# ID: svediakorp-gov421603
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,590
# sentences: 72
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Nästan tio år efter undertecknandet av Maastrichtfördraget finns nu euron i våra fickor och även i våra medborgares hjärtan.
De åtgärder för att införa euron som har genomförts under dessa två första veckor har fungerat fantastiskt väl.
Våra mest optimistiska förväntningar har överträffats.
Européerna har visat entusiasm och ansvarskänsla och alla berörda aktörer i bytet till den nya valutan har visat engagemang och ansvarskänsla.
Införandet av euron den 1 januari 2002 är höjdpunkten av ett projekt som vi har arbetat i många år med.
Våra medborgare anser att byggandet av Europa går långsamt.
I ett historiskt perspektiv ser man emellertid att arbetet går mycket snabbt framåt.
Medlemsstaterna behövde tio århundraden för att uppnå monetär enhetlighet inom sina territorier och gemenskapen har uppnått detta på drygt 40 år.
Inledningsvis vill jag hedra de män och kvinnor som har gjort framgången med det här projektet möjlig.
Det är många personer och vissa av dem har nämnts här under morgonen.
Jag kommer inte att upprepa deras namn, de finns i allas tankar, men projektet - om ni tillåter mig att kalla det så - har inte bara fäder, utan även mödrar, och jag vill speciellt nämna konkret person: Christa Randzio-Plath, som personifierar detta parlaments och utskottet för ekonomi och valutafrågors engagemang och åtagande för euron.
(Applåder)
Det skulle dock vara orättvist om jag inte tar upp två andra parlamentariker: Karl von Wogau, som i sin roll som ordförande för utskottet för ekonomi och valutafrågor även har spelat en viktig roll, och den förre ordföranden för Europeiska kommissionen, Jacques Santer.
Jag vill även nämna min företrädare, Yves-Thibault de Silguy, som spelade en mycket viktig roll under den föregående perioden.
Vi har arbetat effektivt tillsammans med parlamentet och jag hoppas att vi kommer att kunna fortsätta på samma sätt när det är dags att ta itu med de nya etapper som väntar oss.
Därför vill jag säga er att införandet av sedlar och mynt i euro inte bara är höjdpunkten av ett projekt.
Det är även början på en ny era i det europeiska byggets historia.
Eurons fysiska verklighet ger oss möjligheten att nå nya framsteg i vår integreringsprocess.
Jag kommer att ta upp detta senare.
Nu vill jag koncentrera mig på de mest utslagsgivande aspekterna av dessa första dagar av bytet.
För det första vill jag betona européernas entusiasm för sin nya valuta.
Detta är otvivelaktigt en grundläggande faktor för framgångarna med genomförandet.
De europeiska medborgarna har snabbt integrerat euron i sina dagliga liv.
Försäljningen av startpaket med mynt var redan innan den 1 januari en framgång.
Från och med den 1 januari började konsumenterna att använda sedlarna i stor utsträckning.
Volymerna av uttag från bankomater har varit högre än beräknat sedan de första dagarna.
Bankkassörerna noterade köer under den första veckan i januari, volymen av uttag eller växlingar på bankkontor har varit högre än bankomatuttagen.
En annan indikator på framgången med den gemensamma valutan bland medborgarna är den snabba utvecklingen av betalningar i euro.
Den steg till 20 procent redan den 2 januari, den första arbetsdagen.
I dag - mindre än nio dagar senare - genomförs nio av tio betalningar i euro.
Detta är alltså en framgång eftersom över 90 procent av transaktionerna genomförs i euro efter två veckor.
Den andra kommentar jag vill göra om anpassningen av bankomaterna är att även den har varit snabb och har genomförts i hela euroområdet.
För två dagar sedan vände sig kommissionen och Europeiska centralbanken till bankerna och begärde att de skulle ändra sina planer och anpassa bankomaterna praktiskt taget omedelbart.
Denna åtgärd blev en framgång.
I medeltal hade 80 procent av bankomaterna anpassats den 1 januari.
Procentsatsen steg till 90 procent den 2 januari och till 97 procent den 3 januari.
Den 4 januari gav praktiskt taget alla bankomater endast ut euro.
En kommentar om handeln: de flesta medborgare ville först och främst bli av med sin nationella valuta och få växel tillbaka i euro, och har på så vis visat att de vill gå över till att endast använda euron så snabbt som möjligt.
De flesta handlare respekterade åtagandet att ge växel tillbaka i euro, vilket gjorde det möjligt att snabbt bli av med det befintliga lagret av nationella valutor.
Den snabba ökningen av betalningar i euro sammantaget med de exceptionella åtgärder som vidtagits av de flesta handlare gjorde att man kunde undvika långa köer i affärerna.
Lördagen den 5 januari var nyckeldagen i det här avseendet.
Man klarade av situationen och köerna var normala i alla deltagande medlemsstater.
