Det skulle också innebära att de enskilda territoriella lagstiftande myndigheterna hade möjlighet att stänga sitt regionala eller nationella territorium för icke lokala operatörer.
Detta borde bara få förekomma för det som inte omfattas av direktiven.
Härav följer att det generella innehållet i direktiven skall ingå också i den nationella eller regionala lagstiftningen, och ett ändringsförslag med denna inriktning har framlagts.
En annan viktig fråga gäller de miljömässiga och sociala aspekterna.
Vissa har föreslagit att direktivet skall integrera och innehålla särskilda regler på en del områden.
Detta har varit föremål för en omfattande och djuplodande diskussion och skulle kunna vara ett skäl att återförvisa ärendet till utskottet om vi inte uppnår en tillräcklig majoritet under omröstningen.
Jag anser att bestämmelser som syftar till att genomföra den inre marknaden på ett område som har ekonomisk karaktär samt stärka konkurrenskraften inte kan vila på andra principer än sektorsbestämmelserna.
Kommissionens förslag innehåller redan de hänvisningar som fordras för att alla gällande principer avseende miljön och de anställdas rättigheter skall följas när meddelandena om upphandling upprättas.
Dessa bestämmelser kan inte utvidgas eller modifieras via direktiv som handlar om upphandling av varor och tjänster.
I ändringsförslagen om detta, som för övrigt har antagits genom omröstning i vissa utskott som hade att avge yttrande och i det ansvariga utskottet, tenderar man att införa nya regler.
Om dessa ändringsförslag antas även i plenum anser jag att det vore bättre att behålla gällande texter än att anta nya som visserligen är modernare men riskerar att föra utvecklingen baklänges när det gäller vissa grundläggande aspekter.
Det finns en annan fråga som man inte kan försumma i dessa regler, men som kommissionen dock inte har övervägt tillräckligt: de intellektuella prestationerna.
Det är nu dags att dra en klar och skarp gräns mellan intellektuell prestation och utförande, mellan planering och genomförande.
Det är ett svårt koncept att ta till sig för vissa branschorganisationer som, från sin synpunkt sett, försvarar sedan länge befästa positioner.
Men det kan inte betraktas som en intellektuell prestation att tillverka en produkt och ett företag kan inte göra allt, både planering och tillverkning, utom i exceptionella fall eller då specifik teknik används.
Detta av två skäl: resultatet av tankemödan kan inte kvantifieras och en idé är aldrig den andra lik.
Hela Europas historia - det gäller mer eller mindre alla århundraden - är full av olika slags verk som till följd av sitt konstnärliga värde inte påverkas av tidens tand.
Det är inte allt, inte vilken prestation som helst, som kan jämföras med ett konstverk, men hjärnans produkter får inte blandas ihop med ren tillverkning.
Tillverkningsföretagen har kapacitet, erfarenhet och tillverkningsteknik och är därmed de lämpligaste när det gäller att projektera och omsätta andras idéer tekniskt, men bara när det gäller detta, med några få undantag.
Genom att skilja intellektuella tjänster från utförartjänster gör man rättvisa åt yrkeskårerna och resultatet av tankemödan.
Integrerad upphandling, sedd som summan av planering och utförande, är lämplig om det i företaget, eller förknippat med det, finns utförare av intellektuella tjänster som är behöriga för detta enligt gällande bestämmelser.
Både det ändringsförslag som handlar om en skyldighet att rättfärdiga en gemensam upphandling av planering och utförande - inte att den obligatoriskt skall vara gemensam eller separat - och det ändringsförslag som på ett klart sätt fastställer vad som avses med preliminär, definitiv och exekutiv planering bygger på detta tankesätt.
Herr talman!
I slutändan underställs parlamentet två direktiv som i mångt och mycket liknar varandra, eftersom vissa specifika sektorer har avreglerats eller kommer att avregleras inom en snar framtid.
Telekommunikationerna betraktas redan som avreglerade och tas därför inte upp.
Den successiva avregleringen även av vatten, energi och transporter som kommissionen har kunnat verifiera direkt eller på begäran av enskilda medlemsstater, kommer att göra att det andra direktivet förlorar sin relevans utan att vi därför behöver modifiera det första.
Sammantaget hoppas jag att vi kommer att resonera opartiskt och anta regler som är specifika för sektorn utan farliga utvidgningar, som gör att den inre marknaden genomförs mer och mer, som tar hänsyn till att flera länder håller på att komma in i unionen med sina traditioner och behov och som allt mer tenderar till att göra regelverket enhetligt, inte att fragmentera det.
Dessutom tycker jag att man måste erkänna att det arbete kommissionen har lagt ned med sitt förslag förtjänar den största uppskattning.
Till sist måste jag säga att jag är stolt över att ha bidragit till att fördjupa, och förhoppningsvis förbättra, bestämmelser som inte bara hjälper till att skapa ett mer enat och starkt Europa, utan också innebär ett ställningstagande mot det bedrägeri och fiffel som ofta härskar på det ekonomiska området.
Just för att undvika grovmaskiga nät är det bättre att direktiven vid behov stoppas i stället för att innehålla regler som lämnar alltför mycket utrymme för godtycke.
