# ID: svediakorp-gov421592
# author: Aznar (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,519
# sentences: 71
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När det gäller det här området vill jag säga er att vi kommer att gå framåt när det gäller inrättandet av den internationella straffrättsliga domstolen och i förbättringen av instrumenten för internationell rättslig säkerhet.
När det gäller denna fas av kampen mot terrorismen vill jag avslutningsvis klargöra följande: vi får aldrig glömma - jag vet att de allra flesta i kammaren inte gör det - den moraliska lärdom som offren ger oss och vi får heller aldrig glömma vilka våra grundläggande skyldigheter är.
Att inte fördöma terrorismen och tala om dialog, att mörda och tala om dialog är förutom att det är ett fel en förolämpning mot det sunda förnuftet och mot minnet av de personer som har offrat livet eller riskerar livet till försvar för de mänskliga rättigheterna, friheterna, rättsstaten och demokratierna, särskilt i vissa länder.
(Applåder)
Herr talman, ärade ledamöter!
Den sista frågan jag vill ta upp är att det är ett faktum att euron är en framgång för Europa.
Det finns många personer som har spelat en framträdande roll och som bör få erkännande för det, men framför allt är dock euron en framgång för Europa, för det europeiska samhället, för dess institutioner och för de europeiska medborgarna.
En framgång för de personer som har skapat euron och drivit på denna idé, dem som har genomfört euron och satt den i omlopp.
Vad vi framför allt vill är att euron blir en framgång i Europa i framtiden.
Ärade ledamöter!
Jag anser inte att euron är en slutpunkt, utan en utgångspunkt.
När vi har sanerat våra ekonomier i Europa - en process som måste bibehållas och fortsätta - måste vi genomföra målen i Lissabonstrategin, vilka är att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt.
Detta är helt klart vad vi måste göra.
Att koppla införandet av euron till den ekonomiska reformprocessen och ta upp denna fråga vid Europeiska rådet i Barcelona är absolut nödvändigt för Europa.
Jag kommer bara kort att påminna er, ärade ledamöter, om ett par siffror.
Under 1990-talet ökade Amerikas förenta staters tillväxt varje år, förutom ett, med över 3 procent.
Under samma decennium ökade Europeiska unionens tillväxt varje år, utom ett, på under 3 procent.
Som jag sade i mitt anförande har Europeiska unionen förlorat sex räntepunkter jämfört med Förenta staterna.
Som jag också sade har Förenta staternas tekniska förnyelsekapacitet och europeiska investeringar i Nordamerika, där förhållandena är bättre än i de europeiska länderna utlöst en allvarlig kris i de europeiska ekonomierna.
Jag anser att vi skulle begå ett misstag om vi inte beaktar de strukturella faktorerna, förutom den nuvarande ekonomiska krisen, som kräver vår uppmärksamhet.
Därför är Barcelona en absolut grundläggande utmaning när nu euron har införts.
För vilket syfte?
För att uppfylla målet för full sysselsättning.
Om ni tillåter mig använda det uttrycket, tillhör jag dem som fortsätter anse att den bästa socialpolitiken, den bästa solidaritetspolitiken och även den bästa politiken om man ser till sunt förnuft är den som gör det möjligt att skapa arbetstillfällen och ge drivkraft till den ekonomiska tillväxten.
Detta i sin tur lever till blomstrande, rättvisare, mer solidariska samhällen.
(Applåder) Detta är precis vad det handlar om.
Därför talar vi om transporter, om energi och om budgetplaner.
Jag hoppas att kommissionen och parlamentet kan lösa sina meningsskiljaktigheter och fastställa en ekonomisk handlingsplan.
Därför talar vi om utbildning, om sysselsättning.
Detta är den rätta metoden för att arbeta för ett konkurrenskraftigare Europa med ökad utveckling.
Om vi inte gör detta - detta är min personliga åsikt - kommer Förenta staterna åter vinna konkurrensfördelar jämfört med Europa på grund av sin ekonomiska återhämtning och även när det gäller sysselsättningen och ekonomin.
Detta får inte förväxlas med vad det innebär att inte underhålla eller ifrågasätta den europeiska sociala modellen.
Det enda sätt vi har för att bevara den europeiska sociala modellen är att göra den hållbar, genomförbar och möjlig att finansiera, och detta uppnår vi genom tillväxt och skapande av arbetstillfällen, som helt klart är de recept som vi måste stödja.
(Applåder)
Jag tog upp mitt tydliga åtagande för utvidgningen.
När det gäller denna punkt tar jag upp tre konkreta frågor.
Det är möjligt och önskvärt att utvidgningen genomförs och vi måste arbeta för att detta mål nås den 31 december i år.
