# ID: svediakorp-gov421618
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,500
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För det första vill jag tacka för alla kommentarer som ledamöterna har gjort i sina inlägg.
Jag vill börja med att särskilt tacka Karl von Wogau för hans deltagande i denna process under 22 år.
Vi beklagar att han lämnar utskottet för ekonomi och valutafrågor, men vet att han kommer att fortsätta bistå parlamentet och processen med byggandet av Europa i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik.
Karl von Wogau hänvisade till Jacques Delors som har sagt att man inte kan förälska sig i euron och Christa Randzio-Plath sade emellertid att folket är tillfredsställt.
Båda dessa kommentarer har med en grundläggande fråga att göra: euron är den beståndsdel i den europeiska identiteten som mest påverkar medborgarna i de medlemsstater som ingår i Ekonomiska och monetära unionen.
Euron är mycket viktig, precis som avskaffandet av gränserna och den inre marknaden, vilket emellertid endast påverkade varor och medborgare som korsade gränsen vid ett visst tillfälle.
Euron är dessutom en del av vår europeiska identitet och vi använder den varje dag, från morgon till kväll i alla medlemsstater i Ekonomiska och monetära unionen, under exakt likadana förhållanden.
Euron är således ett mycket viktigt gemensamt instrument, men har emellertid ingenting med sammanslagning att göra, eftersom det är uppenbart att det även finns många faktorer som skiljer medlemsstaterna åt.
Från och med nu använder vi sedlar och mynt i euro och den ekonomiska tillväxten kommer att öka något till följd av att osäkerheten har försvunnit.
Men det är sant, och jag håller med några av talarna, att de grundläggande faktorerna ligger i vår potentiella tillväxtkapacitet, eller sagt i andra termer, vår förmåga att inleda och genomföra Lissabonprocessen på ett mer ambitiöst sätt än vi gjort hittills.
Vi får inte bortse från Förenta staterna, vilket Ruffalo vill, även om vi skulle vilja det.
Emellertid har de erfarenheter vi gjort under år 2001 visat oss att det faktum att vi är relativt oberoende handelsmässigt sätt inte gör att vi förblir opåverkade av en kris i Förenta staterna till följd av de ekonomiska effekter som härrör från det inbördes förhållandet mellan företagen och de finansiella marknaderna.
Växelkursen kommer att bli den verkliga prövningen för euron.
Jag har alltid sagt att växelkursen aldrig har varit ett mål i unionens politik.
Vårt mål för den monetära politiken är att bevara en låg inflation och vi är övertygade om att en valuta med låg inflation på lång sikt är en stabil valuta, en omtyckt valuta, en valuta som är en fristad och som kommer att spela en viktig roll i den ekonomiska världen.
Oberoende av de rent ekonomiska aspekterna, vad händer med vår institutionella struktur?
Är euron början på en ekonomisk regering?
I Maastricht utformade vi en modell som grundas på en gemensam monetär politik och samordnade nationella ekonomier.
Enligt min åsikt är detta vår modell.
Vi måste arbeta för att euron skall bli en framgång på grundval av den modellen.
Jag vill inte bedöma på förhand om vi bör utvecklas mer eller mindre i de politiska integreringsprocesserna.
Jag kan möjligen hålla med dem som är för en större politisk integrering, men jag anser även att detta är ett beslut som de femton bör fatta inom andra områden och andra forum och till följd av en annan debatt.
Jag är emellertid övertygad om att vi kan gå framåt i processen med större samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik, vilket inte på något sätt innebär att medlemsstaternas ekonomiska politik skall fogas samman.
Situationen inom varje medlemsstat är olika och därför bör processen tillämpas på ett konsekvent sätt.
I dag som så många gånger förut blandar vi ibland ihop stabilitetspakter och riktlinjer för den ekonomiska politiken.
Är stabilitetspakten ett problem för unionens ekonomiska politik?
Vi har diskuterat detta några gånger här i kammaren.
Jag insisterar på vad jag alltid har sagt: stabilitetspakten är varken mer eller mindre än en nödvändig faktor som möjliggör en policy mix mellan budgetpolitik och monetär politik och som underlättar en monetär politik med låga räntesatser.