Denna situation förändrades inte följande måndag, när realisationerna inleddes i många länder i Europa.
Emellertid var den första veckan i januari mycket komplicerad i handeln.
Å ena sidan var förhandstilldelningen till affärsinrättningar otillräcklig, vilket sammanföll med logistiska problem i vissa medlemsstater.
Å andra sidan gjorde många konsumenter inköp för att bli av med nationella sedlar i höga valörer, vilket snabbt orsakade försörjningsproblem av biljetter i små valörer i euro i ett stort antal medlemsstater som deltar i införandet, en situation som löstes på olika sätt.
En kommentar om prisutvecklingen, en fråga som kommissionen fäste medlemsstaternas och övriga aktörers uppmärksamhet på under månaderna innan den 1 januari.
Jag kan säga er att vi enligt de rapporter vi har fått från de ansvariga nationella myndigheterna inte ser att priserna har höjts till följd av övergången till euro, förutom i vissa isolerade fall.
Dessutom har priserna i vissa fall sänkts - det är rättvist att även nämna detta - i enstaka fall, när det kunde ha varit tvärtom.
Övergripande sett kan man inte se att det har skett några stora prisökningar - jag upprepar detta - och vi förväntar oss följaktligen inte att inflationen för januari skall påverkas negativt.
Sammanfattningsvis anser kommissionen att avstämningen av dessa två första veckor är mycket positiv.
Den största växlingsoperationen i historien har genomförts praktiskt taget utan bakslag.
Det är en oerhört stor triumf för unionen och ett bevis på att de minutiösa förberedelserna har varit mycket bra.
Alla ansträngningar från aktörerna i övergången till euro - eurosystemet, de nationella regeringarna, kommissionen, de privata operatörerna och alla medborgare - har burit frukt.
Framgången med införandet av euron är slutet på ett kapitel - som jag tidigare sade - men inte slutet på arbetet.
Vi måste nu skörda frukterna av denna framgång och förstärka och fördjupa samordningen mellan medlemsstaternas ekonomiska politik och genomföra de nödvändiga strukturella reformerna för att öka tillväxten och sysselsättningen i unionen.
Samma energi och samma ambition som har funnits under genomförandet av euron bör nu satsas på att nå samordning av en ekonomisk politik som ger oss möjlighet att öka tillväxten och sysselsättningen.
På kort sikt har ramen för stabilitet i euroområdet gjort det möjligt att på ett balanserat och lämpligt sätt bemöta den ekonomiska avsaktning som råder för närvarande.
Den tydliga förbättringen av budgetsaldona har skapat en marginal som gör det möjligt att mildra effekterna av den lilla försämring i budgetunderskotten som har uppstått till följd av avsaktningen i världsekonomin.
Under år 2002 hoppas vi kunna återgå till en tillfredsställande tillväxt, vilket kommer att bidra till den övergripande ekonomiska återhämtningen.
Framgången med införandet av sedlar och mynt i euro har undanröjt osäkerheten och kommer att bidra till denna återhämtning genom att stimulera konsumenternas och företagens förtroende.
I Lissabon fastställde Europeiska unionen tydliga mål på meddellång sikt när det gäller att stärka tillväxten och skapandet av arbetstillfällen.
För att nå dessa mål är det viktigt att bevara de positiva impulser som möjliggör en ökning av sysselsättningsnivån och produktiviteten.
För detta år föreslår kommissionen tre prioriterade områden: för det första sysselsättningspolitik, och här är det särkskilt viktigt att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik, för det andra ekonomiska reformer för att förstärka konkurrenskraften, integreringen och investeringarna i industrierna, och för det tredje att investera i kunskap för att öka konkurrenskraften och sysselsättningen.
Jag kommer inte att gå närmare in på dessa punkter, eftersom kommissionens ordförande kommenterade dem i går.
Det ökade ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaternas ekonomier, särskilt i euroområdet, kräver en starkare och effektivare samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik.
I det här sammanhanget anser jag att samordningen måste förstärkas på grundval av en bättre analys av den ekonomiska situationen och euroområdets policy mix.
Arbetet med att nå enighet om lämplig politik och att ge medlemsstaterna och kommissionen tillgång till information om de huvudsakliga åtgärder som varje medlemsstat kommer att vidta i framtiden måste förstärkas på ett sådant sätt att den peer review som vi har inom gemenskapen kan fungera effektivt.
Att gå framåt betyder att uppfylla våra åtaganden: åtagandena i fördragen och i stabilitets- och tillväxtpakterna.
Att gå framåt medför även att vi ställs inför nya utmaningar.
Kommissionen kommer att ägna sina ansträngningar och sitt arbete åt detta och vi hoppas kunna räkna med parlamentets samarbete, som vi alltid har kunnat räkna med hittills, och vi hoppas kunna fortsätta arbeta tillsammans med parlamentet på samma effektiva och samordnade sätt som vi har gjort i det förflutna.
