# ID: svediakorp-gov421541
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,274
# sentences: 101
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr premiärminister, ärade ledamöter!
Under nyårsnatten firade vi eurons intåg med stor glädje i hela Europa.
Sedan dess har det bara gått två veckor, men det har varit tillräckligt för att vi nästan skall ha genomfört hela övergången till den nya valutan.
I de femton länderna i euro-området görs nu 90 procent av betalningarna med den gemensamma valutan: övergången till euron var en gigantisk åtgärd som blev en gigantisk framgång.
Vi har alla rätt att känna oss stolta över det, för alla har vi bidragit: Europaparlamentet och de nationella parlamenten, regeringarna, Europeiska centralbanken, de nationella centralbankerna, kommissionen, affärsbankerna, postkontoren, handeln, näringslivet, media och alla medborgarna - var och en - som har underlättat denna historiska förändring.
För miljontals europeiska medborgare är de sedlar och mynt de har i sina fickor det påtagliga beviset på det stora politiska projektet att ena Europa.
Deras symboliska betydelse är större än den känslomässiga effekt borttagandet av gränskontrollerna vid de inre gränserna i gemenskapen hade, och den var ändå inte liten.
På detta sätt blir euron nyckeln som får dem att känna att de har en europeisk identitet och ett gemensamt öde, liksom den redan är ett påtagligt bevis på att den europeiska integrationen inte längre kan vända om.
Övergången till euron visar att européerna är redo att hälsa förändring med entusiasm och beslutsamhet när detta fordras för att lägga grunden till en bättre framtid och när de frågor som är på tapeten diskuteras på ett öppet sätt.
Övergången till euron visar att Europa har kapacitet till stordåd när den erforderliga politiska viljan finns.
Vi måste ta väl vara på denna lärdom, så att vi kan förbereda alla de steg vi står i begrepp att ta inom ramen för integrationsprocessen.
Herr talman, herr premiärminister! "
Mer Europa " är det motto som Spanien har valt för sitt halvår som ordförandeland för unionen.
Så här strax efter lanseringen av euron kan vi med säkerhet säga att detta var det bästa tänkbara valet.
Herr premiärminister, er regering har utarbetat ett omfattande, men samtidigt balanserat och ambitiöst arbetsprogram, och det gläder mig att kunna konstatera att de prioriteringar som framkommer i detta program har samma inriktning som kommissionens prioriteringar för 2002.
Jag försäkrar er därför att ni kan räkna med kommissionens fulla samarbete.
Herr talman, herr premiärminister, ärade ledamöter!
Samma ambitioner som gjorde att vi kunde lansera den nya europeiska valutan med framgång måste vi nu visa och utnyttja för att genomföra unionens ekonomiska och socialpolitiska dagordning.
Vi har skapat den monetära unionen: nu är tiden inne att koncentrera sig på den ekonomiska unionen och göra den till en konkret verklighet.
Vi behöver tillväxt och därmed sysselsättning och bättre livskvalitet.
Det har nu gått två år sedan Europeiska rådet i Lissabon satte upp målet att unionen vid slutet av detta decennium skulle vara världens mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomiska område, ett område baserat på kunskap: ett Europa som samtidigt kunde åtnjuta full sysselsättning och en förnyad social och ekonomisk sammanhållning.
Sedan dess har Europeiska rådets vårmöten blivit tillfällen att diskutera ekonomi, socialpolitik och miljö inom ramen för en övergripande strategi för hållbar utveckling.
I Barcelona förväntas därför rådet göra en avstämning av hittills gjorda framsteg och fastställa prioriteringar för de kommande åren.
För att förbereda detta antog kommissionen igår sin vårrapport, vilken kommer att ligga till grund för rådets arbete: en rapport som i år heter " Lissabon-strategin: möjligheter till förändring ".
Det finns ett centralt budskap i det meddelande kommissionen antog i går: att det är nu vi skall stå fast vid de åtaganden vi redan har gjort och snabba upp reformerna.
Vi har inget val.
Den strategi som antogs i Lissabon är nyckeln för att utveckla och befästa den europeiska ekonomiska och sociala modellen.
Reformerna görs nämligen i ett samhälle som redan har sina egna dynamiska värden, vilka det råder samstämmighet om, vilka särskiljer oss från resten av världen och vilka på så sätt bidrar till att lägga grunden för Europeiska unionen.
När vi talar om den europeiska sociala modellen tänker vi just på dessa värden.
Utifrån denna utgångspunkt måste vi gå vidare för att förnya den samhällsmodell som är den vi kan och vill ha i Europa: ett fritt, demokratiskt och rättvist samhälle som våra medborgare sätter värde på.
Det handlar emellertid inte om att sälja ut det sociala arvet, utan om att anpassa det, modernisera det och även göra det permanent.
