# ID: svediakorp-gov421614
# author: Ruffolo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Det är två aspekter av eurons intåg som har åkallats i inläggen från kommissionär Solbes och kollegerna: eurons otvivelaktiga framgång och eurons framtidsutsikter.
Jag skulle vilja öda mina få ord på den andra aspekten, eftersom euron i verkligheten är en öppen dörr till framtiden.
Jag tror faktiskt inte att införandet av euron, bortsett från det stora symbolvärdet, kommer att få några omedelbara och kortsiktiga effekter på vår ekonomi, på inflationstakten eller på sysselsättningen.
Däremot tror jag att den ger Europa ett enastående tillfälle till utveckling under stabila förhållanden, framför allt med två horisonter: på medellång och lång sikt.
På medellång sikt har Europa problemet att lösgöra sin ekonomi från de amerikanska konjunkturcyklerna.
Än i dag är nämligen den europeiska utvecklingen starkt exportberoende och därmed till stor del beroende av den amerikanska efterfrågan.
Under dessa förutsättningar kan de aktuella recessionstendenserna i Förenta staterna slå tillbaka på oss i stället för att kompenseras av en förmåga till självständig tillväxt från vår sida.
Denna förmåga att utveckla den interna efterfrågan kan underlättas mycket genom att penningpolitiken bedrivs på EU-nivå, men enbart detta räcker inte.
Efterfrågan måste stimuleras av en ekonomisk politik som förenar penningpolitiska och skattepolitiska åtgärder och framför allt av en politik för forskning och innovativa investeringar som den som stakades ut i Lissabon, men som inte är genomförd i praktiken.
På längre sikt har vi frågan om euron som möjlig global reservvaluta i balans med dollarn.
Parlamentet har redan i en resolution betonat att det centrala för den monetära politiken inte är en stark euro eller en svag euro, utan en stabil euro - naturligtvis inom ett fluktuationsintervall som inte är destabiliserande.
Därför kommer det förr eller senare att bli nödvändigt att verka för någon form av samstämmighet mellan Förenta staternas och Europas penningpolitik, det ligger i båda parters intresse och är även ett allmänintresse.
Så euron är alltså visst en stor möjlighet, men en möjlighet som återstår att utnyttja.
Detta potentiella utrymme måste - som också de kolleger som har talat före mig har sagt - fyllas med politik, med Europas politiska förmåga, av en regering med ansvar för ekonomin som i Europa främjar en självständig utveckling internt och säkerställer en effektiv monetär politik externt.
