# ID: svediakorp-gov421606
# author: Randzio-Plath (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 850
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Införandet av kontanter i euro är inte bara en logistisk och organisatorisk framgång, utan bidrar faktiskt redan i dag till att det skapas en bättre europeisk identitet.
Det kan inte heller Europaskeptiker i Italien ändra på.
(Applåder)
Med en euro som man kan ta på blir EU en vardags- och livsrealitet, så som vi som ledamöter alltid har sagt.
Europaparlamentets första val så att säga, efter att det valdes direkt, gällde euron, framför allt för utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Såtillvida har euron i två årtionden hört till Europaparlamentets framgångsrika projekt.
Vi har arbetat för en marknad och en valuta och har medverkat vid utformningen.
Jag tror att man kan tacka alla ledamöter här i kammaren för detta, och även er, herr von Wogau.
(Applåder)
Enligt min åsikt kommer euron att bli det positiva ordet för år 2002.
När allt kommer omkring förkroppsligar euron Europas dynamik och beslutsamhet för att åstadkomma en europeisk identitet, förbättra den europeiska konkurrensförmågan till gagn för ekonomi och sysselsättning och växa samman till en oåterkallelig solidarisk gemenskap.
Den monetära unionen fulländar den inre marknaden - ett riktigt svar på globaliseringens utmaningar - och gör den verkligt tillgänglig för alla - för de små och medelstora företagen och framför allt för människorna.
Euron kommer att bli en framgång, eftersom den accepteras inte bara av marknaderna, utan även av människorna.
Äntligen gläder sig många - och det har vi som ledamöter också alltid förutspått - över att de lever i eurolandet.
Framgången med införandet av eurokontanter gör alla begeistrade och skapar ett optimistiskt klimat, som vi absolut behöver för investeringar i Europa, för att få fart på efterfrågan på den inre marknaden och därmed också för sysselsättningen.
Införandet av euron kröner och belönar de ihärdiga ansträngningarna på vägen mot den monetära unionen.
Redan i dag undrar många varför man inte infört eurokontanter långt tidigare, så som vi som ledamöter alltid har krävt.
Danmark, Sverige och Storbritannien uppmanas att i sitt eget intresse ansluta sig till euroområdet redan före östutvidgningen.
D-marken var en valuta med ett stolt förflutet.
Tre år av en monetär union utlovar en lika stabil framtid för denna valuta.
Hittills har vi i den monetära unionen i varje fall haft lägre inflation än under årtiondena med DM tidigare.
Den låga räntenivån hänger samman med detta, vilken garanterar bra, investeringsvänliga finansieringsvillkor.
Den monetära unionen har följaktligen uppfyllt det politiska löftet i Maastrichtfördraget: Prisstabilitet.
Att eurokontanter införts kommer också att ge synbara följder för konsumenterna: Priserna på långlivade konsumtionsvaror, exempelvis bilar, kommer att sjunka.
Euron möjliggör, när programmet för den inre marknaden fullbordas, äntligen också en konsumentvänlig konkurrens.
Det leder till en medelfristig press på priserna och bidrar till högre kvalitet.
En utbyggnad av EMU, en inre reform av Europeiska unionen och en europeisk författning, samt en framgångsrik östutvidgning av EU, är de stora utmaningarna som EU måste ställas inför.
Men här får vi inte glömma bort en sak: Euron är inte bara ett monetärt projekt, utan den har alltid varit ett politiskt projekt och är en del av Europas politiska union.
Europa är litet på världskartan, och därför är den inre marknad som fullbordats genom den monetära unionen säkert en riktig lösning.
Euron bevisar dessutom européernas förmåga att organisera en gemenskap i alla staters egna intresse.
Den är samtidigt en länk till och en stötesten för fortsatta djärva europeiska projekt.
William Shakespeare konstaterade med all rätt att där pengarna går i spetsen är alla vägar öppna.
Det gäller förhoppningsvis även för en effektivare och bättre samordning av de politiska områden som rör ekonomi, finanser, sysselsättning och sociala frågor.
Det finns ett överhängande behov av att flankera euron med ett slags ekonomisk regering.
Konjunkturutvecklingen sker inte längre i de enskilda staterna, utan i samband med ekonomiska frågor.
Därför uppmanas EU: s toppmöte i Barcelona att byta ut dogmatiken i umgänget med stabilitets- och tillväxtpakten, vilken ju ger ett visst spelrum, mot en solid politik, där det satsas på monetär, ekonomisk men även social stabilitet.
Särskilt viktigt var Europaparlamentets engagemang i fråga om den monetära dialogen med Europeiska centralbanken.
Vi har i parlamentet arbetat för Europeiska centralbankens oberoende, men också för denna institutions demokratiska redovisningsskyldighet.
Därför är det mycket viktigt att vi organiserade och satte i gång en kulturrevolution i Europa, ty i medlemsstaternas tidigare kontakter med de nationella centralbankerna fanns det inte någon sådan demokratisk redovisningsskyldighet, som nu finns hos oss.
Därigenom blir penningpolitiken öppen och begriplig, och det är en bidragande orsak till att vi också skall utforska denna hemlighet.
Ty penningpolitiken är inte neutral, utan har också ett inflytande på den reella ekonomin, på tillväxten och sysselsättningen.