Det finns tre grundläggande villkor som måste respekteras.
För det första differentieringsprincipen: endast de länder som är förberedda bör få gå med.
För det andra respekten för gemenskapens regelverk: gemenskapens regelverk kan inte ifrågasättas om vi vill hålla utvidgningens tidsplan, och för det tredje måste Agenda 2000, de åtaganden som fastställdes i Berlin, respekteras, som innehåller förklaringar om de grundläggande faktorerna i utvidgningen.
Om dessa tre pelare respekteras kommer förhandlingskapitlen och de gemensamma ståndpunkterna att leda till det historiska genomförandet av utvidgningen.
Vi måste genomföra reformer och fatta beslut i en omedelbar framtid, men vi kommer till stor del att ha bidragit till utvidgningen, denna viktiga politiska åtgärd.
I det här sammanhanget vill jag ta upp en fråga som är nära länkad till detta: inrättandet av konventet, de institutionella reformerna och tanken om mer Europa.
Jag, ärade ledamöter, tror på ett integrerat Europa med mångfald.
Jag förstår att det finns personer som kan tro att mer Europa, ett mer integrerat Europa innebär slutet för den rättspolitiska verkligheten eller nationalstaterna så som vi känner dem.
Det är inte på det viset.
Det integrerade Europa har fört oss dit vi befinner oss nu är något nytt historiskt sett och vi måste bevara mångfalden.
Därför måste varje nationalstat demokratiskt anpassa sin befogenhetsfördelning inom nationalstaten, mellan kommuner, regioner eller lokala myndigheter.
Det kommer att bli Europeiska unionen, denna gemenskap av stater som måste bestämma tillvägagångssätt för deltagande.
Vi får naturligtvis inte blanda ihop olika synvinklar eller möjligheter och inte heller genomföra institutionella ändringar av den union som gett oss säkerhet, välstånd, frihet och ekonomisk framgång i Europa.
Därefter måste konventet fullgöra sina uppgifter enligt överenskomna villkor och vid regeringskonferensen år 2004 måste företrädarna för medlemsstaterna fullgöra sina.
Ärade ledamöter!
Slutligen kommer jag kort att ta upp frågor som rör utrikespolitiken och den gemensamma säkerhetspolitiken.
Jag anser att utvecklingen av den andra pelaren, när man väl har försäkrat sig om att den europeiska försvarspolitiken är genomförbar, är absolut grundläggande.
Jag håller med vissa av er som sade att vi bör sluta operativa avtal med Nato.
Det är ytterst viktigt att vi når dessa avtal, eftersom Europa ännu inte har en gemensam säkerhets- och försvarspolitik och detta kritiseras starkt.
Jag hoppas att de medlemsstater som har ett större ansvar när det gäller att underlätta genomförandet av sådana avtal kommer att ta sitt ansvar och göra detta inom den närmaste tiden.
Vi måste och kan axla ett ökat ansvar när det gäller säkerhetsfrågor, och naturligtvis är även detta en av våra viktigaste utmaningar inför framtiden.
När det gäller strategiska prioriteringar tog jag upp, och jag upprepar detta, Förenta staterna och Ryssland.
Ärade ledamöter, jag är övertygad om att det är där som en stor del av våra europeiska medborgares framtid bestäms, i denna dialog med Förenta staterna och Ryssland.
När det gäller det övriga, har vi många viktiga frågor att ta itu med och en av dessa är Medelhavsdialogen.
Det är inte bara en impuls från det spanska ordförandeskapet, utan ett grundläggande behov för eurons och utvidgningens Europa.
För att inte bli för långrandig, och jag ber om ursäkt herr talman, kommer jag endast att nämna en fråga, eftersom vissa av ledamöterna har tagit upp frågorna om solidaritet och utveckling.
Om länderna i södra Medelhavsområdet vill behålla sina nuvarande arbetslöshets- och resursnivåer måste de inom tio år ha skapat 40 miljoner arbetstillfällen.
Det är en utmaning ur demografisk synpunkt och för den ekonomiska situationen för länderna i södra Medelhavsområdet.
Det är en utmaning som gäller alla europeiska länder.
Vi gör rätt i att ta oss en ordentlig funderare på vad vi skall göra för att ta itu med dessa utmaningar.
Latinamerika - i Madrid kommer det andra toppmötet mellan Europeiska unionen, Latinamerika och Västindien äga rum, det första hölls i Rio de Janeiro - är en strategisk prioritering för Europeiska unionen och så även de frågor som rör utveckling och stabilitet i världen.
Ärade ledamöter, dessa är de punkter jag ville ta upp under det spanska ordförandeskapets första framträdande inför denna kammare.
(Applåder)