Detta ålägger oss historien, detta ålägger oss värnandet om kommande generationer, detta ålägger oss den utmaning globaliseringen innebär.
Slutligen är det någonting som det osäkra dagsläget ålägger oss, det som är så fyllt av risker och där en verklig solidaritet - inte endast en formell eller partiell - är laddad med praktisk betydelse för våra medborgare, särskilt för de svagaste.
I kommissionens rapport granskar vi de framsteg som hittills har gjorts när det gäller att genomföra Lissabonstrategin och drar slutsatsen att alla förutsättningar för framgång föreligger.
På det makroekonomiska planet har de ansträngningar vi har gjort under det senaste decenniet, vilka har lett fram till euron, gjort det möjligt för unionen att uppnå ekonomisk stabilitet och skyddat den under de perioder då de internationella ekonomiska och finansiella kriserna var som värst.
Även under detta inbromsningsskede är faktiskt Europas ekonomi i grunden god.
Också när det gäller genomförandet av den strategi som antogs i Lissabon är framstegen uppmuntrande.
På inte så få områden, såsom miljö, telekommunikationer, utbildning, reformering av pensionssystemet och forskning, har det redan uppnåtts betydande resultat.
På andra områden är dock framstegen mindre tillfredsställande.
Kommissionens förslag blockeras och de tidsplaner som Europeiska rådet självt har ställt upp riskerar att inte kunna följas.
Dessa områden omfattar några viktiga aspekter av integrationen av finansiella tjänster, transporter och energi, det europeiska patentet och Galileo-projektet.
Herr ordförande, det gläder mig att ni räknade upp dessa områden som prioriterade för era insatser under de kommande månaderna.
Denna försening måste nämligen tas igen, och det å det allra snaraste.
Det handlar om vår trovärdighet och än mer om vår förmåga att genomföra verkliga framsteg.
Utan förändringar får vi lägre tillväxt och lägre sysselsättning.
I kommissionens rapport urskiljer vi tre prioriterade frågor för 2002: sysselsättningen, reformerna och kunskapen.
Först och främst sysselsättningen.
Europa behöver en aktiv sysselsättningspolitik.
Vi måste göra mer för att undanröja de hinder som medborgarna fortfarande har att ta sig över för att kunna hitta ett arbete och behålla det.
Medlemsstaterna måste minska arbetskraftskostnaderna genom att sänka de skatter som belastar löneinkomsterna, särskilt de lägsta, se över de arbetslöshetsersättningar som gör det mindre lockande att komma tillbaka in på arbetsmarknaden samt de regler som gör det alldeles för enkelt att få förtidspension.
Man måste förbättra barnomsorgen för att öka kvinnornas delaktighet på arbetsmarknaden och införa incitament för dem som vill förlänga sin yrkesverksamma tid.
Sysselsättningsgraden kan också hållas uppe genom att man ökar medborgarnas kompetens, utbildningsnivå och rörlighet inom Europa och mellan produktionssektorer.
Det fordras alltså en aktiv inställning till förändring, inte en passiv.
För det andra: reformerna och fullbordandet av den inre marknaden.
Vi måste knyta ihop Europa och dess marknader.
Ansträngningarna att fullfölja sammankopplingen av de nationella marknaderna och påskynda integrationen av de finansiella marknaderna genom att fullborda de redan påbörjade reformerna måste mångdubblas.
Vi måste öppna och knyta samman marknaderna för energi och transporter och utveckla bredbandsnäten i Europa.
Dessa sektorer är ryggraden i vår ekonomi.
Det fordras mer konkurrens för att sänka priserna och öka tillväxten, samtidigt som man bibehåller en lämplig nivå på grundläggande service för alla.
För det tredje: utbildningen och forskningen.
Utbildning och forskning är verkligen avgörande för ekonomisk förnyelse, hållbar tillväxt och nya arbetstillfällen. "
Kunskapssamhället " är inte möjligt utan kunskap.
Alltså måste vi öka investeringarna på detta område betydligt.
Det fordras en integrerad strategi som främjar utbildning och forskning på gemenskapsnivå.
Denna strategi måste grunda sig på nätverkskonceptet och på rörligheten och prioritera framtidens teknik, som till exempel bioteknik och ren teknik.
När det slutligen gäller perioden efter Barcelona säger vi i vår rapport att vi måste sjösätta reformer som stärker samordningen av den allmänna ekonomiska strategin.
Det handlar om att bygga upp en samsyn om den ekonomiska politikens principer och regler som tar hänsyn till de ömsesidiga ekonomiska beroendeförhållandena inom euro-området.
I denna mening måste de tre processer som pågår synkroniseras: den principiella inriktningen på den ekonomiska politiken, riktlinjerna för sysselsättningen och den ekonomiska reformprocess som startades i Cardiff.