De strukturella förändringarna av vår ekonomiska politik och tillväxtutvecklingen, kongruensen mellan medlemsstaternas nationella ekonomiska politik, den gemensamma politiken och den monetära politiken måste hanteras med hjälp av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Vi har instrumenten och vad vi måste göra är att förbättra dem, men jag anser att systemet fungerar.
Policy mix kommer att bli en av nyckelfaktorerna för det spanska ordförandeskapet, detta har betonats i Ekofin och jag är övertygad om att vi kommer att få tillfälle att diskutera denna grundläggande punkt här i kammaren.
De strukturella reformerna är naturligtvis fortfarande, som jag sade tidigare, nyckeln för framtiden.
En kommentar om utvidgningen av euroområdet.
I de länder som är " pre-in " har vi noterat ett större intresse för vad som sker i euroområdet.
Jag vågar mig på att säga att det i dessa tre medlemsstater har väckts ett nytt och viktigt intresse som återspeglas politiskt och som vi noterat under de senaste dagarna.
Det är sant att det fortfarande finns de som kritiserar euron och det dessa personer är rädda för är inte problem på kort sikt, eftersom det inte finns några sådana.
Vad de är rädda för är vad som kommer att hända om tio eller femton år.
Detta kan vi naturligtvis inte säga något om.
Det är naturligtvis mycket svårt att säga vad som kommer att hända inom tio-femton år, men personligen är jag övertygad om att vi då kommer att ha mycket mindre problem än vad vi har för närvarande i det hänseendet.
Vilka är villkoren för att " pre-in " länderna skall gå med?
Exakt desamma som för alla andra, varken mer eller mindre.
Villkoren från Maastricht måste uppfyllas.
Danmark och Förenade kungariket har dock förhandlat fram option.
Det kommer varken att ske några ändringar för " pre-in " eller för kandidatländerna.
Vi anser att lika behandling för alla medlemsstater är en grundläggande princip som inte får ändras i något fall.
En sista kommentar om en fråga som är av mindre vikt, men som ändå i viss mån är något som bekymrar oss i dag: de praktiska problemen med införandet av euron.
Har handeln gjort bankernas arbete?
Nej.
Handeln har tjänat som drivfjäder genom systemet med förhandstilldelning för att den gemensamma valutan skulle börja användas snabbt.
Det är sant att detta har gett upphov till vissa praktiska problem, vilket snarare beror på att medborgarna har använt butikerna som banker och har alltså växlat in nationella sedlar av stora valörer i handeln och inte på bankerna, vilket vi borde ha kunnat förutse.
Finns det allvarliga problem med förfalskningar?
Varken allvarliga eller mindre allvarliga.
För närvarande har vi inga uppgifter om förfalskningar som tekniskt sett kan kalls " euroförfalskningar ".
Det finns fotokopior.
Det finns euro som har framställts med skanner, men de ser mycket annorlunda ut än den verkliga euron och därför finns det i dag ingen anledning att oroa sig för sådant.
Jag anser att euron har en mycket hög säkerhetsfaktor som skiljer sig från andra nationella valutor med stort omlopp i världen och att detta bör ge oss garantier för att detta slags situationer inte kommer att uppstå.
Jag håller inte med om vissa uttalanden som har gjort om att maskiner fungerar dåligt.
Det finns praktiska problem.
Vem som helst som åker igenom en vägtull, till och med i närheten av parlamentet, kommer att märka att dessa maskiner inte fungerar med alla valutor från alla länder i unionen.
Detta är praktiska problem och vi bör inte ge dem större betydelse än de har: incidenter inom en mycket viktig och komplicerad process.
Jag anser inte heller att det finns några större problem när det gäller prisökningar och inte heller att realisationerna kommer att påverka priserna under januari på ett annorlunda sätt än förut, eftersom man aldrig räknade med dem.
Förra veckan under ett samtal med den förre ordföranden för Ekofin, Reynders, sade vi att den lärdom som vi har dragit av denna process är att nästa gång vi byter valuta skall vi inte göra det den 1 januari.
Men eftersom jag är övertygad om att denna situation inte kommer att uppstå igen, anser jag att vi inte behöver oroa oss för det.
Ärade ledamöter!
Tack så mycket för ert enorma samarbete under denna period.
Det har varit mycket värdefullt som stöd till medlemsstaternas goda arbete, för att öka kunskapen om euron bland befolkningen och även som drivkraft till kommissionens arbete.