På så sätt kommer rådet varje vår att kunna utvärdera den ekonomiska och sociala politiken som helhet och därmed säkerställa att den blir hållbar.
Endast med en mer konsekvent hållning kan vi utnyttja de olika instrument vi har till vårt förfogande fullständigare och effektivare.
Vi måste alltså överge de gamla metoderna med deras sektoriella fragmentering.
Herr premiärminister!
Ordföranden i kommissionen har en roll som ibland kan vara obekväm: han skall vara den inom Europeiska rådet som skall förmana de andra att respektera de åtaganden man som kollektiv har gjort.
Jag är likväl säker på att ni kommer att stödja mig när jag i Barcelona uppmanar medlemsstaterna att med beslutsamhet fortsätta genomföra de reformer som vi gemensamt beslutade i Lissabon, i enlighet med rekommendationerna i rapporten.
Det är vår plikt att säkerställa att rådets möte i Barcelona kröns med fullständig framgång.
Om processen skulle stanna upp skulle kostnaderna för " icke-reformen " bli ohållbara i ekonomiska termer, och också i termer av unionens politiska trovärdighet.
Mina damer och herrar, 2002 kommer att bli ett avgörande år för utvidgningsprocessen och vi vet att det spanska ordförandeskapet - som vi hörde - inte kommer att spara på ansträngningarna när det gäller att hålla takten uppe, så att vi kan slutföra förhandlingarna med de länder som har visat sig uppfylla kriterierna för medlemskap under detta år.
Även om östutvidgningen är grundläggande för unionens framtid är den inte den enda externa dimension unionen måste engagera sig i.
Förbindelserna med Medelhavsländerna är en nödvändig prioritet för våra externa insatser.
Under det spanska ordförandeskapet räknar jag med att dialogen mellan Europa och Medelhavsländerna kommer att fortsätta i rask takt.
Det var för övrigt just i Barcelona som denna dialog inleddes.
I detta syfte måste vi inta ett mer flexibelt förhållningssätt och skapa nya former av samarbete på en lägre nivå än den regionala med vissa grupper av länder vid den södra Medelhavskusten.
För det andra måste vi konkretisera den gemensamma idén från det spanska ordförandeskapet och kommissionen om en Medelhavsbank.
Oavsett om denna blir en fristående bank eller en struktur inom Europeiska investeringsbanken skall den vara en instans som ägnar sig åt utveckling och inom vilken operatörer från Europa och Medelhavets södra kust arbetar sida vid sida.
Dessutom är det grundläggande att främja ömsesidig förståelse och kunskap folken och kulturerna emellan via särskilda insatser av olika slag.
Jag tror faktiskt att det är just genom att exportera vår erfarenhet som fredsbyggare och vårt engagemang för demokratin som vi för in mer Europa i hela världen.
Herr premiärminister!
Ni påminde om att Latinamerika är en region här i världen som geografiskt sett är avlägsen men som står mycket nära den europeiska kulturen och de europeiska rötterna, en region som har en gemensam historia med många europeiska länder.
Under denna dramatiska kris måste unionen visa stark solidaritet med Argentina, och med Mercosur i allmänhet.
Argentina måste hitta tillbaka till den ekonomiska tillväxtens väg, den väg som är den enda som kan förbättra den svåra sociala situation som landet genomgår.
Det finns bara ett sätt att nå detta mål, och det är genom återskapat förtroende: förtroende för de politiska institutionerna, för rättsstatens stabilitet och för en ekonomisk politik som är trovärdig och konsekvent.
Våra erfarenheter av ekonomisk sanering och utveckling som främjas av handel och integration kan bli ett värdefullt bidrag till Latinamerikas återkomst och ge fördelar för alla inblandade parter.
Herr talman, herr premiärminister, ärade ledamöter!
Jag skulle nu vilja avsluta med några få ord om det konvent som kommer att inleda sitt arbete under det spanska ordförandeskapet.
Konventet kommer att ha tyngden och möjligheten att skriva ett enastående kapitel i Europas historia.
Det är allas vår uppgift att göra vad som står i vår makt för att det skall bli så.
Jag har redan försäkrat ordföranden Giscard d ' Estaing om kommissionens och dess företrädares i konventet fulla stöd.
Kommissionen förväntar sig ett lika intimt samarbete med Europaparlamentet, folkviljans legitima röst.
Vi måste se till att debatten blir intensiv och fruktbärande och att den framför allt leder till en vision om framtiden som majoriteten av våra medborgare kan känna igen sig i.
Konventet och den regeringskonferens som kommer att följa skall fullborda byggandet av ett öppet, ansvarstagande, demokratiskt och rättvist Europa.
(Applåder)
